- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
815-816

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parma ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudsakligen då de skola häcka. Dock kunna de med
lätthet vandra öfver lös gytja, men knappt röra sig
i högre gräs, hvarjämte de äro oskickliga i att
simma och flyga. Om somliga arter vet man dock,
att de kunna dyka. Dit hör sporrvingeslägtet,
Parra, till hvilket föres jassanan (se d. o.).
C. R. S.

Parrocel, fransk konstnärsslägt. 1. Joseph P.,
målare och gravör, f. 1648, d. i Paris 1704, upptogs
efter sin faders (målaren Barthélemy P.) död, 1660,
af sin äldre broder, Louis, som slagit sig ned i
Avignon, studerade flere år i Paris och derefter i
Rom, der han slöt sig till bataljmålaren Bourguignon,
hvars föredöme han sedan följde. Efter 8 års vistelse
uti Italien återkom han 1675 till Paris, der han
blef ledamot af akademien samt fick Louvois till
beskyddare och derigenom flere uppdrag, särskildt att
måla bataljstycken för Versailles. Men han målade
äfven religiösa bilder, och Johannes predikar i
öcknen
ses ännu i Notre-Dame. Dessutom raderade han
många blad. – 2. Charles P., målare och gravör, den
föregåendes son, f. 1688, d. 1752, lärjunge af de la
Fosse, studerade först historiemåleri uti Italien, men
egnade sig vid återkomsten till Paris uteslutande åt
bataljmåleriet, hvari han vann stort anseende liksom
fadern. Efter att hafva blifvit medlem af akademien
(1721) fick han flere uppdrag af Ludvig XV samt
följde honom särskildt 1744 och 1745 för att måla
krigshändelserna i Flandern. Flere af hans arbeten
utfördes i väfnad vid gobelinsfabriken i Paris. –
3. Pierre P., målare och gravör, son till den ofvan
nämnde Louis, f. i Avignon 1664, d. 1739, var lärjunge
af sin farbroder Joseph och studerade vidare under
Carlo Maratta i Rom. Han målade mycket i Languedoc
och Provence, men hans förnämsta verk finnas i S:t
Germain-en-Laye, der han utförde Tobias’ historia i 30
bilder. Liksom de föregående raderade och graverade
han åtskilliga blad. – Hans broder, Ignace P.,
f. 1668, d. 1721, reste uti Italien och Österrike
samt målade prins Eugènes af Savojen bataljer.
C. R. N.

Parry [pa’rri], John, walesisk bard, f. 1776, d. 1851,
var klarinettist, sedan militärmusikdirektör,
slutligen (efter 1807) lärare på den då omtyckta
flageoletten (i London). Flere år var han ledare
af de walesiska bardernas kongress och blef 1821
utnämnd till »bardmästare». Hans kompositioner bestå i
stycken för harpa och klavér, dramatisk musik, »glees»
och andra sånger. Hans hufvudarbete är The welsh
harper,
en vidlyftig samling walesiska melodier,
jämte historik öfver harpan och musiken i Wales.
A. L.

Parry [pa’rri], Sir William Edward, engelsk sjöofficer,
ishafsfarare, f. 1790, kommenderades 1811 på en
fregatt, hvilken utgick till skydd för engelska
hvalfångare vid Spetsbergen, fick 1818 befälet å
»Alexander», ett af de två fartyg, med hvilka sir
John Ross s. å. företog sin fruktlösa expedition till
nordvestpassagens finnande, och ledde derefter sjelf
tre expeditioner i samma syfte: 1819–20, då han
med »Griper» och »Hecla» lyckades framtränga genom
Baffins vik och Lancastersundet till Barrowsundet och
vidare till Melvilleön, der han öfvervintrade,
men hvarifrån han återvände hem efter ett fåfängt
försök att bryta sig igenom till Berings sund, samt
ytterligare 1821–23 och 1824–25, båda gångerna utan
att nå sitt mål. Han utgaf sjelf beskrifningar öfver
dessa färder äfvensom öfver ett försök, som han 1827
gjorde att framtränga mot nordpolen med båtar, som
kunde appliceras till slädar, och vid hvilket försök
han uppnådde 82° 45’ n. lat. Sedermera utgafs äfven en
samlad upplaga af dessa beskrifningar, Four voyages
to the North pole
(5 bd, 1833). Hans resa 1819–20
tillskyndade honom ett pris af 5,000 pd st.; 1829
erhöll han knightvärdighet. Sistn. år afgick han till
Nya Syd-Wales såsom Australiska åkerbrukskompaniets
kommissarie, men återvände hem 1834 och användes
derefter af amiralitetet i åtskilliga särskilda
uppdrag. Han dog 1855 såsom rear-(konter-)amiral.

Parry-öarna [pa’rri-] l. Parry-arkipelagen, ögrupp i
arktiska Nord-Amerika, omkr. 75° n. br., mellan 79°
och 124° v. lgd fr. Greenw., bestående af öarna
Prins Patrick, Melville, Bathurst, Cornwallis,
Grinnell-land
och Nord-Devon, med en sammanlagd
areal af 153,500 qvkm. Öarna hafva branta kuster med
en mängd fjordar samt äro bergiga och betäckta af
glacierer. På Melville hafva rester af eskimohyddor
anträffats; för öfrigt är arkipelagen ej bebodd af
menniskor. Under sommarmånaderna uppträda der renar
och myskoxar, hvilka före vinterns inbrott begifva
sig söderut öfver isen. Polarharar, isbjörnar och
polarräfvar öfvervintra deremot derstädes.

Pars, Lat., del; plur. partes, se d. o.

Parsberg, nu utdöd dansk adelsslägt. 1. Manderup
P
. hade 1566 i Rostock en duell med Tyge Brahe,
hvari denne fick näsan afhuggen. År 1580 var P. en
af de tre danske kommissarierna vid mötet med
svenskarna i Ulfsbäck. 1580–1622 var han riksråd
och 1593–96 medlem af förmyndareregeringen under
kon. Kristian IV:s minderårighet. – 2. Oluf P.,
den föregåendes brorson, blef riksråd 1640,
följde prins Valdemar Kristian till Ryssland
1643, deltog 1660 i fredsunderhandlingarna med
Sverige och dog 1661. Dennes son, Kristofer
P.,
f. 1632, vice president i Kansliet och
geheimeråd, blef grefve 1671 och dog s. å.
E. Ebg.

Parser kallas numera, efter deras eget inhemska namn
parsi, de perser, hvilka efter sasanidernas fall
(år 641) och Islams allmänna utbredande i Persien
förblefvo Zoroasters läror trogna. Af dessa, hvilka
äfven kallades guebrer, qvarstannade endast en
mindre del i Persien, der de ännu till ett ringa
antal (föga mer än 8,000) bibehålla sig i och omkring
städerna Jesd, Kirman och Tehran och liksom judarna
intaga en afskild och föraktad ställning bland den
muhammedanska befolkningen. De fleste flydde undan
till öarna i Ormusd-sundet och derifrån i början af
8:de årh. till Gudjarat-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free