Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris, Frankrikes hufvudstad, näst London Europas folkrikaste stad - Paris, Grek. hjeltes., son af konung Priamos i Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom fransmännen älska att påstå, civilisationens
hufvudstad. En mängd hus, ja hus utefter hela gator
nedbrötos och återuppbyggdes efter en ny plan; de
gamla qvarteren genomskuros utan minsta pietet för
P:s historiska minnen med långa, breda gator, och nya
qvarter uppfördes i andra delar af staden. Äfven dessa
genomskuros med åtskilliga nya hufvudgator (avenyer
och bulevarder). En mängd stora offentliga byggnader,
såsom kyrkor, teatrar, kaserner, centralhallarna,
marché du Temple, slagtarehusen vid la Villette,
flere nya broar m. m. uppfördes, parker och squarer
anlades, Boulogneskogen och Vincennesskogen
ombildadcs till parker, Operahuset påbörjades,
Louvre förenades med Tuilerierna, industripalatset
uppfördes för den första verldsutställningen i
P. 1855. En förordning af d. 16 Juni 1859 utflyttade
stadens gränser ända till fästningsverken, och
gördelbanan öppnades (1862). P:s belägring under
1870–71 års fransk-tyska krig är en af de märkligaste
tilldragelserna i nyare tidens krigshistoria. Efter
kapitulationen vid Sedan (d. 2 Sept. 1870), som
följdes af republikens utropande i P. (d. 4 s. m.),
tågade två tyska arméer under konung Vilhelms
anförande mot P., som d. 19 Sept. fullkomligt
inneslöts af fienden. Parisbesättningens styrka
utgjorde då omkr. 200,000 man, hvaraf endast 60–70
tusen voro reguliera trupper; inneslutningshären
räknade 236,000 man och omkr. 900 kanoner. Tyskarna
hoppades, att jättestaden genom hungersnöd snart
skulle gifva sig. Men styrelsen hade hunnit förse
staden med proviant och ammunition i större mängd,
än man kunnat föreställa sig. Under öfverbefäl af
Trochu företogo fransmännen flere utfall (d. 20
och 30 Sept., d. 13, 21, 28 Okt., d. 30 Nov.,
det största af dem alla, samt d. 21 Dec. 1870
och d. 19 Jan. 1871) för att genombryta de tyska
linierna, men misslyckades. Efter att länge med
hjeltemod burit bristen på lifsmedel tvangs staden
d. 28 Jan. 1871 att kapitulera, öfverväldigad af
hunger. Forten öfverlemnades åt fienden, garnisonen,
med undantag af nationalgardet, blef krigsfångar,
och P. måste betala en krigskontribution af 200
mill. francs. Den 1–3 Mars hölls stadens vestra del
besatt af en tysk styrka på 30,000 man för att låta
den segrande hären fira ett slags triumf. Kort derpå
hemsöktes P. af det förfärliga kommunardupproret (se
Pariskommunen). Med andra kejsaredömets fall inträdde
ett momentant stillestånd i byggnadsverksamheten,
och återupptagandet af densamma under den tredje
republiken afsåg närmast utplånandet af spåren efter
belägringen och kommunens förstörelseraseri. Senare
företog man sig att fullborda projekterade, men
ofulländade arbeten och tillägga andra, såsom
fullbordandet af Hôtel de Ville och Operan, den
kolossala genombrytningen af Butte des Moulins för
Avenue de l’Opéra och fullbordandet af Boulevard
S:t Germain, byggandet af Trocadéro-palatset
o. s. v. Kamrarna, som efter republikens proklamerande
hållit sina möten i Versailles, återflyttade 1879 till
P.
Bland diplomatiska förhandlingar, som egt rum i P.,
må nämnas följande af allmännare
betydelse eller af särskildt intresse för Sverige. 1)
Den 10 Febr. 1763 fred mellan Frankrike och Spanien
å ena sidan, England och Portugal å den andra,
hvarvid för de förstnämnda rikena stadfästes den
förlust af kolonialland, som var följden af det
redan genom fredspreliminärerna i Fontainebleau
d. 3 Nov. 1762 afslutade sjuåriga kriget mellan
sjömakterna. Frankrike afträdde till England:
i Nord-Amerika Canada och Cape Breton samt östra
Louisiana, i Vestindien Grenada och anspråken på de
f. d. neutrala öarna S:t Vincent, Dominica och Tabago,
i Afrika Senegal, i Indien alla efter 1748 gjorda
förvärf. Spanien afträdde Florida till England, men
fick af Frankrike löfte om vestra Louisiana. – 2) Den
3 Sept. 1783 fred mellan England och Nord-Amerikas
Förenta stater, hvarigenom England erkände dessa
sina forna koloniers sjelfständighet. – 3) Den 14
Sept. 1795 hemlig subsidietraktat mellan franska
republiken och Sverige, framkallad af Sveriges önskan
att få de föregående årens sjörustningar betäckta
samt riktad mot Englands handelsförtryck. – 4)
Den 6 Jan. 1810 fred mellan Frankrike och Sverige,
som dervid återfick Svenska Pommern och Rügen mot
förbindelse att biträda kontinentalsystemet utom
beträffande införsel af salt. – 5) Den 30 Maj 1814
deri s. k. första Paris-freden mellan de allierade
stormakterna och Frankrike, hvilken inskränkte
Frankrikes område till de gränser det hade vid 1792
års början, under någon tillökning å östra gränsen och
i Savojen samt genom den stadfästa besittningen af
Avignon och andra enklaver. Vidkommande kolonierna
återfick Frankrike alla af England eröfrade
besittningar, utom Tabago, S:te Lucie och Mauritius,
men lofvade i en särskild traktat att förbjuda all
slafhandel efter d. 1 Juni 1819. Närmare uppgörelser
rörande Europas karta skulle ske å en kongress
i Wien. – 6) Den 20 Nov. 1815 den s. k. andra
Paris-freden, hvarigenom de allierade, efter att
hafva tillintetgjort Napoleon I:s uppträdande under
de »hundra dagarna», tillförsäkrade sig ytterligare
garantier och ersättningar för sina uppoffringar till
lugnets återställande i Europa: gränsregleringar på
Frankrikes bekostnad, ockupation på högst 5 år af
landets norra och östra gränslandskap, ersättning
för krigskostnader till en summa af 700 mill. francs
samt återbekommande af de röfvade konstmonument,
med hvilka Paris blifvit prydt. – 7) Den 30 Mars
1856 »Paris-freden» mellan Ryssland å ena sidan
samt Turkiet och dess allierade å den andra sidan
(se Krimkriget, sp. 1570). I en särskild konvention
förklarade Kyssland, att de Åländska öarna ej skulle
befästas. – 8) Den 16 Apr. 1856 makternas deklaration
angående sjökrig (se Fritt gods, sp. 417).
Paris, Grek. hjeltes., son af konung Priamos i Troja
och hans gemål Hekabe (Hecuba), blef straxt efter
sin födelse utsatt på berget Ida med anledning af
en spådom att han skulle bringa förderf öfver sitt
fosterland, men påträffades och uppfostrades af
herdar, åt hvilkas yrke han såsom uppvuxen egnade
sig. Den tapperhet, hvarmed han vid åtskilliga
tillfällen försvarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
