- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
765-766

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parfym, vällukt, angenämnt doftande, vanligen osynlig ånga, som sprides från något föremål - Parga, stad i turkiska vilajetet Janina - Pargas, skärgårdssocken i Åbo och Björneborgs län - Pargasit, miner., ett hornblende af grön, blågrön till svartgrön färg - Parhelier, meteor., bisolar (se d. o.) - Parhelisk cirkel. Se Cirkel 2 - Pari, Fr., vad, som ingås mellan två eller flere personer - Pari, handelst. Se Al pari och Kurs 2 - Paria, halfö på syd-amerikanska republiken Venezuelas nordkust - Paria. 1. En af Indiens kaster - Paria. 2. Ur samhället utstött, rättslös och allmänt skydd menniska - Parian, benämning på en till gruppen porslin närmast hänförlig keramisk tillverkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

perubalsam, tolubalsam). Eteriska oljor förfalskas
mycket, oftast genom att blanda billigare till
dyrare. Man framställer ur stenkolstjära falsk
bittermandelolja (mirbanolja) äfvensom många
frukters arom (ananas, apelsin, hallon, smultron,
äple) i form af frukt-eter. – Hufvuduppgiften för
parfymtillverkningen är att uppsamla, rena och till
olika preparat blanda eteriska oljor. De sistnämnda
afskiljas ofta ur växtdelen genom afdestillering med
vatten, men ur många slags blommor (akacia, jasmin,
jonqvill, reseda, tuberos och viol) drages luktämnet
med prepareradt fett (paraffin m. m.). Detta tillgår
antingen så, att blommorna bäddas hvarftals mellan
bomull, som indränkts med fin olivolja (»maceration»),
eller ock brukas absorptionsmetoden. Denna, som
på franska benämnes enfleurage, består deri att
ett lager af kallt fett, utbredt på en fyrkantig
glasskifva med 2 tums tjock ram, täckes af ett lager
blommor, på hvilket i sin ordning en undertill
fettbelagd glasskifva anbringas o. s. v. i flere
lager på hvarandra. Blommorna utbytas dagligen
mot nya, och efter 25–30 dagar är fettet mättadt
med doften. Ur fettet utdrages luktämnet sedermera
genom att fettet sönderdelas och lägges i alkohol på
förtenta kopparflaskor, som hermetiskt tillslutas
och under flere timmar omskakas medelst ångmaskin,
hvarefter alkoholen affiltreras, och så framställas
extrakt, medan deremot fettet användes till billig
pomada (af olivolja, som begagnats vid macerationen,
får man huiles antiques). Lösning af eteriska oljor i
alkohol gifver essencer, hvilka ej i doftens finhet
kunna mäta sig med extrakt, och genom blandning af
olika essencer eller extrakt erhållas bouquets (eaux,
fleurs
), hos hvilka luktvatten ingen särskild doft
bör förherska. De särskilda preparatens sammansättning
är fabrikshemlighet. För eau de Cologne finnas öfver
100 recept; alla sorter öfverträffas dock af varan
från den äldsta firman Farina (se d. o.). Grundämnet
i eau de Cologne är alkohol, som uppfriskar och
förhöjer växtdoften. – Parfymer voro i bruk redan
hos de äldsta kulturfolken. Man hedrade lefvande
och aflidna med rökelse eller insmörjning med
välluktande oljor. Vid religiösa ceremonier stänkte
man luktvatten samt brände balsamer till gudens
ära. Egypterna slösade mycket parfymerier vid fester
och till mumiernas balsamering. Hos judarna var
gudstjenströkelsen ordnad genom lagar, och den är
i bruk hos katolikerna ännu i dag. Grekerna brände
parfymer vid måltiderna och ingnedo kroppen tre gånger
om dagen med välluktande oljor; ja athenarna hade
olika parfymer för olika kroppsdelar. Än hejdlösare
förbrukade man dessa varor i det gamla Rom. Under
kejsaretiden parfymerade man t. o. m. hästar,
hundar och fälttecken. Arabien var denna tid
vällukternas hemland, i synnerhet rökelsernas. I den
antika medicinen hade parfymer en synnerligt stor
användning. Sedermera lefde bruket af parfymer åter
upp i Europa på 1400-talet. Under rococotiden nyttjade
kavaljeren sin utvaldas favoritparfym. – Fransmännen
äro de ouppnådda mästarna inom
parfymberedningen. I sydöstra Frankrikes soliga dalar, framförallt
i depart. Alpes maritimes, odlas för detta ändamål
blommor i ofantliga massor. De största parfymfabriker
finnas i Provence, Nizza, Grasse, Cannes. Paris,
London, Florens, Reggio, Messina, i Tunis, Persien
och Indien. Jfr m:me Celnart: »Manuel du parfumeur»,
och S. Piesse: »Art of perfumery» (1874; flere uppl.).

