- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
735-736

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Papperssnäcka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppträdde i samma riktning som han, men med positiva
inlägg af helt annan betydelse och med en vetenskaplig
metod af mycket större bärvidd än hans. Ty P. var i
allra högsta grad hemfallen åt sin tids böjelse för
mysticism. Om fordringarna på en logisk bevisföring
hade han ingen aning; ingen har mera godtyckligt an
han framställt påståenden och hypoteser såsom verkliga
fakta. Det ligger derför sanning i Wunderlichs
omdöme att P. på medicinens utveckling egentligen icke
utöfvat något inflytande alls, »men att han genom sin
barbariska metod, som af bedragare tillgodogjordes och
af oklara hufvud omfattades med svärmisk beundran,
i väsentlig grad bidragit att hämma medicinens
samtidigt påbegynta lugna framåtskridande». – Af de
många skrifter, som bära P:s författarenamn, äro de
flesta helt säkert understuckna. De hafva flere gånger
blifvit utgifna samlade (af Huser, 10 bd, 1589–91; af
Petiscus, 12 bd, 1603). Jfr bl. a. M. B. Lessing:
»Paracelsus, sein leben und denken» (1839).
R. T-dt.         L. H. Å.

Paracentesis (af Grek. para, igenom, och kentein,
sticka), kirurg., en operation, som består deri
att man med ett hvasst instrument, vanligen en
troakar, sticker igenom väggen till en kavitet
(t. ex. magsäcken, buken, scrotum) för att
uttömma sjukligt samlade vätskor eller gaser.
F. B.

Parad (Fr. parade, af Sp. parada, stillastående,
en hästs plötsliga halt under loppet), prunkande
uppvisning; högtidlig truppmönstring; parering i
fäktkonst, afböjande af motståndarens stöt eller
hugg vid faktning (se Fäktkonst, sp. 561); det
konstfärdiga innehållandet af hästen midt under
loppet, hvarigenom ryttaren får honom att stegra
sig. – I militärspråket var ordet parad ursprungligen
liktydigt med mönstring, men öfvergick sedan till
att beteckna den militära glans, som utvecklas
vid högtidliga tillfällen. I våra dagar afser
paraden förnämligast att visa truppernas utseende,
hållning och sätt att föra sig. Uppställningen härvid
kallas vanligen paraduppställning, och trupperna
uppvisas genom marsch (paradmarsch l. defilering,
se d. o.) förbi befälhafvaren. Som vakternas
uppställning och afmarsch i garnison eller läger
ofta äro förenade med någon ståt, har den stora
vakten fått benämningen vaktparad. Likaledes har man
kallat den till gudstjenst uppställda truppstyrkan
kyrkoparad (se d. o.) samt den vid militärbegrafning
i liktåget deltagande eller vid grafven uppställda
likparad. – Från att beteckna sjelfva högtidligheten
har ordet parad äfven fått betydelse af den drägt,
som af militärer bäres vid densamma, paraddrägten
(»stor parad», »liten parad»). – Paraddagar kallas
vissa högtidsdagar, hvilka i Sverige-Norge firas
med flaggning, dervid å örlogsfartygen både svenska
och norska flaggorna hissas på topparna, men å
fästningar och kronans öfriga etablissement endast
landets nationalflagga. De anbefallda paraddagarna
äro medlemmars af k. huset födelse- och namnsdagar,
Sveriges och Norges föreningsdag (d. 4 Nov.) samt
nyårs-, påsk-, pingst-,
midsommar- och juldagen. Af dessa dagar äro vissa tillika
s. k. salutdagar, nämligen födelsedagarna, konungens
och drottningens namnsdagar samt föreningsdagen, på
hvilka kunglig salut (21 skott) gifves i allmänhet
kl. 12 middagen. – Med paradmarsch förstås i Sverige
den marsch, som blåses af musik eller afgifves
på trumma eller trumpet såsom hedersbevisning för
kungliga personer eller fana äfvensom vid flaggens
hissande och nedhalande ombord på ett örlogsfartyg. –
Halfdäcket å ett örlogsfartyg kallas paradplats,
och det till postgöring, fallrep och båttjenst för
dagen afsedda manskapet, äfvensom signalmännen,
benämnes paradmanskap. C. O. N.         R. N.

Paradera, ståta, prunka; vara uppställd till parad,
defilera i parad (se d. o.).

Paradies (Paradisi), Pietro Domenico, italiensk
tonsättare och pianist, f. 1710, d. 1792, var elev
till Porpora och skref för italienska operascener
flere dels allvarliga, dels komiska operor. En längre
tid lefde han i England såsom pianolärare och fick i
London uppförd en opera, Fetonte, dock utan synnerlig
framgång. Hans tolf Sonate di gravicembalo höra
deremot till sin tids bättre musik. Många af hans
kompositioner finnas i manuskript i London.

Paradigm (Grek. paradeigma, mönsterbild) kallas
i grammatiken sådana ord (nomina eller verba),
hvilka med fullständigt angifna böjningsformer
uppställas såsom exempel eller mönsterbilder för
andra likartade ords böjning. Jfr Konjugation.
A. M. A.

Paradis (Sanskr. paradeça, Hebr. pardes, trädgård,
park), den hos oss vanliga benämningen på Eden,
»lustgården», hvilken i 1 Mos. 2 omtalas såsom de
första menniskornas vistelseort före syndafallet,
hvilken orts geografiska läge kanske får sökas i
trakterna kring de asiatiska floderna Eufrat och
Tigris. Septuaginta-öfversättningen återgifver
Eden med Paradeisos, hvilket i Nya test. användes
såsom beteckning dels för de trognes vistelseort
i hades (Luk. 23: 43), dels för de saliges boning i
himmelen (2 Kor. 12: 4; Upp. 2: 7). Sedan har ordet
fått en vidsträcktare betydelse: en skön trakt eller
figurl. ett lycksaligt tillstånd. – Jfr Schmidt und
Unger: »Das alter der menschheit und das Paradies»
(1866), och M. Engel: »Die lösung der Paradiesfrage»
(1885). J. P.

Paradis, Maria Theresia von, österrikisk pianist
och tonsättarinna, f. 1759, d. i Wien 1824, erhöll
en omsorgsfull musikalisk utbildning (af bl. a. abbé
Vogler), oaktadt hon från sitt femte år var blind. Hon
företog 1784 en längre konsertresa och spelade vid
hofven i Paris, London, Bruxelles, Hannover, Berlin
m. fl. städer. Vid komponerandet begagnade hon ett
särskildt för henne uppfunnet noteringssätt. Af
henne finnas en opera (Rinaldo und Alcina) samt
klaversonater, sånger m. m.

Paradiseini, kråkparadisfoglar, paradisfoglar,
zool., bilda en underfamilj inom kråkfoglarnas
familj (Corvidae) tättingarnas ordning (Passeres) och
foglarnas klass. De igenkännas från sina samslägtingar
inom familjen derpå att näbben är kort och stark,
näsborrarna täckta med borst, benen mycket stora och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free