Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papeite ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna och närstående arter, hvilka genom sin
färgprakt synas göra intryck till och med på dessa
så lågt stående menniskor. – Nestor-papegojslägtet,
Nestor, tillhör Nya Zeelands fauna, och af detsamma
hafva två arter redan blifvit utrotade, enär de
bodde endast på små öar. De återstående förekomma
talrikt i hufvudöarnas skogstrakter. Dessa foglar äro
kraftigt och undersätsigt byggda, hafva stark, lång,
från sidorna hoptryckt näbb, långa vingar, något
afrundad stjert samt dystert olivbrun eller grön,
i nacken och på buken lifligt färgad drägt. De lefva
af bär och frukter, men angripa äfven större djur. Så
anfaller kea-papegojan, N. notabilis, får, bibringar
dem stora sår samt t. o. m. dödar dem. Denna art
lefver på marken, en annan i träd. Nestor-papegojorna
fångas för sitt kött äfvensom tämjas, särskildt af
infödingarna, som sätta högt värde på deras förmåga
att lära sig tala och göra tjenst som lockfoglar
vid fångsten af deras vilda samslägtingar.
C. R. S.
Papeite. Se Papeete.
Papel, med. Se Papula.
Papenburg, stad i preuss. regeringsomr. Osnabrück
(Hannover), ligger vid jernvägen mellan
Meppen och Emden, i en vattensjuk trakt,
4 km. ö. om Ems, till hvilken en segelbar
kanal är gräfd. 6,916 innev. (1885). Staden
är en mycket liflig handelsplats samt har
skeppsvarf, ankarsmedjor, repslagerier, qvarnar,
jerngjuteri och maskinfabrik m. fl. industriella
anläggningar. Navigationsskola. P. blef stad 1860.
Papete. Se Papeete.
Papety [papöti’], Dominique, fransk målare,
f. 1815, d. 1849, studerade en tid under Ingres,
men visade ibland äfven böjelse för den romantiska
uppfattningen. Han gjorde grundliga studier uti
Italien och utbildade sig vidare genom resor i
Grekland, Syrien och Palestina. Redan före sina resor
hade han 1845 väckt uppseende genom en stor tafla,
Lyckans dröm, en framställning af den lycksalighet,
som väntade verlden, då den blifvit ordnad efter
Fouriers socialistiska system (många grupper af
sinligt och andligt njutande menniskor, målade
halft naturalistiskt, halft med en uppfattning,
som närmade sig antiken). Bättre lyckades han med
färre figurer, såsom i Sankt Hilarions frestelse
och Telemachos hos Kalypso. En annan bild efter
Fouriers idéer, Forntid, nutid och framtid (1847),
var fullkomligt obegriplig. För öfrigt lutade P. än
till Ary Scheffers känslosamhet, än till Decamps’
koloristiska aqvarellmanér. Ett af hans bästa
arbeten var Grekiska munkar från berget Athos,
sysselsatta att måla ett kapell (1847).
C. R. N.
Paphnutius, egyptisk biskop, en af de mest ansedde
medlemmarna af det första ekumeniska mötet i Nicaea
(325). Då man vid detta möte sökte göra biskoparnas,
presbyterernas och diakonernas förpligtelse att
ovilkorligt iakttaga celibatet till lag för hela
kyrkan, uppträdde P., sjelf sträng asket, afgjordt
deremot och häfdade det äktenskapliga samlifvets kyska
och obefläckade karakter. Hans tungt vägande ord
fällde utslaget i frågan, och det stannade vid gammal
praxis, så att klerkerna förbjödos att efter
ordinationen gifta sig, men man vågade icke bestämdt
förbjuda fortsättningen af ett före ordinationen
ingånget äktenskap. H. W. T.
Papias, biskop af Hierapolis i Frygien (Galatien),
skall enligt Irenaeus hafva varit lärjunge af
aposteln Johannes (hvilken uppgift dock enligt
Eusebius och flere nyare författare möjligen beror
på förvexling med en yngre Johannes) och säges hafva
lidit martyrdöden under Marcus Aurelius omkr. år
163. Med stor flit samlade P. muntliga traditioner
om Herrens tal, och resultatet af dessa forskningar
nedlade han i sin skrift Logion kyriakon exegesis,
hvaraf endast några få fragment äro bevarade hos
Eusebius och Irenaeus. P. var en huvudrepresentant
för den fantastisk-sinliga chiliasmen.
H. W. T.
Papier-maché [papie masjé], Fr. (af macher, tugga,
mala sönder), grof pappersmassa, utrörd med limvatten
och sedermera pressad i formar till dosor, brickor
o. s. v. samt torkad. Papier-maché framställes äfven
genom sammanklistring af löst, olimmadt bomullspapper,
som pressas vid hög temperatur i åsyftad form.
Papilio L., zool., ett slägte bland fjärilarna
(Insecta, Lepidoptera), åt hvilket förr gafs en
mycket stor omfattning, så att det inbegrep alla
dagfjärilar, men nu är begränsadt till de fjärilar,
som hafva långsträckta, aftrubbade antennklubbor,
mycket korta, tilltryckta och håriga palper,
nakna ögon, alla tre benparen lika utvecklade,
vingarna stora och breda samt bakvingar med svanslikt
bihang. Af detta sålunda begränsade slägte finnes i
Sverige blott en art, P. Machaon L., igenkänd genom
vingarnas gula färg och en röd ocell å bakvingarnas
analhörn. Dess larv lefver å umbellater, i synnerhet
gerna på Angelica. Puppan är fäst med en tråd öfver
ryggen vid det föremål, å hvilket hon sitter. I Europa
finnas i det hela fyra arter af detta vackra slägte
af s. k. »ädel-fjärilar», bland hvilka möjligen
P. Podalirius L. en gång är anträffad å Gotland.
O. T. S.
Papilionaceae L., bot., en väl begränsad nat. fam. af
örter, buskar och träd, som alla utmärka sig
för de fjärilslika blommorna, hvilka just gifvit
anledning till familjens namn. Blomfodret är mer
eller mindre regelbundet 5-tandadt, med tänderna
stundom två-läppigt fördelade, ofta qvarsittande
efter blomningen. Ståndarna äro 10, hopvuxna i 2
stammar med strängarna, i regeln så, att 1 ståndare
är fri och de öfriga 9 förenade (kl. Diadelphia
L.), men hos Genisteae äro alla ståndaresträngarna
sammanvuxna. Fruktämnet, ett i hvarje blomma, utväxer
till en vanligen enrummig, flerfröig ärtbalja,
stundom en ledbalja. Denna egendomliga baljfrukt
är gemensam för Papilionaceae, Caesalpinieae och
Mimoseae, hvarför dessa tre familjer sammanförts under
den omfattande familjen Leguminosae Juss. – P. är en
af växtverldens största familjer, omslutande långt
mer än 5,000 arter, af hvilka omkr. 950 tillhöra
Europa och 70 Sverige. Familjen sönderdelas i en
mängd underafdelningar och grupper, omfattande större
eller mindre antal slägten. Ur denna »ärtväxternas
familj» erhållas ytterst vigtiga näringsmedel genom
de stärkelserika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