Parga, stad i turkiska vilajetet Janina, på Joniska
hafvets kust, midt emot ön Paxo. Omkr. 1,500
innev. Stor export af citroner, ull, ek, ekbark
och hudar. Nära inloppet till stadens vestra hamn
ligger Spiridionklostret. Ursprungligen belägen
på samma plats som forntidens Toryne (längre i
n. v.), flyttades staden till sin nuv. plats efter
turkarnas invasion. 1401–1797 stod den under Venezias
skydd. Ali Pascha af Janina sökte komma i besittning
af staden, men innevånarna (pargioterna) afslogo
segerrikt alla hans angrepp och ställde sig under
Englands skydd. Engelska regeringen öfverlemnade
emellertid staden 1819 åt Ali Pascha. Innevånarna
flyttade då nästan mangrant öfver till Joniska öarna.

Pargas (F. Paraisten pitäjä), skärgårdssocken
i Åbo och Björneborgs län, Piikkis domsaga
och härad, Finland, utgör ett imperielt
pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift och
domprosteri. Areal 251 qvkm. Befolkningen, till
omkr. 6/7 svensktalande. 6,209 personer (1885).
A. G. F.

Pargasit, miner., ett hornblende af grön, blågrön
till svartgrön färg, utgörande ett lerjords-, talk-,
kalk- och jernoxidulsilikat från Pargas i Finland.
Ant. Sj.

Parhelier (af Grek. para, bredvid, och helios, sol),
meteor., bisolar (se d. o.). – Parhelisk cirkel. Se
Cirkel 2.

Pari, Fr., vad, som ingås mellan två eller flere
personer.

Pari, handelst. Se Al pari och Kurs 2.

Paria, halfö på syd-amerikanska republiken
Venezuelas nordkust, omsluter med ön Trinidad,
som förr sammanhängt med P., samt Orinocos delta
Pariaviken (Golfo de Paria), hvilken står i förbindelse
med Atlantiska hafvet i n. genom Bocas de Dragos,
i s. genom Serpents mouth (Boca de la Sierpe).

Paria. 1. En af Indiens kaster. – 2. Ur samhället
utstött, rättslös och allmänt skydd menniska;
föraktad individ, som lefver i elände eller laster
och brott. Denna ordets bemärkelse har sin grund i
de gängse föreställningarna om ofvannämnda hinduiska
kast. Se dock derom Indien, sp. 533.

Parian (egentl. engelskt adj. af Paros, den för
sin gulhvita, vaxlikt skimrande marmor bekanta ön i
Grekiska arkipelagen), benämning på en till gruppen
porslin närmast hänförlig keramisk tillverkning,
som söker efterhärma den pariska marinorns färg och
företrädesvis användes för statyetter, vaser och
liknande prydnadsföremål. Vacker parian har en mild
hvit, något i gult stötande ton med vaxlik glans
samt är närmast ytan och på tunna ställen svagt
genomskimrande. Pariantillverkningen härstammar
från England (1848 angifves som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free