Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parker. 6. Sir William P. - Parker, John Henry - Parker, Theodore - Parkera, krigsv., kallas att ordnade uppställa en kolonns fordon i läger eller bivack - Parkersburg, stad i nord-amerikanska staten West-Virginia - Parkett (Fr. parquet) - Parkettgolf (Fr. parquet) kallas, i motsats till plank- och stengolf, sådana golfbeläggningar, som äro sammansatta af rutor af trä - Parkkumäki, by i Savolaks i Finland - Parkman, Francis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mottog han öfverbefälet öfver flottexpeditionen mot
Kina, hvilken han efter en rad framgångar afslutade
genom freden i Nanking 1842. 1845–52 kommenderade han
engelska Medelhafsflottan samt verkställde derunder
bl. a. blockaden af Grekland 1850. Han uppnådde 1863
värdigheten »amiral af flottan».
Parker, John Henry, engelsk konsthistoriker, f. 1806,
kom 1821 i bokhandel och öfvertog 1832 egen boklåda
i Oxford. Död derst. 1884 såsom föreståndare för
det arkeologiska Ashmolean museum. P. författade
flere arbeten öfver medeltidens byggnadskonst, i
synnerhet den gotiska (bl. a. Domestic architecture
of the middle ages, 1853–59) och förestod sedermera
de af British archaeological society företagna
utgräfningarna i Rom, hvilka gåfvo honom material
till arbetet The archceology of Rome (9 bd, 1874–77).
Parker, Theodore, hufvudrepresentanten för den
nyare unitariska skolan i Nord-Amerika, föddes
d. 24 Aug. 1810 i närheten af Lexington i staten
Massachusetts. Hans fader, en jordbrukare, var
fritänkare. Modern var väl förtrogen med den heliga
skrift, och hennes subjektiva fromhet kunde icke
blifva utan inflytande på barnens utveckling. I P:s
negativa ståndpunkt kunna vi skönja inflytelsen
af faderns tänkesätt och i den allmänt religiösa
entusiasm, som stundom uppenbarar sig i hans
skrifter, ett arf från den fromma modern. Besjälad af
omåttligt kunskapsbegär, bedref han lingvistiska och
teologiska studier vid Harvard college i Cambridge
(nära Boston), och till följd af ekonomiskt tvång
egnade han sig samtidigt åt enskild undervisning. I
fråga om religiös åskådning stod han ännu 1834 på
den gammalunitariska ståndpunkten, socinianernas
rationella supranaturalism, men genom inflytelsen
från Tysklands rationalistiska teologer inträdde
snart i hans åskådning en genomgripande brytning,
som gjorde honom till hufvudrepresentant för
en ny-unitarisk skola. Dennas karakteristiska
kännetecken var en från den positiva kristendomen
och särskildt den heliga skrifts auktoritet
lösgjord naken rationalism, som i likhet med den yngre
spekulativa rationalismen i Tyskland röjde afgjorda
panteistiska tendenser. Detta omslag väckte mycken
förargelse bland de amerikanske unitarierna, i hvilkas
läger en egendomlig konservatism rådde vid denna tid,
och en afgörande kris inträdde efter en predikan,
som P. 1841 vid en ordination i Boston höll öfver
»det förblifvande och det förgängliga i kristendomen»,
hvari han uppmanade alla unitarier att öfvergifva sin
inkonseqventa gammalunitariska supranaturalistiska
ståndpunkt. P., som 1837 vunnit anställning såsom
predikant i en unitarisk församling i Boston, måste
nedlägga sitt ämbete. Han företog då en studieresa
till England, Frankrike, Italien och Tyskland samt
gjorde dervid närmare bekantskap särskildt med den
tyska vetenskapen. Efter återkomsten till Amerika
återupptog han sin predikoverksamhet i Boston och
uppbjöd med hänförelse alla sina krafter i kampen
mot dryckenskapen och slafveriet. En blodstörtning
hämmade år 1859 hans
sträfvanden. För helsans skull reste han till Italien,
der han d. 10 Maj 1860 afled i Florens. P:s samlade
skrifter utgåfvos efter hans död (1863–1871, 14
bd). På svenska finnas öfversatta och utgifna »En
afhandling om religionen» (1862), »Teism, ateism
och kyrklig teologi» (1865), »Tio predikningar
om religiositeten» (1864), »Bönestunder» (1868),
»Samlade skrifter» (I–X, öfvers. af V. Pfeiff och
A. F. Åkerberg, 1867–75). – Bland lefnadsteckningar
öfver P. må nämnas biografierna af Weiss (London
1863), Réville (1866) och Frothingham (1876).
H. W. T.
Parkera, krigsv., kallas att ordnade uppställa en
kolonns fordon i läger eller bivack.
Parkersburg, stad i nord-amerikanska staten
West-Virginia, vid Little Kanawhas förening med
Ohio, genom en vacker, 2,150 m. lång jernvägsbro
öfver Ohio förenad med det på andra sidan liggande
Belpré. 6,582 innev. (1880). Staden är ändpunkt
för Baltimore–Ohio-jernvägen. Den har stora
petroleumraffinaderier äfvensom jerngjuterier,
qvarnar, sågar och tegelbruk.
Parkett (Fr. parquet). Det franska ordet har
flere olika betydelser, för hvilka det gemensamma
begreppet inhägnad (parc) ligger till grund. I
svenskan betecknar parkett numera den nedom raderna
i jämnhöjd med scenen befintliga och med numrerade
sittplatser samt oftast med sluttande golf försedda
delen af åskådarerummet i en teater. Ordet har likväl
ursprungligen ej haft denna omfattande betydelse,
utan betecknade förr endast en med sittplatser försedd
inhägnad närmast orkestern; det öfriga upptogs af
parterren (se d. o.), med onumrerade sittplatser eller
ståplatser (»stående parterr»), ursprungligen ansedda
som mycket simpla. De ursprungliga parkettplatserna
kallas på franska places l. fauteuils d’orchestre.
Parkettgolf (Fr. parquet) kallas, i motsats till
plank- och stengolf, sådana golfbeläggningar, som äro
sammansatta af rutor af trä, hvilka i sin ordning
vanligen äro sammansatta af i geometriska mönster
ordnade smärre träskifvor.
Parkkumäki, by i Savolaks i Finland, känd genom
det nederlag, som en omkr. 1,300 man stark svensk
afdelning under öfverste Stedingk d. 21 Juli 1789
derstädes tillfogade en rysk kår på 1,500 man under
generalmajor Schultz. Ryssarna förlorade omkr. 650
man, svenskarna 186. Med anledning af segern utnämndes
Stedingk till generalmajor.
Parkman [-männ], Francis, nord-amerikansk
historieskrifvare, f. i Boston 1823, fick 1844
filosofisk grad vid Harvard college och gjorde
de närmast följande åren forskningsresor bland
indianstammar. Återkommen med bruten helsa, egnade
han sig åt specialundersökningar öfver Amerikas
kolonisationshistoria och besökte åtskilliga gånger
Europa. Ett antal skildringar af det franska väldets
i Nord-Amerika uppkomst och förfall bär vittne om
P:s noggranna forskning, oveld och klara, synnerligen
målande stil. Bland hans arbeten må nämnas Sketches of
prairie and Rocky mountain life (1848, flere uppl.),
History of the conspiracy of Pontiac (1851; 6:te
uppl. 1870), France and England in North America
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
