Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris, Frankrikes hufvudstad, näst London Europas folkrikaste stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Martin- och S:t Denis-kanalerna, hvilka i
stadens nordöstra del utmynna i La
Vilettte-bassängen, hvilken med afseende på lifligheit är den
tredje i ordningen af Frankrikes hamnar. Ett
förslag har gjorts att fördjupa Seie, så att
oceanångare skulle kunna gå upp till P.
Försäljningen af lifförnödenheter är till stor
del koncentrerad i Halles centrales, höger om
Seine, nära Boul. Sébastopol, 10 paviljonger af
jern och glas, skilda medelst öfvertäckta gator.
Straxt v. om dem ligger den gamla Halle au
blé, nu handelsbörs, en ofantlig rotunda, och
österut från »Halles centrales» ligger en annan
stor saluplats, Marché du Temple, 6 stora
saluhallar, uppförda på den plats, der Tour du
Temple (Tempeltornet, se d. o.) stod. På
andra sidan Seine, n. v. om Jardin des plantes,
ligger Halles aux vines. Lefvande kreatur
torgföras i kreaturshallen in La Villette, och nära
derintill på andra sidan Ourcq-kanalen, ligga de
största slagtarehusen; mindre slagtarehus ligga
på venstra sidan om Seine i Villejuf och Grenelle.
Stadens vapen: nedre fältet rödt, med ett
fartyg för fulla segel i silfver på haf af silfver,
öfre fältet blått, beströdt med ett obestämdt
antal gyllene liljor och krönt af en murkrona
med fyra torn med devisen »Fluctuat nec
mergitur» (Det vräkes af vågen, men sjunker ej).
Sköldhållare aro 2 liljestänglar.
Paris’ befästningar. Redan under gamla
tiden omgafs P. med en ringmur, hvilken dock
såningom refs, alltefter som staden utvidgades.
Under medeltiden uppfördes nya ringmurar och
bastionerade linier, hvilka efter hand delade
samma öde. I början af 1800-talet stod P.
utan befästningar, men 1840 lyckades det Thiers
att genomdrifva ett beslut om stadens
befästande, hvartill ansolgs en summa af 140 mill.
francs. Staden omgafs nu med en enceinte l.
sammanhängande fästningsgördel af 94
bastionerade fronter med en sammanlagd längd
af 36 km. Grafvarnas innerbranter kläddes
med höga murar. Untanför enceinten, på 2 till
5 km. afstånd från densamma, drogs en kedja
af 16 detascherade fästen, med en omkrets af
55 km. Till följd af terrängens formationer
kunde fästen delas i tre stora grupper: den
norra, omkring förstaden S:t Denis, bestående
af fästena Double couronne du Nord, forte de
l’Est, La Briche och Aubervilliers; den östra,
belägen på Romainville-höjderna, med fästena
Romainville, Noisy, Rosny och Nogent samt
det befästa slottet S:t Vincennes; den södra,
med fästena Ivry, Bicêtre, Montrouge, Vanves
och Issy. Fästet Charenton, vid Marnes och
Seines föreningspunkt sammanbinder den östra
gruppen med den södra. Vestra sidan eger i
Seines dubbelkrök ett starkt fronthinder,
hvarför endas ett fäste anlades der, det starkaste
af dem alla, Mont Valérien, som med sin eld
beherskar halfön Gennevilliers. Dessa
storartade befästningar kunde emellertid under
1870–71 års krig ej hindra P:s fullständiga
cernering och föllo slutligen i fiendens händer.
Enligt den nya af Nationalförsamlingen d. 27
Mars 1874 gillade försvarsplanen har en ny
kedja af 20 fästen dragits på 10 till 12 km.
afstånd från dem gamla fortkedjan och med en
sammanlagd omkrets af 130 km. Äfven denna
kedja är genom terrängen delad i tre stora
grupper, belägna å de dominerande höjderna i n., ö.
och s. v. De mellanliggande stora slätterna i n.
ö. och s. bestrykas dels med frontal eld från de
bakom liggande äldre fästena. Till den norra
gruppen, som har till uppgift att skydda
förstaden S:t Denis, höra fästena Domont,
Montmorency, Montlignon, det i v. belägna Cormeilles
och de österut liggande Écouen och Stains.
Den östra gruppen, som har till uppgift att
beherska höjderna på ömse sidor om Marnde
samt bestryka de stora anmarschvägarna, som
der från öster sammanlöpa mot P., består af
fästena Vaujors, Chelles, Villiers, Champigny,
Sucy och Villeneuve. Den sydvstra gruppen
omgifver på 3:ne sidor Versailles, som den
närmast har till uppgift att skydda, och består af
fästena Palaiseau, Villeras, Haut-Buc, S:t Cyr,
Bois-d’Arcis, Verrière, Chatillon och Marly.
På vestra sidan har man icke ansett nödigt att
göra mera än förstärka det gamla fästet
Mont-Valérien. Flere af fästena hafva den tyska
lynettformen. Grafvarna, som hafva stort djup,
äro å ytterbranten klädda med öppna bärhvalf
samt flankeras af kaponierer. Några fästen
hafva bröstvärn i två våningar, det högre för
atilleri, det lägre och framför liggande för
infanteri och kulsprutor. Öfverallt finnes en
riklig tillgång på bombfasta hvalf. Omedelbart
bakom den nya fästningsgördeln är anlagd en
jernväg, »la grande ceinture», för
underhållande af en snabb samfärdsel mellan den
vidsträckta befästningens olika delar. P. är
verldens ojämförlig största fästning. Fästena
kräfva en besättning af 30,000 man, hvarjämte
för det aktiva försvaret fordras minst 100,000
man. En fullständig inneslutning af P.
förutsätter en 160 km. lång cerneringslinie och
kräfver en styrka af omkr. 17 armékårer, eller
500,000 man.
Historia. Vid sitt fösta framträdande i
historien tillhörde trakten kring det nuv. P. den
obetydliga galliska stammen parisii, hvilken
tidigt ställde sig under skydd af de mäktigare
senonerna. Detta underdånighetsförhållande blef
anledningen till P:s politiska beroende af Sens
(senonernas hufvudstad) under hela den
romerska perioden och till en andlig subordnination,
som räckte ända till 1622, då P. fick sin första
ärkebiskop. Staden var på Caesars tid inskränkt
till den nuv. Citéön och kallades af romerna
Lucetia, Lucotetia och Lutetia, senare med
tillägget Parisiorum (d. v. s. i parisiernas land),
hvaraf det nuv. namnet uppkommit. I
Vercingetorix’ uppror deltogo äfven parisii, men
blefvo efter ett tappert försvar af sin
hufvudstad underkufvade af Labienus. Det är ej kändt
när kristendomen först infördes (af S:t
Dionysius), men sannolinkt skedde det vid midten af
3:je årh., och Lutetia var ett af de äldsta
biskopsstiften i Gallia Celtica. Flere af de
senare romerska kejsarna uppehöllo sig längre
eller kortare tid i Lutetia, bl. a. Konstantius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
