Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pantalonger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordringsegaren sjelf genom pantning (se d. o.). Äfvenledes
s. k. tyst panträtt består i lös egendom enligt regel
endast under förutsättning af pantens befintlighet
i borgenärens besittning. Ty den ansluter sig
vanligen till en retentionsrätt, med hvilken den
står och faller. Och för fastställelsen eller i
allt fall fortvaron af de panträtter i fast egendom,
hvilka närmast bero på lagens förordnande allena,
skall vederbörande fordringsegare regelrätt söka
inteckning (k. förordn. d. 16 Juni 1875, § 2). Dock
kunna visserligen tysta panträtter hvila å fast
egendom, utan att inteckningsåtgärd vidtagits, såsom
förhållandet är med kronoutskylder för fastighet,
och å lös egendom utan innehaf af besittning. Härå
lemnar sjölagen flere exempel (§ 275). Besittning
af fast egendom under panträtt, s. k. införsel (se
d. o.), medförde väl i äldre tider, vare sig den
tillkommit på frivillighetens väg eller i exekutiv
ordning, verklig panträtt. Men denna rättsliga
företeelse, som fortfarande förutsättes kunna genom
aftal uppstå, men dock i det hela ej tages i skydd
mot andra än upplåtaren sjelf, grundlägger numera
egentligen blott en rätt att under uppbärande af
egendomens afkastning deri åtnjuta säkerhet för
det utlånade kapitalets räntor. Och huru främmande
rättsåskådningen blifvit för institutets forna
uppgift, visar den omständigheten att lagskiparna
alltmera röja benägenhet för att i allo behandla det
enligt reglerna för ett vanligt nyttjanderättsaftal
(jfr Legoaftal).
Allt hvad här anförts gäller företrädesvis den svenska
rätten, men har i hufvuddragen sin tillämplighet
äfven för den utländska. Dock förefinnas onekligen
åtskilliga afvikelser. Så synes införsel vara en
för Sverige egendomlig qvarlefva från ett äldre
rättstillstånd. Deremot kan efter mönstret af romersk
rätt annanstädes panträtt aftalsvis upprättas dels,
såsom bland annat i Danmark och för åtskilliga fall
jämväl i Norge, i lös egendom under form af hypotek,
dels, såsom i vissa tyska territorier, i fast egendom
utan åtföljande anteckning i fastighetsböcker. Hvad
beträffar fastställelsen af ett visst värdebelopp
vid upprättande af konventionel pant i fast egendom,
öfverensstämmer i denna del med den svenska
rätten den norska, men skiljer sig derifrån åter
den danska. Och såväl i Danmark som i Norge är den
mot inteckningsåtgärden svarande tingläsningen
vilkor för panträtts förvärfvande genom utmätning
i fast egendom, liksom beträffande lös egendom
i Norge härtill fordras antingen tingläsning (i
fråga om fartyg ovilkorligen) eller rättsligt
besittningstagande från fordringsegarens sida och
i Danmark sådant besittningstagande i allt fall är
af nöden för vinnande af trygghet mot konkurs eller
annan utmätning. – Panträtt göres numera gällande i
form af en försäljning å auktion, hvarvid svensk rätt
principielt låter köpeskillingen med iakttagande
af laga förmånsrättsordning fördelas jämväl å
andra fordringar, till säkerhet hvarför egendomen
häftar. Köparen förvärfvar alltså liksom i romersk
rätt egendomen fullständigt kraffri, hvaremot enligt
norsk och dansk rätt denna
utbjudes med förbehåll om nämnda rättsanspråks
fortvaro. Hvad beträffar lös egendom, tillägger svensk
rätt innehafvare af handfången pant såsom en särskild
förmån att, derest han vid exekutiv auktion ej vill
nöjas med att taga betalning ur köpeskillingen, få
bibehållas vid sin panträtt i godset. Enligt svensk
och dansk rätt kan i fråga om aftalsvis förvärfvad
panträtt i lös egendom panthafvåren äfven låta sig
tilläggas godset efter värdering, så att han eger
att utgifva, hvad dess värde öfverskjuter fordran,
men å andra sidan jämväl bevarar sin fordringsrätt
för hvad som deremot möjligen må brista. Detta
tillvägagående står för öfrigt jämväl öppet för
dem, som i Sverige vunnit införsel i fast egendom
före d. 1 Jan. 1876. Aftal, att panten vid bristande
betalning utan vidare skall gå i qvittning mot gälden,
s. k. kommissoriskt aftal, anses i öfverensstämmelse
med stadgande i den senromerska rätten ej vara af
bindande natur. I äldre tider var deremot en sådan
qvittning just det lagbestämda sättet att vända sig
en pant till godo, fastän sjelfva pantsättningen
då visserligen föregicks af en värdering, så att
försträckning och pantgods jämkades och afpassades
efter hvarandra. Härifrån är det endast genom en följd
af successiva förändringar, som den moderna rätten
kommit till sin nuvarande ståndpunkt. Och härvid
bilda stadganden af nyss angifna art i den svenska
och danska rätten mellanliggande led i utvecklingen.
Panträtten sluter sig, såsom en accessorisk rätt, till
en fordran, försvinner alltså med dess upphörande,
minskas i samma mån som denna och vidgar sig åter,
alltefter som densamma genom oguldna räntor ökas,
dock att den alltjämt har sin begränsning inom
värdet af det föremål, hvarå den hvilar, eller det
värdebelopp, hvartill panträtten deri från början
stadgats. Men till hela detta värde sträcker sig
jämväl den med panträtten vunna säkerheten, oberoende
af afbetalningar å fordringen eller den minskning, som
densamma eljest kan komma att undergå. I vissa fall
kan panträtten dock lösas från sin fordringsrätt. Så
kan den bevara sin fulla rättskraft, oaktadt
fordringsrätten prekluderats eller preskriberats och
således i det mesta blifvit overksam (k. förordn.
d. 4 Mars 1862 §§ 8, 14 och d. 15 Okt. 1880 § 13),
eller efter skuldens infriande ega bestånd i den
forne gäldenärens hand och derefter lemnas till
säkerhet för annan fordran (Inteckningsl. § 25). För
att inteckning må upphöra, skall den nämligen
i föreskrifven ordning särskildt dödas. Dessa
företeelser, till hvilka redan den romerska rätten
erbjuder motstycken, synas komma att föranleda
införandet af panträtter utan något sammanhang med
fordringar. Så har också egt rum i t. ex. Preussen,
hvarest jämte hypotek finnes s. k. »grundschuld»,
som ej riktar sig mot någon viss person, utan blott
innebär ett anspråk på betalning ur en fastighet – ett
slags jordobligation eller delrätt i fastighet till
viss summa. Sjelf kan panträtten preskriberas, under
det at fordringsrätten består i oförminskad kraft,
nämligen i Sverige inteckning vid bristande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
