- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
721-722

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papeite ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrot och korn, hvilken genom sitt allvar och
sin duglighet gjorde sig högt aktad, men äfven
fruktad. Han var 5 gånger konsul och 2 gånger
diktator.

Papism (af Lat. papa, påfve), romersk-katolska
kyrkan; påfveläran; hyllandet af påfvedömets anspråk
på att utgöra universel och ofelbar myndighet i
andliga ting, ultramontanism. Se Kyrkoförfattning,
sp. 334. – Papist, påfviskt sinnad person, obetingad
anhängare af påfvemakten. – Papisteri, påfviskt
åskådningssätt.

1. Papke, Kristian, teolog, biskop, född i
Greifswald d. 22 Dec. 1634, student i Rostock,
filos. magister i Greifswald 1662, kom 1669
till Lund och väckte der sådan uppmärksamhet, att
prokansleren Oelreich 1670 kallade honom till
teol. adjunkt. Hans öfverlägsenhet som föreläsare
och akademisk författare, ännu vitsordad af hans på
förträfflig latin samt med stort skarpsinne och
beläsenhet affattade disputationer, ådrogo honom
afund af teologiska fakultetens medelmåttor, så
att han 1672 sökte professuren i logik och metafysik.
För dennas vinnande utgaf han afhandlingen De
persona,
i hvilken han framlade sina på Cartesius
grundade åsigter, en nyhet, som då i Lund väckte
uppseende och motstånd. P. fortfor emellertid
att kring sig samla en talrik åhörarekrets,
tills han 1676 af kriget tvangs att innesluta
sig i Malmö citadell, der han lär förblifrit
till fredsslutet. 1681 nämndes han till förste
teol. professor och 1682 till tysk pastor vid Lunds
domkyrka, med hvilken befattning domprostvärdigheten
då var förenad. Han fortfor emellertid att med
oförminskadt nit verka som universitetslärare
till 1688, då han utnämndes till biskop öfver
Lunds stift. Äfven på denna plats verkade han med
allvar och kraft till sin död, i Åhus d. 9 Mars 1694.

2. Papke, Karl, teolog, biskop, den
föregåendes son, född i Lund d. 1 Okt. 1681,
student derstädes 1703, filos. magister 1706,
besökte 1708–10 åtskilliga tyska högskolor, längst
Wittenbergs, och utnämndes 1716, straxt efter
Karl XII:s ankomst till Lund, till eloquentiae
professor, utan ansökan och förslag. Enskildt
föreläste han äfven filosofi, på önskan af sin
forne lärare, A. Rydelius, tills han 1731 fick
öfvertaga hans filosofiska lärostol, den han likväl
redan s. å. utbytte mot en teologisk. 1733 blef
P. teol. doktor samt 1735 förste teol. professor
och domprost. Åt denna befattning egnade han
sig med mycken omsorg, tills han 1738 nämndes
till biskop i Lunds stift. P. afled i Lund
d. 1 Febr. 1740. Hans skrifter utgöras af
disputationer och predikningar. Hans latinska stil
utmärker sig för stort behag och klassisk renhet.

Paplika. Se Abaliget-grottan.

Papocaesareanism. Se Kyrkoförfattning.

Papp. Se Papper.

Pappenheim, [hajm], stad i bajerska regeringsområdet
Mittelfranken, hufvudort i herrskapet Pappenheim,
vid Altmühl och jernvägen München–Bamberg. 1,731
innev. (1880). På en höjd vid staden ligga ruinerna
af grefvarnas af P. stamborg.

Pappenheim, Gottfried Heinrich, grefve
von P.-Treuchtlingen, en af trettioåriga krigets
ryktbaraste hjeltar, föddes d. 29 Maj 1594 på
stamslottet Pappenheim (Rezat-kretsen, Bajern),
öfvergick omkr. 20 år gammal till katolska läran
och inträdde i kejsar Mattias’ tjenst såsom
hofråd. Han grep dock snart till svärdet, deltog
såsom öfverste i den ligistiska hären i slaget på
Hvita berget vid Prag, 1620, samt erhöll dervid
tjugo sår och var nära att sätta lifvet till. Sedan
P. 1623 af kejsar Ferdinand II erhållit ett regemente
kyrassierer (»pappenheimarna»), sändes han 1625 till
spaniorernas hjelp uti Italien, nedslog 1626 med
kraft de protestantiske böndernas i Öfre Österrike
resning mot bajerska väldet och kämpade de följande
åren under Tilly i Tyskland. Han utnämndes 1630 till
kejserlig fältmarskalk och hade en väsentlig andel
i Magdeburgs stormning 1631, intog Merseburg och
förmådde Tilly att upptaga slaget vid Breitenfeld, der
han med kraft och glänsande tapperhet förde venstra
rytteriflygeln till upprepade anfall mot svenskarnas
högra flygel. Utan ligisternas tillstånd och bifall
tumlade han sedan egenmäktigt om på krigsskådeplatsen
i norra och vestra Tyskland, derifrån han 1632 sändes
till Nederländerna. Der skulle han undsätta Maastricht
och stormade nederländarnas läger, men kunde icke
tillgodogöra sig segern, enär han lemndes i
sticket af spaniorerna. Då Wallenstein marscherade
till Sachsen, kallades han till dennes armé. Den 4
Nov. afsändes P. med en del trupper öfver Halle och
intog denna stad, men återkallades, då Gustaf Adolf
gick att angripa Wallenstein. Han inträffade vid
middagstiden på slagfältet vid Lützen, kastade sig
in på venstra flygeln för att finna sin konungslige
motståndare, som dock redan stupat, och blef sjelf
i den ursinniga striden så svårt sårad, att han
afled under färden från slagfältet till Leipzig d. 7
Nov. 1632.

Papper (Fr. o. T. papier, Eng. paper) har fått
sitt namn efter växten Papyrus antiquorum,
hvaraf de gamle egypterna framställde sin tids
förnämsta skriftbärare, papyrusrullen (se d. o. och
Papyrus). Vårt nuvarande papper är en filtartad
produkt, som framställes derigenom att en våt, fibrös
massa, pappersmassan, beredd genom sönderrifning
i vatten af vegetabiliska (mera sällan animaliska)
ämnen, skakas på metallduk. Växternas cellväfnad,
cellulosan, utgör huvudbeståndsdelen i de flesta
papperssorter. Öfriga beståndsdelar hos växterna
äro öfverflödiga för pappersfabrikationen och
blifva med större omsorg aflägsnade, i samma mån
papperet önskas hvitt och fint. Jämte den mer eller
mindre rena cellulosan förekommer i papperet, allt
efter dess beskaffenhet, äfven limämne (för att
helt och hållet eller till väsentlig del borttaga
pappersfiltens benägenhet att suga), färgämne (för
att färga eller gifva det hvita papperet en för ögat
behaglig färgnyans) samt, för ordinära papperssorter,
porslinslera eller närbeslägtade ämnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free