- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
813-814

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parma ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

d’honneur [dånnör], Fr., hedersord, hederslöfte;
på mitt hedersord!

Paromoion (Grek., »tämligen likt»), tätt upprepande
af samma eller likaljudande ord, t. ex. den latinska
hexametern Sunt pueri pueri, pueri puerilia tractant
(»Pojkar äro pojkar, och pojkar hafva pojkaktigheter
för sig»).

Paromologi (Grek. paromologia), retor., skenbart
medgifvande åt motståndarens argument.

Paronomasi (Grek. paronomasia, Lat. annominatio) är
hos forntidens grammatiska skriftställare namnet på en
retorisk figur eller ordlek af ganska vidtomfattande
betydelse och användning. Stundom åstadkommes den
derigenom att ett ord medelst förändring af en
enda bokstaf erhåller en helt annan betydelse,
men hvilken på ett öfverraskande och anslående
sätt bringas i samband med den betydelse, som
ordet i sin oförändrade form eger, t. ex. då det
latinska ordet amans, »älskande», förbytes till
amens, »vansinnig». Ett annat slag af paronomasi
består deri att ord af samma stam och liknande
betydelse sammanställas för att medelst ljudlikheten
starkare framhålla den gemensamma grundbetydelsen,
t. ex. »den slagtning är slagen». Äfven förstår man
med paronomasi ett blott hopande af ljudlikheter
utan afseende på sammanhörighet i betydelse. I
sistnämnda mening omfattar paronomasien äfven
alliterationen, assonansen och rimmet (se dessa ord).
A. M. A.

Paropamisos (rättare Paropanisos), forntidens
benämning på Hindukusch, senare på dess vestra del,
Gur.

Paros (nu Paro), ö inom konungariket Grekland, en af
de största öarna inom Cykladernas grupp i södra delen
af Arkipelagen, ligger mellan öarna Naxos i ö. och
Oliaros (nu Antiparo) i v. Areal 165 qvkm. 4,578
innev. (1879). P. består till största delen af ett
marmorberg, hvars högsta spets Marpessa (nu Hagios
Elias
) når en höjd af 771 m. öfver hafvet. Hufvudorten
Parikia (fordom Paros), med något öfver 2,000
innev., ligger på vestra sidan af ön. Såsom äldsta
innebyggare nämnas kreter och arkader(?), hvilka dock
snart efterträddes af joniska nybyggare. Det joniska
P. uppblomstrade hastigt, så att det redan i slutet
af 8:de årh. f. Kr. kunde utsända en koloni till
Thasos. Längre fram stod P. under Naxos’ öfvervälde
och slöt sig på perserkrigens tid till perserna. Kort
derefter kufvades det af Athen och tillhörde sedan
antalet af dess tributpliktige bundsförvandter. Någon
sjelfständig rol har det sedan ej vidare
spelat. Berömdt var P. i forntiden för sin rikedom på
den yppersta gulhvita statymarmor och äfven såsom
skalden Archilochos’ födelseort. Arkeologisk,
ryktbarhet har det vunnit genom den derstädes
år 1627 upptäckta marmorkrönikan (Marmor parium,
äfven känd under namn af Arundelska marmortaflan,
se Arundel). P. bildar tillika med Naxos och
Antiparo en eparki inom nomarkien Cykladerna.
A. M. A.

Parotia. Se Paradiseini.

Parotitis (af Grek. para, bredvid, och us,
genit. otos, öra). Se Påssjuka.

Paroxysm (Grek. paroxysmos, egentl. upphetsning),
häftigt anfall af sjukdom, såsom af feber,
fallandesot, kramp, mani m. m. F. B.

Paroxytonon (Grek., af para, bredvid, och oxytonon,
se d. o.), ord med hög ton (akut) på näst sista
stafvelsen (penultima).

Par préférence [prefera’ngs], Fr., företrädesvis,
framförallt, framför alla andra. Jfr Kat’ exochen
och Par excellence.

Par procuration [parr pråkyrasiang], Fr., genom
fullmakt, genom ombud l. ställföreträdare. Då
t. ex. furstliga giftermål försiggå par procuration,
har den ena kontrahenten en ställföreträdare, som
i hans namn vid vigselakten afgifver och mottager
löftet. Par procuration vigdes t. ex. svenska
konungarna Adolf Fredrik och Oskar I. Jfr Per procura.

Parr, Katarina. Se Katarina, engelska drottningar, 4.

Parra, zool. Se Jassanan.

Par renommée [rönnåme’], Fr., efter anseendet, till
namnet, ryktesvis.

Parrhasios, grekisk målare, tillhörande den
joniska skolan, som blomstrade från peloponnesiska
krigets till Alexander den stores tid, f. i
Efesos, var först lärjunge af sin fader, Evenor,
men torde hafva fått sin konstnärliga utbildning
i Athen under den berömde Apollodoros, som i
slutet af 400-talet grundlade den nya riktningen
i det grekiska måleriet. P. nämnes ofta samman
med Zevxis, hvars medtäflare han var, och han
lade liksom denne hufvudvigt på den illusoriska
naturlikheten, men valde i motsats mot denne
hälst ämnen, genom hvilka han fick tillfälle
till framställning af psykologiskt intressanta
situationer, såsom Odysseus hycklande vansinne,
Striden mellan Odyssevs och Ajas om Achillevs’ vapen,
Filoktetes på ön Lemnos
samt framställningen af Demos
(folket), en personifikation af athenarna (man jämföre
Aristofanes’ samtidiga dramatiska personifikation af
»demos» i »Riddarna»). Dessutom målade han enstaka
gudar och hjeltar samt genreartade bilder. Han var
liksom Zevxis en högeligen sjelf kär och fåfäng man.
C. R. N.

Parricida, Lat., egentl. fadermördare, sedermera äfven
mördare af närmare slägting eller hustru. Ordet
brukades jämväl att utmärka landsförrädare,
emedan fosterlandet betraktades såsom en moder
till sina barn, medborgarna, och fick stundom
äfven betydelse helgerånare, tempelskändare.
R. Tdh.

Parrinae, bladhöns, zool., bilda en underfamilj
inom de sumphönsartade foglarnas familj och
vadarnas ordning. Näbben är rak och smal, benen
höga och smala, med långa, fria tår, vingarna långa
och smala, med spetsiga fjädrar, tredje pennan
längst och en stark, inåtvänd tagg på vingleden,
stjerten kort, vanligen afrundad och med tio pennor,
sällan med de mellersta förlängda. Dithörande arter
lefva i Gamla och Nya verldens eqvatorialland på
stillastående eller sakta flytande vatten, hvilkas
yta betäckes af breda, simmande blad af vattenväxter,
företrädesvis näckrosor. Sådana blad utgöra dessa
foglars jagtområde, och endast undantagsvis lemna de
sin flytande mark,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free