- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
751-752

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parakronism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hålen, och dermed är hela registret försatt i
overksamhet. Jfr Orgel. A. L.

Parallelcirklar. 1. Geom., parallelt med hvarandra
på ytan af ett klot belägna småcirklar. När ett
klot skäres af ett plan, uppkommer alltid en cirkel
såsom afskärning. Denna cirkel blir så stor som
möjligt, om klotet skäres genom medelpunkten,
och kallas då »storcirkel». Går planet vid
sidan om medelpunkten, blir afskärningscirkeln
mindre och kallas »småcirkel». Parallelcirklar
uppkomma sålunda, då man skär klotet med en följd
af parallella plan. – 2. Geogr., cirklar, som på
jordytan tänkas dragna parallelt med eqvatorn. Alla
punkter på samma parallelcirkel äro på samma
polhöjd. Parallelcirklarna blifva allt mindre, ju
närmare de äro belägna mot polerna; de äro störst
vid eqvatorn. De meridianer, som mellan hvarandra
innesluta en grads vinkel, indela såväl eqvatorn
som parallelcirklarna i 360 sins emellan lika stora
delar, de s. k. parallelgraderna. Dessa blifva emot
polerna allt mindre och äro störst vid eqvatorn.
E. J.

Parallelepiped (af parallel, se d. o., och
Grek. epipedon, yta, plan). 1. Matem., en solid
figur, som begränsas af sex plan, hvilka två
och två äro sins emellan parallella. Gränsytorna
äro parallelogrammer, af hvilka de, som stå emot
hvarandra, äro kongruenta. Parallelepipeden eger 12
kantlinier och 8 hörn. Om gränsytorna äro qvadrater,
får den namnet kub (se d. o.).
– 2. Mek. Vid sammansättning af tre krafter,
som verka i en punkt, angifves resultanten till
storlek och riktning genom diagonalen till
en parallelepiped, hvars kanter motsvara
de tre krafterna. En sådan figur kallas
kraftparallelepiped. Efter samma grunder
använder man äfven benämningen
hastighetsparallelopiped för den vid sammansättning af tre
hastigheter erhållna figuren, 1. G. E.         2. G. R. D.

Parallelgrad. Se Grad 3 och Parallelcirklar 2.

Parallelism (af parallel, se
d. o.). 1. Sammanlikning, jämförelse. –
2. Öfverensstämmelse. – 3. Egenskapen hos två eller flere linier eller
ytor att vara parallella. – 4. Sammanställning af
flere likartade och hvarandra ömsesidigt förklarande
ställen i en bok (»parallel-ställen», parallel-verser
i bibeln o. s. v.). – 5. En formel egendomlighet
hos den hebreiska skaldekonsten, bestående i en
ideel och rytmisk symmetri mellan satsleder eller
sammanhängande versrader, i det att samma tanke
omedelbart upprepas i olika vändningar. Mycket ofta är den
andra parallel-leden endast en synonym till den första
(t. ex. »Bergen smulto för Herrens ansigte, sjelfva
Sinai för Herrens, Israels Guds, ansigte», Domareb. 5:
5; »Ty han sårar och förbinder; han slår, och hans
händer hela», Ijob 5: 18), eller ock upprepas tanken
med nyanser (»Säll den man, som icke vandrar uti de
ogudaktiges råd och icke träder in uppå syndares
väg och icke sitter der de bespottare sitta», Ps. 1:
1), eller utvecklar den sig i olika bilder (»Jag
är utgjuten såsom vatten, alla mina ben skiljas åt,
mitt hjerta smälter såsom vax i mitt lif», Ps. 22:
15), eller uppträder den först
positivt, derefter negativt (»Vrångt hjerta vare långt
ifrån mig! hvad ondt är vill jag icke veta af»,
Ps. 101: 4). Mera sällsynt är den antitetiska
parallelismen (»Mätt strupe försmår honungskaka, men
allt surt är sött för hungrig strupe», Ordspr. 27:
7). Dessa grundformer förete enoändlig rikedom på
gestaltningar och öfvergångar.

Parallelklasser, de särskilda, men i afseende
på kurser lika och jämnlöpande (»parallella»)
afdelningarna af en klass i ett läroverk. Sådana
klasser äro af nöden, då lärjungeantalet vuxit öfver
höfvan.

Parallelogram (af parallel, se d. o.,
och Grek. grafein, beskrifva), matem., en
rätlinig-fyrsiding, der de motstående sidorna äro
parallella. Parallelogrammens motstående sidor och
vinklar äro sins emellan lika stora. Hvar och en
af de två diagonalerna delar parallelogrammen i
två kongruenta delar. Betraktar man en af sidorna
såsom bas, så förstås med parallelogrammens
höjd afståndet mellan basen och den motstående
sidan. Parallelogrammens yta är lika med rektangeln af
basen och höjden. Särskilda slag af parallelogrammer
äro qvadrater, rektanglar och romber. Se vidare
Kraftparallelogram. G. E.

Parallelrörelse, musikt., två stämmors fortskridande
i samma riktning (jfr Motus). Följder af qvinter
och oktaver i samma riktning hafva sedan gammalt
varit i den musikaliska grammatiken förbjudna (se
Muris). Detta förbud, som ursprungligen grundade
sig på det rent kontrapunktiska behofvet af omvexling
i stämföringen, kan omöjligen hafva samma betydelse
i nutidens musik, som ej längre beherskas af blott
kontrapunktiska, utan äfven och ännu mer af harmoniska
stillagar. Från rent harmonisk synpunkt åter kan
en oktavföljd aldrig bevisas vara stötande, och en
qvintföljd endast då, om den representerar en tvär
modulation, en omotiverad öfvergång mellan tvänne
icke beslägtade treklanger. Också iakttages nämnda
förbud icke strängt af nutidens kompositionspraxis,
som t. o. m. stundom synes gå ut på att uppsöka i
st. f. att undvika parallelföljdcr. Fullkomligt
betydelselöst är särskildt förbudet mot
s. k. »förtäckta» qvinter och oktaver, d. v. s. då
de båda stämmorna icke utgå, från ett qvint- eller
oktav-intervall, utan endast fortgå i lika riktning
till ett sådant (t. ex. eg–fc, ec–ff, till skilnad
från de »öppna» följderna eh–fe, ee–ff). I sådant
fall föreligger nämligen icke ens brist på omvexling
i stämföring, eftersom stämmorna visserligen gå åt
samma håll, men göra alldeles olika tonsteg, hvadan
detta förbud ej ens kontrapunktiskt kan försvaras.
A. L.

Parallelsegling, sjöv., kallas den segling, då
ett fartyg styr rättvisande ö. eller v. långs en
latituds (bredd-)parallel (cirkelparallel med
eqvatorn), hvarvid således endast longituden
förändras. Latitudsparallelen är dock ej den
kortaste vägen mellan tvänne ställen på densamma,
utan storcirkeln, som förenar dem, hvarför ett
fartyg, som föredrager att följa storcirkeln,
deremot kontinuerligen måste förändra sin kurs. Jfr
Storcirkel-segling. R. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free