- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
791-792

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paris-kommunen. 2. Paris-kommunen af 1871 - Paris-stämning, musikt. Se Normalton - Paritet, likhet, likställighet, jämnbördighet - Park (Fr. parc). 1. Inhägnadt och väl vårdadt skogsområde - Park. 2. Krigsv. Se Artilleripark och Forpark - Park, Mungo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Mars inryckte i vissa delar af Paris, begagnade
sig upprorsmännen deraf för att bemäktiga sig
kanoner och vapen, befria fångar, utdela ammunition
och befästa sig på Montmartre. Centralkomitén och
två andra komitéer utvecklade en liflig verksamhet,
och snart stodo under deras befäl 100,000, man med
200 kanoner. Öfverbefälhafvaren i Paris, Vinoy,
kunde ej qväfva rörelsen, hufvudsakligen till följd
af nationalgardets opålitlighet. Slutligen måste
regeringen vidtaga våldsamma åtgärder. Natten till
d. 18 Mars stormade regeringens trupper Montmartre
och hade dervid någon framgång; men då dagen inbröt,
fingo de upproriske understöd, liniesoldaterna gingo
öfver till dem regementsvis, ett par generaler
tillfångatogos och arkebuserades, och de trogna
regeringstrupperna under Vinoy måste slutligen draga
sig tillbaka till S:t Germain. Följande dag lemnade
de helt och hållet Paris, hvars alla fort utom Mont
Valérien kommo i insurgenternas våld. Efter några
resultatlösa underhandlingar med regeringen utlyste
komitén d. 26 Mars val af medlemmar i la Commune. Vid
valet utsagos de värste anarkisterna: Blanqui,
Assy, Pyat, Flourens m. fl., och två dagar senare
öfverlemnade centralkomitén sin makt till »kommunen»,
som bestod af 105 medlemmar. Den bildade 10
kommissioner, motsvarande ministerier, hvilkas chefer
voro folk af sämsta slag. Till generaler utnämndes
arbetare, bokhållare, apotekare o. d. Centralkomitén,
som ej upplösts, agiterade vid sidan af »kommunen» och
råkade i häftig strid med henne. Vid midten af April
började en verklig skräckregering. All säkerhet till
lif och eganderätt upphörde; bankirerna måste betala
stora summor, och stora kontributioner utskrefvos,
templen plundrades o. s. v. Pengarna användes
till dagaflöning åt nationalgardister och deras
konkubiner, hvilka hade värdighet af sjuksköterskor,
samt åt »kommunens» öfriga funktionärer. I »kommunens»
tjenst fallna soldaters enkor och barn blefvo rikt
doterade; alla fabriker, hvilkas egare lemnat
Paris, förklarades för arbetarnas egendom. Till
d. 1 Maj in drefvos 26 mill. francs, af hvilka
25 bortslösades. Äfven i landsorten sökte man
framkalla uppror, men misslyckades. Ett försök att
med 100,000 man tränga mot Versailles tillbakaslogs
efter tre dagars kamp (2–4 April). Till hämd derför
angrepos då de parisare, som ej ville sluta sig
till »kommunen». Man tog flere framstående personer
som »gisslan», särskildt prester. Dåv. chefen
för verkställande makten i Frankrike Thiers’ hus
nedrefs, och d. 16 Maj kullvräktes Vendôme-kolonnen
med Napoleon I:s staty. Under tiden rasade striden
utanför Paris. Kommunardernas nye general, Dombrowsky,
hade i början några framgångar mot de af Mac Mahon
anförda regeringstrupperna, men från slutet af April
började fästena kring Paris att bombarderas från 128
batterier. Det ena efter det andra eröfrades, och det
blef snart klart, att staden skulle falla. Då beslöts
d. 20 Maj att vid regeringstruppernas inmarsch alla
offentliga byggnader skulle antändas. Redan följande
dag stormades Paris af Mac Mahons trupper, som
inträngde i staden och derigenom räddade
honom från fullständig undergång. Nu följde de
förskräckliga barrikadstriderna d. 21–28 Maj,
under hvilka s. k. pétroleurs och pétroleuses
antände och förstörde Tuilerierna, Palais Royal,
Hôtel de Ville, kloster, kyrkor, teatrar, museer,
bibliotek och en mängd andra hus. En mängd
personer mördades, bl. a. ärkebiskopen af Paris,
Darboy. Slutligen segrade de angripande. 50,000
fångar togos; af dem blefvo många dömda till döden
och afrättade; öfver 1,000 deporterades, och en
mängd flydde till utlandet. Många af »kommunens»
ledande män hafva sedan åter vunnit en ställning
i Frankrikes officiella lif, såsom Rochefort och
Clémenceau. Man har beräknat, att under »kommunens»
strider 17,000 menniskor satt lifvet till, och att
detta uppror kostat Frankrike omkr. 800 mill. francs.
J. Fr. N.

Paris-stämning, musikt. Se Normalton.

Paritet (Lat. paritas), likhet (i rang eller
rättigheter), likställighet, jämnbördighet. –
Paritetiska skolor (paritätische schulen), tyska
gemensamhetsskolor för barn, tillhörande den katolska
och den evangeliska bekännelsen. Sådana läroverk
hafva måst upprättas i de östra provinserna till
följd af den starka blandningen af befolkningselement
derstädes. Religionsundervisning meddelas på skilda
afdelningar efter de olika konfessionerna, medan de
öfriga ämnena läsas gemensamt.

Park (Fr. parc). 1. Inhägnadt och väl vårdadt
skogsområde, hvilket gränsar intill eller omgifver en
herregård (ett slott) och tjenar som promenadplats
eller jagtmark; trädbeväxt promenadplats inuti en
stad. Jfr Kronopark och Nationalpark. Se vidare
Trädgårdskonst. – 2. Krigsv. Se Artilleripark och
Forpark.

Park, Mungo, skotsk Afrika-resande, f. 1771,
gjorde redan 1792, såsom biträdande skeppsläkare,
en längre resa, till Benkulen på Sumatra. 1795 erhöll
han af »British African association» uppdrag att
företaga en forskningsfärd i Afrika, med Gambia
såsom utgångspunkt. Från Pisania, engelsmännens
aflägsnaste station vid denna flod, uppbröt han,
åtföljd af två negrer, mot nordost, passerade
Senegal och gick vidare genom Kaarta in i El Hodh,
föll der i fångenskap, men flyktade åt sydost och
nådde Niger vid Segu. Han sökte då följa denna flods
lopp, men nödgades snart vända och tog hemvägen uppför
floden. Ankommen till riket Manding, måste han stanna
derstädes i sju månader för sjukdom, hvarefter han
medföljde en slaftransport till Pisania och derifrån
återvände till England. Denna resa till en del af
Nigers dittills okända område, hvarunder han utstått
de största vedervärdigheter, beskref han i Travels
in the interior districts of Africa
(1799). 1805
mottog P. ledningen af en i stort tilltagen expedition
till Niger. Genom de eländigaste bergstrakter nådde
han under utomordentliga svårigheter denna flod vid
Bamaku, hvarifrån han följde den vidare utför. Från
Sansandig skickade han dagböcker och bref. Han hade
då efter hand förlorat nästan alla sina europeiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free