- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
783-784

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris, Frankrikes hufvudstad, näst London Europas folkrikaste stad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Chlorus, hvilken uppförde ett palats der (se
ofvan sp. 778), som länge användes såsom residens,
Konstantin den store, Konstans, Julianus, hvilken
der år 360 utropades till kejsare, Valentinianus och
Gratianus. Derigenom växte stadens betydelse. Seineön
började blifva för liten, och den södra stranden
började bebyggas. Att döma af en amfiteater, hvars
grundmurar bragts i dagen på 1870-talet, och som
kunde rymma omkr. 10,000 åskådare, torde staden i
4:de årh. haft 20–25 tusen innev. Efter Klodvigs
öfvergång till kristendomen (496) öppnade P. för honom
sina portar, och 508 gjorde han det till sitt rikes
hufvudstad. Äfven under de följande delningarna af
riket bland Klodvigs efterträdare förblef P. en af
frankernas vigtigaste städer, så att vid Klotars död
(561) hans söner kommo öfverens om gemensam besittning
af staden. Under Karl den store blef den säte för en
grefve af P. Under 9:de årh. led staden flere gånger
af nordmännens plundringar samt af hungersnöd. Under
nordmännens långa belägring af staden 885–886
leddes försvaret af grefve Eudo af P., som efter
Karl den tjockes afsättning valdes till konung. Med
Franciens hertig Hugo Capets tronbestigning 987 blef
hertigdömet Franciens hufvudstad P. definitivt rikets
hufvudstad, och ehuru flere af Frankrikes följande
konungar föredrogo andra städer, t. ex. Orléans,
växte staden P. i storlek och innevånareantal, och
en mängd kloster och kyrkor uppfördes. I synnerhet
kan Filip August (1180–1223) betraktas som stadens
andre grundläggare. Han uppförde Château du Louvre (se
Louvre), skapade eller organiserade ett regelbundet
förvaltningssystem med sitt centrum i P., och i
stället för föreläsningarna i Pré-aux-Clercs uppväxte
ett universitet (i början af 1200-talet). Detta
universitet, som var den första anstalt i sitt
slag (Salernos var mera en läkareskola, Bolognas en
rättsskola) och tjenade nyanlagda systeranstalter
i andra land till mönster, bidrog betydligt till
stadens tillväxt och bildade så att säga en ny stad
på flodens venstra sida, der de vigtiga klostren
S:te Geneviève, S:t Germain des Prés och S:t Victor
samt ett stort kartusiankloster redan lågo. Kollegier
uppfördes att mottaga studerande och blefvo den stora
mötesplatsen för hela Europas studerande ungdom. De
gamla förstäderna pä högra sidan af floden förenades
med staden och omslötos af en ny mur. Gatorna
började stenläggas, saluhallar och vattenledningar
anlades. Filip den sköne förlade 1302 parlamentet till
P., och äfven riksständerna samlades der. Under konung
Johan II:s fångenskap i England gjorde P:s borgare på
1350-talet uppror under ledning af Etienne Marcel (se
denne), och 1382 utbröt ett nytt uppror (maillotins)
till följd af de nya skatter regenten, hertigen af
Orléans, pålagt. Ännu farligare var det uppror, som
utbröt på Karl VI:s tid under striderna mellan det
burgundiska och det orleanska (armagnacska) partiet,
hvarunder staden 1420 öfverlemnades åt engelsmännen
och förblef i deras besittning till 1436. Ludvig
XI bodde sällan i P., men han ökade borgerskapets
privilegier och bildade af detsamma en milisstyrka
af 30,000 man. Under hans tid inrättades brefpost, anlades
det första boktryckeriet (i Sorbonne, 1470) samt
upprättades en medicinsk läroanstalt. Frans I
(1515–47) påbörjade Hôtel de Ville, lät rifva det
gamla château du Louvre och lägga grunden till ett
nytt slott i renaissancestil. Katarina af Medici
påbörjade Tuilerierna. Henrik IV (d. 1610) fullbordade
Hôtel de Ville och Pont Neuf, som sammanband det
nya residenset med Citéön och denna med den på
venstra stranden liggande förstaden S:t Germain,
som började alltmer bebyggas af hofadeln. Maria af
Medici lät 1615–20 uppföra Palais du Luxembourg,
Richelieu byggde Palais Royal, och från denna tid
härröra Sorbonne, College Louis le Grand, botaniska
trädgården och Académie française. De gamla tornen
och murarna, som ej mer spelade någon militärisk
rol, raserades; vallar och grafvar jämnades, och
de äldsta bulevarderna anlades. De gamla portarna
ersattes med triumfbågar: S:t Denis, S:t Martin,
S:t Antoine och S:t Bernard, af hvilka endast de
två första öfverlefde revolutionen. Under Ludvig
XIV (1643–1715) byggdes östra delen af Louvre,
fullbordades Tuilerierna, anlades Tuilériesträdgården
och Champs-Élysées, och uppfördes en mängd praktfulla
palats. Staden erhöll vid samma tid sin första
gatubelysning. Ehuru Ludvig XIV förlade residenset
till Versailles, der det förblef till 1789, var
P. dock alltid det franska samhällets medelpunkt,
dit alla genom snille, samhällsställning och rikedom
framstående personligheter i Frankrike och utlandet
strömmade samman. Konst och vetenskap stodo der
i sin glans, universitetet utvidgades, akademier
stiftades, observatoriet, operan och Théâtre
français byggdes, och den franska literaturen hade
då i P. sin guldålder. Under Ludvig XVI (1774–92)
omgafs staden med nya ringmurar, men icke för att
skydda den mot fientliga anfall, utan för att hindra
smuggling. Redan då öfverträffade P. i de stora
palatsens och statsbyggnadernas antal och prakt
alla europeiska hufvudstäder, men var det oaktadt en
labyrint af trånga, smutsiga och lifsfarliga gator,
emedan husen reste sig till flere våningars höjd,
rännstenarna hade sin plats i midten af gatan och
inga gångbanor hindrade vagnarna att fara alldeles
invid husraderna. Den stora revolutionen, under
hvilken P:s historia är Frankrikes, mera ref ned
än byggde upp. Napoleon I (1804–14) utsträckte sin
alltomfattande verksamhet äfven till P., som han ville
göra till Europas hufvudstad. Från hans tid härröra de
första stora gatorna med breda trottoarer, de första
slagtarehusen, begrafningsplatser utanför staden,
många nya salutorg, broar, offentliga brunnar och
flere storartade monument. Napoleon indelade staden
i 12 arrondissement, hvart och ett förvaltadt af
en mär, och från honom härrör organisationen af
Seine- och polisprefekturerna. Restaurationen och
Juli-monarkien fortsatte regleringen och försköningen,
men det var under det andra kejsaredömet (1852–70),
som P., fullständigt förvandladt under Seine-prefekten
Haussmanns förvaltning, blef verldens vackraste stad och,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free