- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
761-762

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parasjer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och var från 1821 tillika bisittare i
kassationsdomstolen, men nedlade dessa befattningar
1830, efter Julirevolutionen. Sedan 1829 tillhörde
han Franska institutet såsom medlem af »Académie
des inscriptions et belles-lettres». P. utgaf Cours
de droit commercial
(1813–17; 6:te uppl. 1857),
Collection des lois maritimes antérieures an 18:me
siècle
(1828–45), Loi salique (1843) m. m.

Pardon! [-då’ng], Fr. (jag ber) om förlåtelse,
ursäkta!

Pardon (Fr. pardon, förlåtelse), benådning, tillgift,
försköning, skonsmål; krigsv. (Fr. quartier), den
mildhet, som visas de öfvervunne derigenom att de
icke dödas utan göras till krigsfångar. Med nutidens
menskligare uppfattning af krigföringen kan »strid
utan pardon» icke gerna förekomma mellan civiliserade
nationer.

Pardonsplakat, fordom benämning på en af regeringen,
särskildt vid högtidsfester, såsom kröningar, jubileer
o. s. v., utfärdad förordning, som efterskänkte straff
åt personer, hvilka genom afvikande undandragit sig
åtal eller bestraffning. Det sista pardonsplakatet i
Sverige utfärdades vid Karl XIV Johans kröning (1818).

Pardubitz (Tsjech. Pardubice), stad i Böhmen,
vid Chrudimkas förening med Elbe och jernvägen
Wien–Prag. 10,292 innev. (1880), till större delen
tsjecher. Af intressanta byggnadsverk eger P. ett
från 1500-talet härstammande slott med grafvar
och bastioner, ett ålderdomligt rådhus samt
en hög, tornlik port (»Gröna porten»), från
1538. Jerngjuteri, sockerbruk, destilleringsverk.

Paré, Ambroise, fransk kirurg, f. i Bourg Hersent
vid Laval omkr. 1510, kom 1529 till Paris för att idka
kirurgiska studier 1537 anställdes han som kirurg hos
generalen de Montijean och deltog i fälttågen mot
Karl V. Redan s. å. införde han vid behandlingen af
skottsår en ändamålsenligare metod än den dittills
använda. Man hade nämligen inbillat sig, att dessa
sår voro förgiftade, och derför på dem användt
sjudande olja och andra etsande medel. P. ådagalade
emellertid, att denna föreställning saknade grund,
och bidrog derigenom i väsentlig mån att minska
de sårades plågor. För sina rön häruti redogjorde
han i La méthode de traicter les playes faictes
par hacquebutes
(1545). Senare blef han prosektor
hos anatomen Sylvius och anställdes 1559 såsom en
af konung Henrik II:s lifkirurger. 1563 blef han
»premier chirurgieri du roi» och uppgifves hafva varit
en af de få hugenotter, som på konungens befallning
skonades vid Bartolomeinattens blodbad. Han dog
i Paris d. 20 Dec. 1590. Inom kirurgiens historia
intager P. ett af de främsta rummen. Frigörande sig
från det tvång, som den föregående tidens blinda
auktoritetstro lagt på den fria forskningen,
länkade han sin vetenskap in på nya banor. Bland
hans insatser i kirurgiens utveckling må, utom hans
ofvan nämnda metod att behandla skottsår, framhållas
uppfinningen att vid amputationer stilla blödning
genom att underbinda artererna (före honom nyttjade
man bränning med
glödjern), förenklingen af sättet att behandla
benbrott och luxationer, införandet af bråckbandet
och ådagaläggandet af att kastration icke behöfves
vid radikaloperation för bråck samt förbättringen af
tekniken vid trepanation. Dessutom uppfostrade han
ett stort antal dugliga lärjungar och grundlade
derigenom för en lång tid framåt den franska
kirurgiens öfverlägsenhet. P:s skrifter utkommo
redan under hans lifstid trenne gånger samlade. Den
sista upplagan, i 3 bd, utgafs 1840–41 af Malgaigne.
R. T-dt.

Paregorica (af Grek. paregorikes, lindrande), med.,
sådana läkemedel, som kunna mildra retningstillstånd
och lindra smärtor. O. T. S.

Pareja [-re’cha], Juan de, kallad El esclavo
(slafven), emedan han var Velasquez’ slaf, spansk
målare, f. i Sevilla 1606, d. i Madrid 1670,
följde sin herre till Madrid och lärde sig i hans
atelier i hemlighet att teckna och måla, hvilket
annars var tillåtet endast för en friboren man. Men
då Filip IV och Velasquez på en gång upptäckte
en tafla af honom i ateliern, lyckades P. genom
konungens bemedling utverka sin frihet och blef
Velasquez’ lärjunge, medan han dock qvarstod i
hans tjenst. Han målade förnämligast porträtt,
utmärkta för stark karakteristik, men äfven
religiösa bilder, af hvilka den förnämsta torde
vara en stor målning, Matteus kallas till apostel
en komposition af 14 helfigurer i kroppsstorlek,
ytterligt realistiska, men bra grupperade, målade med
kraftig färg och i ett manér, som liknar Velasquez’.
C. R. N.

Parelius, Sofie, norsk skådespelerska, född
d. 18 Sept. 1827 i Bergen, debuterade 1852 på
Norska teatern i Kristiania och inträdde 1855 vid
Kristiania teater, der hon sedan, med några korta
afbrott, varit anställd. Hennes fack är komiska
och äldre qvinnoroller. Y. N.

Paremiografer (af Grek. paroimia, ordspråk, och
grafein, skrifva) kallas de skriftställare, som under
sen-antiken och medeltiden åvägabragte samlingar af
grekiska ordspråk, t. ex. Diogenianus och Zenobius,
bägge i 3:dje årh. e. Kr. Jfr Schneidewin: »Corpus
paroemiographorum graecorum» (2 bd, 1839–51).

Parenkym (hårdt k; af Grek. para, bredvid, och
enchyma, ingjutning). 1. Anat., väfnad, särskildt
den inre, för lifsfunktionen vigtigaste väfnaden i
kroppens inre organ. – 2. Bot., en väfnad, bildad
af i allmänhet kortare celler med nära nog samma
tvärlinie i alla riktningar. Se Cell, sp. 139,
Cellväfnad och Blad, sp. 644. – Parenkymatös, hörande
till parenkymet, t. ex. parenkymatös inflammation.

Parentation. Se Parentera.

Parent Du Chatelet [para’ng dy sjatölä’], Alexandre
Jean Baptiste,
fransk läkare,
f. 1790, d. 1836, gjorde sig bekant genom sina
mycket värdefulla arbeten inom hygienens område.
Det mest berömda af dessa är De la prostitution
de la ville de Paris
(1836; 3:dje uppl. 1857).

Parentel (Lat. parentela, af parens, fader, moder),
slägtskap, härstamning från samme stamfader;
slägtafdelning. Se Arfsordning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free