- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
835-836

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Parus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnyelse af det med företrädaren slutna fördraget,
hvartill ock kejsaren samtyckte. Ja enligt ett diplom
af år 817, som numera endast i afskrift är förvaradt
och bär Ludvigs namn, skall denne, utom det af Pipin
och Karl den store kyrkan förlänade landområdet,
hafva tillförsäkrat den romerska stolen besittningen
af Corsica, Sardinien och Sicilien samt flere
patrimonier i Kalabrien och Neapel och dessutom äfven
hafva medgifvit, att hvarje nyvald påfve först efter
skedd konsekration skulle förhandla med kejsaren om
fred och vänskap. Samtliga kopior af detta dokument gå
tillbaka till en i 11:te årh. föranstaltad samling af
kejserliga privilegier för den romerska kyrkan. Till
grund för denna samling låg sannolikt en äkta urkund,
hvari dock flere förändringar blifvit i hierarkiskt
intresse vidtagna. Under P:s pontifikat börjades
den nordiska missionen (omkr. 822). – År 823 måste
P. genom värjemålsed fria sig från misstanken för
delaktighet i ett mord, som i sjelfva påfliga palatset
föröfvats på två ansedda och ifriga anhängare af
kejsar Lothar och det frankiska väldet. Han afled 824.

2. P. II, hette förut Rainer, gjorde sig
såsom cluniacens-munk bemärkt såsom anhängare
af hildebrandismens grundsatser om kyrkans
emancipation från den verldsliga landsherremakten
och upptogs i anledning deraf af Gregorius VII i
kardinalkollegiet. Sitt pontifikat fick P. d. 13
Aug. 1099 begynna med att bekämpa fyra motpåfvar,
hvilka valdes efter hvarandra af det kejserliga
partiet i Rom. Så snart han besegrat dessa medtäflare,
upptog han sina företrädares strid för kyrkans
frihet och oberoende samt underblåste en mot den
bannlyste kejsar Henrik IV riktad och af dennes
son ledd sammansvärjning. Sedan de sammansvurne
tvungit Henrik IV att abdikera, förnyade P. på ett
koncilium i Guastalla (1106) det af Gregorius VII
utfärdade förbudet mot de andliges investitur af
lekmän. Men kejsar Henriks ofvannämnde son, Henrik
V, drog med en här öfver Alperna för att tilltvinga
sig den romerska kejsarekronan och ett medgifvande
om investitursrätten. Påfven, för hvilken kyrkans
frihet var dyrbarare än hennes rikedomar, nödgades
(1111) sluta ett fördrag med kejsaren, hvarigenom
denne förband sig att åt kyrkan afstå investituren,
mot det att klerus skulle till staten återställa
alla verldsliga rättigheter, landsbesittningar
och gods, som på Karl den stores tid tillhört
riket. På grund af denna öfverenskommelse skulle
den kejserliga kröningen ega rum i Peterskyrkan
d. 12 Febr. 1111. Men då under den högtidliga akten
fördragsurkunden förelästes, fordrade prelaterna
fördragets upphäfvande. Kröningen inställdes,
påfven och hans kardinaler bortfördes i fångenskap,
och ett uppror bland romarna undertrycktes. Påfven
hade nu intet annat val än att åt konungen afträda
investitursrättigheten och att, efter edligen
afgifvet löfte att aldrig bannlysa honom, kröna
honom till kejsare. En synod i Rom 1112 förklarade
emellertid de påfven aftvungna medgifvandena för
ogiltiga och beslöt att
bannlysa kejsaren, hvilket beslut P. dock för edens skull
vägrade att konfirmera. Det oaktadt afkunnades
bannlysningen af hans legat på franska och tyska
synoder. Till följd af romarnas uppror tvangs
P. att taga till flykten. Han dog d. 21 Jan. 1118
i landsflykt. – Svag och vankelmodig visade P. sig
jämväl i striden mellan Anselm af Canterbury och
Henrik I i England.

3. P. III, hette ursprungl. Guido och valdes
d. 22 April 1164 genom kejsar Fredrik Barbarossas
inflytande till motpåfve mot Alexander III. Sedan
de kejserliga trupperna vid Monte Porzio 1167
besegrat en romersk här, fördes P. till Rom,
men efter kejsarens aftåg från Rom sjönk
snart P:s anseende. Död d. 20 Sept. 1168.
H. W. T.

Paschasius Radbertus, teologisk skriftställare,
var munk och 844–851 äfven abbot i klostret
Corvey i Picardie. Han afled omkr. 865. P. R. har
stor betydelse särskildt för utvecklingen af
den romerska nattvardsläran. Uppfattningarna
af nattvardens sakrament voro alltintill 9:de
årh. ganska sväfvande. Då företog sig Radbertus
(hvars klosternamn var Paschasius) att i en
år 831 utgifven skrift, De corpore et sanguine
Domini,
utveckla och teologiskt rättfärdiga den
redan länge inom kyrkan uttalade åsigten om en
s. k. brödförvandling l. transsubstantiationsläran
(se Nattvarden, sp. 868). I början väckte denna
skrift intet uppseende; men sedan P. R. blifvit
abbot i Corvey, blef hans åsigt häftigt angripen
af hans personlige afundsman, munken Ratramnus i
Corvey, som sökte bevisa, att Kristi lekamen och
blod endast på ett andligt sätt kunde åtnjutas. – I
den ett nunnekloster tillegnade skriften De partu
virginali
försvarade P. R. åsigten om Marias
underbara, smärtfria förlossning. H. W. T.

Pasco. Se Cerro de Pasco.

Pas de Calais [pa dö kalä]. 1. Smalaste delen af
hafsarmen mellan England och Frankrike. Se Kanalen. –
2. Departement i norra Frankrike, bildadt af nästan
hela Artois samt norra delen af Picardie, gränsar i
n. v. och v. till sundet Pas de Calais och Kanalen, i
n. ö. och ö. till depart. Nord, i s. till Somme. Areal
6,606 qvkm. 853,526 innev. (1886). Utom i trakten
af Boulogne med dess »côtes de fer» (jernkuster)
är kusten kantad med dyner. Högsta punkten i depart.
(omkr. 215 m.) ligger mellan Boulogne och S:t Omer;
derifrån flyta Lys och Scarpe österut till Schelde,
Aa norrut till Nordsjön samt Slack, Wimereux och Liane
till Kanalen. Längre i söder ligga Canches och Authies
dalar. Mer än 2/3 af arealen är odlad jord. Skogen
är mycket obetydlig. Jämte åkerbruket, som är högt
utveckladt, är boskapsskötseln af stor vigt. Två
stenkolsfält ligga inom depart., hvilka 1882 lemnade
omkr. 5 mill. ton kol. Vigtigaste industrigrenarna
äro metall- och textil-industrien samt tillverkning
af socker, bränvin, vegetabiliska oljor, papper och
lergods. Vid kusten idkas fiske, hufvudsakligen af
städerna Boulogne, Étaples och Calais. Handeln är
mycket liflig samt har sina hufvudorter i Calais
och Boulogne. De vigtigaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free