- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
695-696

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pansarfartyg ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

företrädesvis förkroppsligad. Om en polack tänker sig
en slavisk förbundsstat, så tänker han sig denna
ovilkorligen under polsk hegemoni.

På 1840- och 1850-talen var panslavismen ett
fruktansvärdt fantom, som mycket sysselsatte den
europeiska politiken och pressen. Numera visar den
sig vid närmare undersökning
tämligen ofarlig. Att de katolske slaverna skulle återvända
i den »rättrogna» kyrkans sköte är ej att vänta. Denna
kyrka har inom sjelfva Ryssland bland de bildade
klasserna ej särdeles många uppriktiga anhängare
(märk dessutom minst 10 mill. »raskolniker»). Till
gemensamt literaturspråk för slaverna kan bland de
slaviska språken endast ryska ifrågakomma. Men så
länge den ryska vetenskapen och literaturen bero af
trångbröstad censur och polisens godtycke, kan ryska
språket icke få den allmän-menskliga betydelse, att
det skulle kunna hos vest- och sydslaverna täfla med
tyska och franska. Vest- och sydslavernas literatur
är derjämte alltför rik, uppammad med alltför mycken
kärlek och för stora ansträngningar för att under
nuvarande förhållanden gifva vika för den ryska. Långt
ifrån att några tecken till sammansmältning visat
sig, hafva i vår tid nya partikular-literaturer
uppstått (slovakiska, kassubiska) bredvid de många,
som förut finnas. Föga främjas också den literära
enheten derigenom att allt emellanåt serbiska,
lillryska (galiciska) och polska böcker och tidningar
förbjudas i Ryssland. I de nyinrättade akademierna
i Agram (sedan 1866) och Krakov (sedan 1872) hafva
Österrikes slaver fatt två nya medelpunkter för
sitt vetenskapliga lif. – Politisk förening med
Ryssland önska ej ens Balkanslaverna. Fiendskapen
mellan moskoviter och polacker, mellan polacker
och lillryssar, mellan stor- och lillryssar,
oviljan och misstroendet mellan bulgarer och
serber samt mellan serber och kroater äro alltför
uppenbara, för att den slaviska enheten skulle under
nuvarande förhållanden kunna snart förverkligas. Ett
storslaviskt välde under rysk ledning förutsätter för
sin möjlighet en fullkomlig förändring af Rysslands
samhällsskick, politiska principer och hela odling.
Lll.

Pant, jur., föremålet för borgenärs panträtt
(se d. o.). Panten tänkes enligt regel vara ett
kroppsligt ting, för hvilket fall panträtten visar
sig såsom en inskränkning i eganderätten. Men i
och för sig är det intet, som hindrar, att hvad
hälst som eger förmögenhets värde kan tjena såsom
pant, således dels andra sakrätter än eganderätt,
nämligen nyttjanderätt, afkomsträtt och jämväl redan
bestående panträtt, dels s. k. okroppsliga saker,
såsom patenträtt och intellektuel eganderätt, dels
ock fordringsrätt. Men från den positiva rättens sida
kan dock härför onekligen hinder möta. Visserligen
torde servitut öfverallt kunna sättas i pant,
ehuruväl endast jämte den fasta egendom, till hvars
förmån den inrättats. Och i den svenska rätten kunna
härförutom åtskilliga sakrätter i fastigheter blifva
föremål för panträtt i form af inteckning, nämligen
för så vida de rättsligen anses och behandlas såsom
fast egendom. Dit höra
frälseränta, fideikommissrätt och superficiarisk rätt
(Lagfartsl. d. 16 Juni 1875 § 1). Men i regel
hänföras såväl sakrätter i fast egendom som äfven
öfriga här ofvan anmärkta rättigheter, till den del
de i det hela kunna rymmas under egendomsbegreppet,
till lös egendom. Och i fråga härom gäller i den
svenska rätten, att panträtt deri kan upplåtas
endast med sakens öfverlemnande i panthafvarens
besittning. Beträffande sakrätt kan detta vilkor
visserligen uppfyllas, för så vida sakrättsegaren,
såsom fallet är vid införsel i fast egendom och den
allmänna formen af panträtt i lös egendom (Jorda
B. 9, 6 och Handels B. 10, 6), sjelf har egendomen
i sin besittning, men i öfriga fall endast för den
händelse att rättigheten på ett eller annat sätt
förkroppsligats, i ett skuldebref, en aktie, en
obligation eller annan sådan urkund.
– Till den del som utmätning anses medföra liknande
rättsverkan som pantaftal (och till följd häraf
talas om tvångspant) är denna dock oberoende af
här angifna omständigheter. Äfven om utmätningen
ej kan föra till något verkligt besittningstagande,
har den rättsligen sin fulla verkan (Utsökningsl. §
75). En annan omständighet är, att den för
sådant fall faktiskt kan komma att ställa sig sämre
(Utsökningsl. § 75).
– Uttrycket pant användes i mera oegentlig
bemärkelse äfven för betecknande af ej mindre panträtt
än ock pantaftal. Jfr Hypotek. A. W.

Pantalee, Fra Giovanni, italiensk munk,
frihetskämpe, f. på Sicilien 1835, gjorde d. 4
Aug. 1860 från kapucin-klostret La Gancia i Palermo
ett resningsförsök, men måste draga sig undan till
bergen. Sedan Garibaldi en månad derefter landat i
Marsala, slöt han sig till denne samt gjorde honom och
frihetens sak stora tjenster genom sitt inflytande på
befolkningen. Han medföljde till fastlandet, bortlade
före slaget vid Volturno sin andliga drägt för att
slås som soldat, befordrades till officer och var
senare en af Garibaldis män vid Aspromonte (1862),
i Tyrolen (1866), vid Mentana (1867) samt vid Dijon
(1870). Han dog 1879 i Rom i knappa omständigheter.

Pantaléon [pangtaleå’ng], ett af Ludvig XIV efter
uppfinnaren, Pantaleon Hebenstreit (1690), uppkalladt
instrument, utgörande en förbättring af »hackbrädet»
(se d. o.). Instrumentet väckte en tid mycket
uppseende och bidrog sannolikt till uppfinningen af
»hammarklaveret» (d. v. s. pianot), men föråldrades
snart efter dettas uppblomstring, hvarvid namnet
P. öfvergick till giraff-flyglarna och klaveren
med hammaranslag ofvanifrån. Ännu 1779 uppträdde
emellertid i Sverige en virtuos på det ursprungliga
instrumentet, tysken Noëlli, hvilken så behagade
Gustaf III, att denne uppdrog åt hofkapellisten
Salomoni att på konungens bekostnad 1780–81 utomlands
studera instrumentets behandling, hvarefter Salomoni
hemma lät höra sin konst utan att dock få några
efterföljare. A. L.

Pantalone, namn på en af de i det italienska
folklustspelet (»commedia dell’ arte») ständigt
förekommande figurerna. P. bar skäggig mask och vida,
till fotsulan räckande benkläder (långbyxor, efter
honom kallade »pantalonger»). Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free