- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
833-834

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1784), många andra bilder af detta konungapar,
hertigarna Karl och Fredrik Adolf (knästycken;
å Gripsholm) samt slutligen följden af
landtmarskalkarnas porträtt i knästycken å
Riddarhuset, af hvilka P. från 1778 medhann 39
st. (bland dem flere original, de öfriga fritt
behandlade kopior). Dessutom afbildade han många
af sin tids framstående personer, synnerligast af
adeln och det förmögnare borgerskapet, och hans
målningar återfinnas i alla offentliga och större
enskilda samlingar. Hans arbeten utmärkas af säker
och fin teckning, en kraftig, något hård modellering
och en färg, som i karnationen eger mycken styrka,
i bisakerna en behaglig harmoni. – I likhet med
den franska skola, ur hvilken han utgått, målade
han siden, sammet, spetsar, broderier o. d. med stor
virtuositet. Det säges, att hans syster ofta biträdde
honom vid målandet af dessa bisaker. Uttrycket
i hans bättre porträtt är lugnt och behagligt; i
fruntimmersbilder lyckades han i allmänhet mindre
än i kraftfulla mansporträtt. Mot slutet af hans
lefnad blef hans färg tung, skuggorna fingo en
skarp grön ton, och hårdheten i modelleringen
tilltog. Men sin säkra teckning behöll han till
det sista. – P. uppträdde äfven som pastellmålare,
etsare och modellör. Efter original af P. äro många
porträtt graverade af Floding, Gillberg, Akrel m. fl.
-rn.

4. Pasch, Ulrika Fredrika, målarinna, den
föregåendes syster, född i Stockholm d. 10 Juli
1735, erhöll af sin fader handledning i konstens
första grunder. Hennes första arbeten voro de vid
denna tid mycket omtyckta s. k. »regentlängderna»,
samlingar af porträtt af Sveriges regenter från Gustaf
I. Småningom fick hon beställningar äfven å enskilda
personers porträtt, emedan hennes talang steg och
hennes pris voro särdeles låga. På det sättet kunde
hon slutligen försörja både sig sjelf och sin fader,
som hon på hans ålderdom ständigt vårdade. Efter sin
återkomst från utlandet (1766) utöfvade Lorens ett
betydligt inflytande på systerns konstnärskap både
genom direkt undervisning och genom sin konstnärliga
föresyn. Han sökte äfven, ehuru förgäfves, vid
1769 och 1771 års riksdagar erhålla en pension åt
henne. 1773 blef hon emellertid ledamot af Målare-
och bildhuggare-akademien. Sedan dess förflöt
hennes lif under träget arbete och med ständig
framgång. Hon åldrades tämligen snart, blef sjuklig
vid sitt 60:de år och afled i Stockholm d. 2 April
1796. I hennes konstnärskap märker man två bestämdt
skilda skeden. Det äldre, der hon liknar fadern,
utmärkes af en matt ton med dragning åt ljusgrönt
samt visar mycken omsorg i accessoarerna och en
något svag teckning, i synnerhet i figurerna. Det
senare, som vidtager omkr. 1770, närmar sig till
broderns konst, hvilken hon uppfattat på ett mjukt
och behagligt sätt. Skuggorna äro ej så skarpa,
modelleringen vekare, uttrycket mildare och finare
än hos honom. Derigenom blifva i synnerhet hennes
qvinnobilder, i hvilka hon äfven förträffligt målade
draperier, slöjor, spetsar m. m., särdeles älskliga
och fulländade. – Hennes
taflor äro tämligen spridda. Likasom brodern signerade
hon ofta under sin senare tid; deremot
bära hennes tidigare bilder mestadels intet
konstnärsnamn. Gillberg m. fl. hafva graverat efter
henne. -rn.

5. Pasch, Johan (d. y.), brorson till Johan och
Lorens d. ä., född 1753, genomgick konstakademiens
skolor, erhöll flere belöningar och blef elev af sin
kusin Lorens d. y. Man känner intet om hans senare
verksamhet. Han blef slutligen ledamot af Målare- och
bildhuggare-akademien och afled i Stockholm 1811. –
En broder till honom blef styffader till professor
G. E. Pasch (jun.). -rn.

Pasch, Gustaf Erik, kemisk tekniker, född d. 3
Sept. 1788 i Norrköping, hette egentligen Berggren,
men antog namnet P. efter sin styffader, en brorson
till Lorens P. d. ä. och Johan P. Han blef student i
Upsala 1806, tjenstgjorde 1808–10 såsom underläkare
vid sjukhuset i Örebro för landtvärnet, uppehöll
sig derefter såsom informator dels i Östergötland,
dels i Stockholm, der Berzelius gaf riktningen åt
hans studier, anställdes 1817 såsom kemisk-tekniskt
biträde vid Göta kanals byggnad samt fick 1818
för första gången förordnande och 1821 ordinarie
anställning såsom adjunkt i kemi vid Karolinska
institutet. Sistn. år blef han filos. magister
i Upsala. 1823 utsågs han till thamsk lektor vid
Vetenskapsakademien och hugnades med professors
titel. 1829 afgick P. från sin läraresyssla vid
Karolinska institutet och pensionerades 1851
från befattningen vid Vetenskapsakademien. Såsom
innehafvare af sistnämnda beställning skref han
1824–49 årsberättelser om teknologiens framsteg,
och 1846–61 utgaf han såsom ledamot af Svenska
silkesodlings-sällskapet årsberättelser om
mulbärsplanteringen och silkesodlingen. Från 1827
till sin död var han sekreterare i Patriotiska
sällskapet. Några år efter det han under en resa till
Frankrike (1824–25) studerat bl. a. beredningen
af papper till sedelmynt tillverkade han för
riksbankens räkning en mängd profblad till det
sedelpapper, som var i bruk under 1830-, 40-
och 50-talen. P. blef 1827 ledamot af Vetenskaps-
och Landtbruks-akademierna. Död i Stockholm d. 6
Sept. 1862.

Pascha. Se Pasja.

Paschalis. Tre påfvar hafva burit detta namn
(arkidiakonen P., som 687 kämpade om påfvestolen med
arkidiakonen Theodorus och i likhet med denne snart
måste underkasta sig den lagligen valde påfven Sergius
I, betraktas af den romersk-katolska kyrkan såsom
schismatiker och upptages icke i raden af Petrus’
efterföljare):

1. P. I var abbot i S:t Stefans kloster i Rom, då
han 817 valdes till påfve. Ehuru hans företrädare,
Stephanus V, hade med kejsar Ludvig den fromme
afslutit ett fördrag, enligt hvilket den påfliga
konsekrationen skulle ske i närvaro af kejserliga
sändebud, besteg P. påfvestolen redan på valdagen,
utan att afvakta den kejserliga beskickningens
ankomst. Det oaktadt anhöll han hos Ludvig den
fromme om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free