- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
757-758

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parasjer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svampar, hvilkas trådlika, ledade och greniga
mycelium lefver inuti och vanligen mellan cellerna
i den växt, hvilken gör tjenst som »värd». Deras
sporer bildas under värdens öfverhud, som sedermera
genombrytes. Hit höra 3 familjer: Uredineae,
rostsvampar, Ustilayineae, brand- eller sot-svampar,
och Entomophthoraceae, insektsvampar, hvilka äro
snyltgäster hos flugor, fjärillarver och äfven andra
insekter. Dessa sistnämnda små svampar sända slutligen
mycelietrådar ut genom insektens hud, i hvilka trådar
sporer afsnöras, som slungas ut och kunna fastna på
andra insekter, hvilka då i sin ordning angripas. Man
ser ofta på fönsterrutor, gardiner o. s. v.,
i synnerhet mot hösten, döda flugor fastsittande
och omgifna å fönsterrutan o. s. v. af en fläck,
som är uppfylld med små fina stoftkorn. Dessa äro de
kringkastade sporerna af Empusa muscae, en verklig
»flugsvamp», som dödar en mängd af våra besvärliga
husflugor. Inom tropikerna lefver en annan hithörande
svamp, Entomophthora radicans, i fjärillarver, hvilkas
inre delar förtäras med undantag af andningsrören
och tarmkanalen. Om »rostsvampar» och »sotsvampar»
se Uredineae. – Till parasitsvamparna höra vidare
bland Ascomycetes, underordningen Erysiphei,
mjöldaggssvamparna (se Erysiphe), och flere slägten
bland underordn. Discomycetes (se Peziza) och bland
Pyrenomycetes (se Cordiceps och Mjöldryga). Äfven
bland Gymnoasci finnas parasiter, t. ex. Exoascus
pruni,
som är en snyltgäst å fruktämnena hos
prunusarter, i synnerhet hos plommon, hvilkas
frukter genom denna svamp förstöras och förvandlas
till långsträckta, ofta krökta, ojämna, svampiga och
liksom mögliga s. k. »plommonpungar». Slutligen skulle
man kunna ställa härintill alla »lafvar», Lichenes
(se d. o.), enär hos dem ett svampmycelium
lefver parasitiskt tillsammans med alger.
O. T. S.

Parasjer (Hebr. perischot, afdelningar, af parasj,
söndra, dela). Se Haphtarer.

Parasoll (Ital. parasole, af parare, afvärja,
och sole, solen), solskärm. – Parasollett, liten
solskärm.

Parasollfogelslägtet, Cephalopterus, zool., hör
till kräffoglarnas familj inom tättingarnas ordning
(Passeres) och foglarnas klass. Det igenkännes på
en ofvanpå hufvudet befintlig, stor, hvälfd, fram
öfver näbben böjd fjäderbuske och en trind,
smal, på halsens nedre del nedhängande, befjädrad
hudlapp. Parasollfogeln, C. ornatus, bebor östra
sluttningarna af Perus Ander och öfre hälften af
Amazonflodens område. Han lefver af trädfrukter,
insekter och spindlar. Längden är 51 cm. Då fogeln
flyger, lägger han de ofvannämnda prydnaderna tätt
intill sin öfriga drägt, hvaremot han reser upp
tofsen och låter halslappen hänga ned, då han sitter
eller frambringar sitt läte. Detta ljuder hemskt och
liknar en tjurs bölande, hvarför man, då flere foglar
skrika samtidigt, kan tro sig höra en kreaturshjord.
C. R. S.

Parasollväxter. Se Umbellater.

Parat (Lat. paratus), beredd, redo, färdig l. rustad
till. – Ad utrumque paratus, Lat.,
beredd på både det ena och det andra (på seger
eller död).

Parataktisk satsförbindelse (af Grek. para,
bredvid, och taxis, ställning), satsl., är en
sådan förbindelse af satser, der hvarje led är med
hänsyn till det språkliga uttrycket sjelfständig
gent emot den eller de andra, således en förbindelse
mellan hufvudsatser eller mellan bisatser af samma
slag. Sådana satser förbindas sins emellan antingen
genom blott uppradande efter hvarandra, t. ex. »jag
kom, jag såg, jag segrade» (asyndeton), eller genom
(mest demonstrativa) pronomina och adverb eller
genom koordinerande konjunktioner. I sista fallet
brukar förbindelsen kallas en »satsbindning»,
och satserna sägas vara koordinerade, eller
samordnade. Koordinationsförhållandet så fattadt är
alltså ett särskildt fall af parataxis. Logiskt taget,
kunna i en parataktisk förbindelse båda satserna
ömsesidigt bestämma hvarandra: ren parataxis mellan
parallelsatser, t. ex. »mannen är hufvudet, qvinnan
är hjertat i äktenskapet»; eller den ena satsen är
på samma gång sjelfständig och en bestämning till
den andra: relativ parataxis, t. ex. i berättande
stil: »jag mötte en gosse; han grät», der »han» är =
»gossen, som jag mötte», så att tankegången är denna:
»jag mötte en gosse» och »gossen, som jag mötte,
grät», d. v. s. den första satsen är dels hufvudsats,
dels bisats, i denna andra egenskap substituerad af
pron. »han». På samma sätt får man ofta i primitiv
berättarestil höra »och så», t. ex. »jag gick åt
skogen, och så mötte jag en tiggare, och han var
halt, och så frågade jag» o. s. v. Parataktisk
satsförbindelse är öfvervägande i syntaktiskt
mindre utvecklade språk, i allmogemål (i motsats
till literaturspråk) och t. ex. i isländskan (i
jämförelse med latin och grekiska). Jfr Hypotaktisk
satsförbindelse
. Lll.

Parataxis, satsl., sidoordnad förbindelse mellan
satser. Se föreg. art.

Paravadi l. Pravadi. Se Provadija.

Paravent [-va’ng], Fr. (Ital. paravento, af parare,
afvärja, och vento, vind), skärm emot drag; »spansk
vägg», en möbel, som är sammansatt af mot hvarandra
ledande ramar, vanligen klädda med brokigt tyg.

Parbladiga, bot., kallas de örtblad, hvilka äro
sammansatta af parvis ställda småblad, som genom en
led äro fästa vid det gemensamma bladskaftet. Blad
kunna vara dubbelt, tredubbelt parbladiga o. s. v.,
såsom t. ex. bladen hos flere arter af slägtena Acacia
och Mimosa. Parbladiga blad må icke förvexlas med de
till utseendet ofta ganska snarlika parbladigt
delade
bladen, hvilka äro enkla, icke sammansatta
blad, t. ex. bladen hos de flesta parasollväxter
(umbellater) och många andra. O. T. S.

Parbleu (-blö; Fr., förvrängning af par Dieu, vid
gud), åh kors. för tusan!

Par Bricole (-kå’ll; Fr., egentl. »på omvägar»,
indirekt; se Brikoll), vanligen förkortadt P. B.,
namnet på ett i Stockholm stiftadt bacchanaliskt
ordenssällskap. Första ursprunget till detta är
att söka i en liten krets af muntra umgängesbröder
(bland dem K. I. Hallman), för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free