- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
749-750

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parakronism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är horisontalparallaxen nära 1 grad, för solen
nära 9 sekunder o. s. v. Af figuren synes lätt, att
horisontalparallaxen är lika med den vinkel, under
hvilken en jordradie skulle synas för en betraktare på
den i fråga varande himmelskroppen. Vid observation af
himmelskroppar, belägna inom planetsystemet, fästes
alltid afseende vid den dagliga parallaxen. Från den
allra närmaste bland fixstjernorna skulle likväl
jorden upptaga lika liten synvinkel, som ett för
blotta ögat osynligt damkorn om en hundradedels
mm. diameter på 3 mils afstånd, och derför blir
den dagliga parallaxen för dessa stjernor alltid
omärklig. Af parallaxens beroende af afståndet
följer, att detta senare skall kunna beräknas, sedan
den förra blifvit bestämd. De båda qvantiteterna äro
omvändt proportionella. Ju större parallaxen är,
dess mindre blir afståndet, och dess noggrannare
blir detta bestämdt, både absolut och relativt
taget. För månen inverkar en tiondedels sekunds fel
i parallaxbestämningen med ett fel af ungefär 1 mil
i bestämningen af afståndet, eller mindre än
1/30000 af det hela, under det att för solen
samma vinkelfel i parallaxen orsakar ett fel
af mera än 150,000 mil, eller mera än 1/100 af
hela afståndet. Bestämningen af solens parallax
fordrar derför vida större skärpa (se vidare
Venuspassage). – B. Årlig parallax är den skenbara
förflyttning, som hos långt utanför jordens bana
belägna himmelskroppar, fixstjernorna, uppkommer
af jordens rörelse kring solen. Om än den dagliga
parallaxen är omärklig för dessa stjernor, kan dock
den årliga blifva märkbar för en del af dem (dock
endast för ett fåtal: de allra närmaste), ty jordens
bana är 23,000 gånger större i diameter än jorden
sjelf. Af den årliga parallaxen bestämmer man dessa
aflägsna stjernors afstånd efter samma grunder
som de närmare verldskropparnas (månens, solens
etc.) afstånd bestämmas af den dagliga parallaxen. Den
årliga parallaxen har sitt namn deraf att densamma
med ett års period genomlöper alla de särskilda
värden, som den kan antaga. Jfr Stjern-parallaxer. –
2. Fys. Parallax förekommer bl. a. vid afläsning af
skalor å vissa instrument. Om t. ex. en vertikalt
upphängd termometer har sin skala något bakom det
glasrör, som innehåller qvicksilfret, så fordras det
för att rätt afläsa termometern, att ögat hålles
i jämnhöjd med qvicksilfverpelarens ände. Hålles
ögat för högt, så afläses för lågt gradtal; hålles
det för lågt, afläses ett för högt gradtal. I båda
fallen förekommer parallax. Likaså kan parallax visa
sig i en för vissa mätningsinstrument afsedd, med
hårkors försedd tub, nämligen då dennas utdragsrör
ej är så instäldt, att bilden af det inriktade
föremålet faller framom eller bakom hårkorsets plan.
E. J.

Parallel (Grek. parallelos, af para, bredvid, och
allelon, hvarandra), jämnsides stående, jämnlöpande;
likalydande, i alla väsentliga punkter lika;
jämförande utredning af likheterna och olikheterna
mellan tvänne tidehvarf, personer eller föremål. –
Enligt Euklides äro två räta linier parallella
(jämnlöpande), om de ligga i
samma plan och ej träffas, huru långt de än
utdragas. På samma sätt sägas två plan eller, ett plan
och en rät linie vara parallella, om de ej träffas,
huru långt de än utdragas. Två kroklinier sägas
vara parallella, om i hvarje punkt normalen till den
ena kroklinien är normal till den andra och det mellan
båda kroklinierna liggande stycket är konstant. – Med
parallelteori förstås läran om parallella liniers
egenskaper och de enklaste deraf beroende satser,
särskildt satsen rörande summan af de tre vinklarna
i en triangel. Svårigheten vid parallelteorien är
egentligen att ur definitionen härleda de parallella
liniernas egenskaper. Redan Euklides fann sig
nödsakad att för öfvervinnande af denna svårighet
framställa en hypotes, det s. k. »elfte axiomet»,
hvilket innehåller, att två linier skära hvarandra,
om de med en tredje skärande linie innantill på samma
sida bildade vinklarna äro tillsammans mindre än två
räta. Denna hypotes har möjligen af Euklides sjelf
betraktats såsom ett postulat, ehuru det sedermera
(kanske af Theon) inordnats bland axiomen. Emellertid
fann man snart, att svårigheterna icke genom denna
hypotes voro öfvervunna, enär den ej kunde betraktas
såsom sjelfklar, hvarför försök gjordes att antingen
bevisa densamma (det första försöket i denna riktning
gjordes redan af Ptolemaios) eller framställa en ny
definition på parallella linier. Emellertid gjorde
teorien inga verkliga framsteg, förrän Legendre
angrep problemet från en annan sida och visade,
att summan af vinklarna i en triangel ej kan vara
större än två räta vinklar. Att nämnda summa ej kan
vara mindre än två räta vinklar, lyckades emellertid
Legendre att bevisa först genom uppställande af
en hypotes, hvilken icke var väsentligt enklare än
Euklides’, nämligen att genom en punkt, hvilken som
hälst, inom en vinkel alltid en linie kan dragas,
som skär båda vinkelbenen. Alla följande försök
att, oberoende af liknande hypoteser, framställa
parallelteorien hafva äfven misslyckats. Och
omöjligheten af att lemna en sådan framställning,
om man blott utgår från det abstrakta rumsbegreppet
och ej tager åskådningen till hjelp, har faktiskt
bevisats genom den s. k. absoluta geometrien,
inom hvilken den euklideiska parallelteoriens
satser icke gälla, och der, t. ex. genom en punkt
i planet, flere än en rät linie kunna dragas, som,
huru mycket de än förlängas, icke råka en gifven
rät linie. – Antalet olika försök att grundlägga
parallelteorien är högst betydligt och uppgick
redan vid midten af 19:de årh. till mer än 100.
G. E.

Parallel (Fr. parallèle). Se Fästningskrig, sp. 634.

Parallel, i orgeln den med hål försedda trälist,
som löper tätt under pipstocken till alla ett
visst register tillhörande pipor, och som vid
registerknappens utdragande flyttas så, att dess
hål komma midt för pipstockens, genom hvilka –
sedan äfven spelventilerna medelst tangenternas
nedtryckande blifvit öppnade – luften får tillträde
till ifrågavarande registers pipor. Vid knappens
inskjutande åter afstängas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free