- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
741-742

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradise lost ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Paraffin (af Lat. parum, föga, och affinis,
beslägtad, d. v. s. ämne, som obetydligt angripes
af kemikalier), kem., en blandning af fasta kolväten
(se d. o.), hvilka förekomma i bergolja, ozokerit och
destillationsprodukter af feta stenkol. Paraffinet
erhålles, om de vid hög temperatur kokande kolvätena
afkylas i bergolja. Det utkristalliserar då och kan
genom silning och pressning skiljas från flytande
kolväten. Paraftin bildar vaxlika, halfgenomskinliga
kakor, som smälta vid 50°–80°. Dess kokpunkt är
omkr. 300°. Det har hvarken lukt eller smak och är
mycket beständigt mot kemikalier. Paraffin användes
enbart eller i blandning med stearinsyra till ljus,
till impregnering af säkerhetständstickor (se Elddon)
samt i st. f. vax. Blandningar af paraffin och
oljelika kolväten användas som smörjmedel, till salvor
o. dyl. och kallas vaselin. Belmontin är paraffin,
som erhålles från Birma och användes till ljus. –
Paraffinolja kallas tjockflytande blandningar af
paraffin och svårflyktiga kolväten ur bergolja,
hvilka användas som maskin- och vagnsmörja.
P. T. C.

Parafoni (af Grek. para, bredvid, och fone,
röst, klang; »bredvidklang»), musikt., kallades af
sen-antiken konsonanserna qvint, qvart, duodecima
och undecima, hvaremot oktav och dubbeloktav hette
antifoni (»motklang»). Detta var således ungefär
samma åskådningssätt, som i nyare tid Herbart ville
göra gällande, näml. att oktaven är grundtonens
motsats, och att uppstigande skalan t. o. m. qvarten
representerar en aftagande likhet med grundtonen, men
fr. o. m. qvinten en tilltagande motsats mot densamma.
A. L.

Parafras (Grek. parafrasis), omskrifning
(öfversättning) af en skrift eller ett ställe
medelst andra, omständligare och förtydligande
ord; utläggning. Parafraser äro t. ex. Stagnelius’
omskrifning af Fader vår (i hans dramatiska dikt
»Martyrerna»), J. O. Wallins om diktningar af
åtskilliga Davids psalmer och Kellgrens af några
bland Propertius’ elegier. – Inom musiken betyder
parafras ett tonstycke, som i varierande omskrifning
återgifver ett främmande tema. Jfr Perifras.

Parafyser (af Grek. para, bredvid, och fysis,
alstring). Se Apothecium och Lichenes.

Paragenesis (Grek., af para, bredvid, och
genesis, uppkomst), miner., sättet, på hvilket
mineral förekomma tillsammans med hvarandra, hvarvid
särskildt afseende fästes vid deras relativa ålder,
der sådant kan ske. I synnerhet med afseende på
malmgångar äro sådana iakttagelser af praktiskt värde.
Ant. Sj.

Paragoge (af Grek. para, bredvid, utom, och agein,
föra), gramm., betecknar i allmänhet någontings
förande ur sitt rätta spår eller utom sitt egentliga
område. Hos forntida grekiska grammatici nyttjas
det om nya ords bildande eller härledande från äldre
stamord. I senare tiders grammatiska språkbruk
betecknar man stundom dermed en i vissa språk
förekommande förlängning af somliga ord, hvilken
icke är att räkna såsom böjningsform och icke häller,
liksom härledningen, medför någon förändring i
betydelsen, t. ex. straxt, medelst (i
st. f. strax, medels) och i medeltidssvenskan,
flerin (i st. f. fleri, flere).
A. M. A.

Paragon (Sp., af prepos. para och con, i jämförelse
med), mönster; det vackraste och yppersta i sin art;
ett slags svart marmor, i hvilken under antiken de
egyptiska sfinxerna och andra djurstatyer höggos;
perla af ovanlig storlek, större än en hasselnöt;
i några land namn på en större boktryckarestil.

Paragraf (Grek. paragrafe, i brädden skrifvet tecken),
numrerad mindre afdelning af en skrift, en lag,
ett kapitel, ett dokument l. dyl. Tecknet för en
sådan afdelning är §, som ursprungligen är ett S
(begynnelsebokstafven i Lat. sectio, afdelning).

Paragram (af Grek. para, bredvid, och gramma,
bokstaf), tillsats, inflickning i en skrift; bokstafs-
eller sifferförändring; förfalskning i en skrift.

Paragräs (piassave). Se Beklädnadsväxter, sp. 151.

Paraguay, Paranás största biflod, i Syd-Amerika,
kan på grund af sin större vattenmassa och sin med
nedre Paraná motsvarande riktning betraktas som den
egentliga hufvudströmmen. Floden har sina källor i
brasilianska prov. Mato Grossos diamantdistrikt på
305 m. höjd under 14 1/2° s. br. Från källplatån,
som bildar vattenskilnaden mellan Amazonflodens
och La Platas vattensystem, flyter den straxt i
början vattenrika floden mot s. genom en stor slätt,
hvarunder den från de omgifvande bergen mottager en
stor mängd tillflöden. Under regntiden (Jan.–Mars)
öfversvämmas slätten fullständigt och bildar det
stora Xarayes-träsket, som sträcker sig ända till
18° s. br. Derefter har P. merendels höga och torra
stränder. Mellan 20° och 22° s. br. bildar P. gräns
mellan Brasilien och Bolivia, flyter derefter till
Asuncion genom republ. Paraguay och sedan på gränsen
mellan Paraguay och Argentina samt förenar sig vid
Paraguays sydvestra gräns med Paraná, 25 km. ofvanför
Corrientes. Dess största bifloder äro från h. Jaurú,
Pilcomayo och Vermejo, från v. São Lourenço, Taquary
och Mondego. Genom sina många krökningar har floden
en längd af mer än 2,600 km., och flodområdet utgör
omkr. 1,148,000 qvkm. Den är under största delen af
sitt lopp farbar, och under den gynsamma årstiden
kunna fartyg af 2,5 m. djupgående gå upp ända till
São Lourengos mynning. Sedan 1856 gå ångbåtar ända
till Cuyabá, beläget vid S. Lourenços biflod Cuyabá.

Paraguay, republik i Syd-Amerika, ligger mellan
22° och 27° 35’ s. br. samt 54° 35’ och 61° 10’
v. lgd fr. Greenw, samt begränsas af floden Paraná
i s. och ö. (gräns mot Brasilien och Argentina)
samt af floderna Paraguay och Pilcomayo i v.,
hvilka skilja staten från Argentina. I n. gränsar
P. till Bolivia och Brasilien. Norra gränsen mot
Brasilien utgår från floden Paraguay vid Apas mynning,
följer Apa och dennes biflod Estrella samt derefter
Amambayaplatåns rygg till Paraná vid Salto Grande de
siete Quedas. Arealen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free