Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris, Frankrikes hufvudstad, näst London Europas folkrikaste stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför deputeradekammarens lokal, samt Champ de Mars,
der verldsutställningarna höllos 1867 och 1878. –
Staden innesluter inom fästningsmuren tre parker:
Parc Monceaux och Buttes-Chaumont på högra samt
Montsouris på venstra Seinestranden. Den förstnämnda,
belägen i n. v., var före revolutionen en af den fina
verldens mest besökta förlustelseställen, der galanta
baler och skådespel samt festligheter af alla slag
egde rum, hvarvid en oerhörd lyx utvecklades. Den
har nu icke mer samma betydelse som förr, sedan den
blifvit minskad till mer än hälften (den utgör nu 2,5
har), men den erbjuder alltid behaget af en angenäm,
lugn hviloplats midt i staden, t. o. m. nära
dess medelpunkt. Buttes-Chaumont, den sista
storartade skapelsen af Seineprefekten Haussmann,
ligger i nordöstra delen af P., i Belleville, och
upptager 22 har. Fordom stadens afrättningsplats
(galgarna vid Montfaucon), illa beryktad såsom
uppehållsort för förbrytare och ända in på senare
tid afstjelpningsplats för all stadens smuts, har
den nu blifvit en angenäm park, med branta klippor,
små kullar och hålvägar samt en liten sjö, som näres
af ett i en artificiel droppstensgrotta nedstörtande
vattenfall. Midt i sjön ligger ett litet korintiskt
tempel, hvilket lemnar en förträfflig utsigt öfver S:t
Denis, Père Lachaise och stadens väldiga hushaf. Parc
Montsouris (16 har), tätt vid fästningsmuren längst
i s., innesluter Bardo, en för verldsutställningen
1867 byggd efterbildning af bejens i Tunis residens,
nu användt som observatorium, en liten obelisk,
en sjö samt en stor vattenreservoar. De offentliga
trädgårdarna och promenaderna hafva mångdubblats
under de sista årtiondena. En af de mest besökta är
Tuileriesträdgården, mellan Tuilerierna och Place
de la Concorde, 710 m. lång och 317 m. bred, anlagd
af Lenôtre och bibehållen i nästan ursprungligt
skick. Mot n. och s. är den begränsad af terrasser,
af hvilka särskildt den södra, långs flodsidan
lemnar den vackraste utsigt öfver. Seine, Place de la
Concorde och Champs Élysées ända till Triumfbågen. Ej
mindre populär är Jardin du Palats Royal, ehuru
mycket mindre. Vestra fortsättningen af Place de la
Concorde bildar Champs-Élysées, en i engelsk stil
anlagd promenad af omkr. 700 m. längd och 300–400
m. bredd, genomskuren i hela sin längd af den ståtliga
Avenue des Champs-Élysées, som börjar vid Place de la
Concorde och slutar vid Triumfbågen. Champs-Élysées
omgifves af Élysée-palatset, Industripalatset,
bygdt 1855 och bildande en parallellogram, som
upptager 27,000 qvm., cafés-chantants, parterrer
och panoramor. På venstra Seinestranden ligga Jardin
des Plantes (se d. o.) samt Jardin du Luxembourg,
något större än Tuileriesträdgården och mindre
regelbunden, med en vacker springbrunn och en mängd
statyer. Mellan senatens palats och det s. derom
belägna nationalobservatoriet sträcker sig den vackra
Allée de l’Observatoire, med en vacker springbrunn
och marskalk Neys staty på den plats, der han blef
skjuten. För öfrigt hafva under de senare årtiondena
väl underhållna squarer anlagts i alla delar af
staden. Under det sista årtiondet hafva tillkommit
Trocadéro-parken samt midt emot, på södra sidan
om Seine, anläggningarna i norra delen af Champ
de Mars, der det 300 m. höga Eiffeltornet nu
uppföres till verldsutställningen 1889. P:s
egentliga parker äro dock Bois de Boulogne och
Bois de Vincennes, hvilka tillhöra staden, ehuru
belägna utanför befästningarna. Till den förra,
belägen mellan Seine och vestra fästningsmuren,
leda från Triumfbågen Avenue du Bois de Boulogne
och Av. de la Grande Armée. Den förra, med sina
sidoalléer för fotgängare och ryttare, gräsmattor,
blomstergrupper och eleganta byggnader, lemnar en
vidsträckt och storartad utsigt öfver parken, S:t
Clouds kullar och Mont Valérien. Boulogneskogen
upptager en areal af 873 har, deraf 1/4 utgöres af
gräsmattor, 1/8 af vägar och resten af trädbevuxen
mark, sjöar eller rinnande vatten. I sydvestra
delen ligger Hippodrome de Longchamp och i norra delen
acklimatisationsträdgården (Jardin d’Acclimatation)
för såväl växter som djur. Vincennes-skogen, s. ö. om
P., är något större, än den förra och liksom denna
försedd med sjöar, strömmar och vattenfall, och från
Gravelleplatån har man en härlig utsigt öfver Marne-
och Seinedalarna. Till skada för parken är den tudelad
genom en öppen plats, utgörande ett manöverfält
för artilleri och infanteri, en kapplöpningsbana
samt en mönsterfarm (la Faisanderie). Träd för de
offentliga parkerna och squarerna uppdragas i stadens
stora trädskolor i Auteuil och i Boulogneskogen,
och stadens stora växthus vid La Muette lemna de
nödiga blommorna.
Offentliga byggnader, palats etc. Den mest framstående
byggnaden i P. såväl genom sin yttre arkitektur som
genom sina konstskatter är utan gensägelse det på
Seines högra sida belägna slottet Louvre och de dermed
sammanhängande Tuilerierna (se Louvre). Derefter
komma på samma sida om floden Elyséepalatset (uppfördt
1718), nu presidentens bostad, beläget emellan Rue du
Faubourg S:t Honoré och Champs-Élysées, och Hôtel
de Ville, seineprefektens bostad, samt på venstra
sidan af Seine Luxembourgpalatset (se d. o.),
senatens samlingsrum. Hôtel de Ville (mellan Rue
de Rivoli och Seine), som under alla folkrörelser
i det nyare P. spelat en framstående rol såsom den
vanliga församlingsplatsen för det demokratiska
partiet, var en ståtlig renaissancebyggnad från
senare hälften af 1500-talet, sedermera flere
gånger tillbyggd, men förstördes fullständigt af
Pariskommunen i Maj 1871. Den nya, under ledning
af Ballu och Deperthes uppförda byggnaden är en
förstorad reproduktion af det gamla stadshuset,
med rikare ornamentering. Hufvudfasaden prydes
med en mängd statyer af ryktbara parisare af alla
tidsåldrar samt allegoriska grupper och figurer,
föreställande Frankrikes förnämsta städer. Palais de
Justice på Citéön ligger på samma plats som det forna
franska konungapalatset, af hvilket, efter eldsvådor
1618 och 1776, ej mer återstår än några torn och
Sainte Chapelle, en af den gotiska byggnadskonstens
skönaste juveler (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
