Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pas de Feuquières ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanalerna gå från S:t Omer till Calais, från
S:t Omer till Aire (förenar Lys med Aa), från
Aire till La Bassée, hvarjämte flere floder
äro kanaliserade. Departementet är indeladt i 6
arrondissement: Arras, Béthune, Boulogne, Montreuil,
S:t Omer och S:t Pol. Hufvudstad är Arras.
Pas de Feuquières. Se Feuquières.
Pasdeloup [padölou], Jules Étienne, fransk musiker,
f. 1819, inträdde 1829 i Paris’ konservatorium,
der han senare (1841–50 och 1855–68) verkade
såsom lärare. Hans egentliga kall var emellertid
dirigentens, och hans största berömmelse är att hafva
i Paris anordnat de s. k. »concerts populaires»,
eller symfonikonserter för billigt pris. Dessa
började 1861 i Cirque d’hiver och framgingo ur den
af P. tidigare (1851) stiftade »Société des jeunes
artistes du conservatoire». P. var äfven tidtals
dirigent för manssångföreningar (»orphéons») i Paris
samt 1868–69 direktör för Théâtre lyrique. Död 1887.
A. L.
Pasengen, namn på bezoar-bocken (se d. o.).
Pasewalk, stad i preussiska regeringsomr. Stettin
(prov. Pommern), vid Uker och jernvägen mellan
Stettin och Stralsund. 9,514 innev. (1885). P. är
en af de äldsta städerna i Pommern. Det erhöll
stadsrättigheter i slutet af 12:te årh. samt var
medlem af hanseförbundet. Under trettioåriga kriget
brändes staden 1630 af de kejserlige. Med det öfriga
Vorpommern kom P. genom westfaliska freden (1648)
till Sverige och afträddes 1720 jämte det öfriga
Pommern s. om Peene till Preussen.
Pasifaë. Se Minos och Minotauros.
Pasigrafi (af Grek. pasi, för alla, och grafein,
skrifva) kallas en skrift, som är så inrättad, att den
kan läsas och förstås af alla (som känna systemet),
utan hänsyn till att de tala skilda språk. Pasigrafi
är en art af ideografi (se d. o.): den ansluter sig
till talspråk, men ej till något visst sådant. Hvar
och en läser den pasigrafiska skriften på sitt eget
språk. Så läses t. ex.
195 2815 104–3899 3406–4 99 3999–04 (Paic’s
system) af en svensk: »på himmelen se vi månen och
stjernorna», af en fransman: »sur le ciel nous voyons
la lune et les étoiles» o. s. v. Pasigrafiens princip
är den, att hvarje begrepp eller hvarje relation
mellan begrepp utmärkes genom ett skriftecken eller en
kombination af skriftecken. De flesta förslag gå ut
på användningen af siffror, så redan Bechers (1661)
och så det i nyaste tid mest bekanta: Bachmeiers
(»Grundzüge einer pasigraphie», 1853). Andra bruka
mer eller mindre godtyckliga tecken, så t. ex. Wilkins
(1668), Berger (1779), Näther (1805, hieroglyfer),
Sinibaldo de Mas (1863, notskrift). Andra åter
kombinera tecken och siffror, så t. ex. svensken Janne
Damm i sin »Praktische pasigraphie» (1876). En sådan
skrift af tecken blir mycket besvärlig att lära;
en skrift med siffror är omöjlig att lära, utan
förutsätter alltid bruket af en ordbok, i hvilken
t. ex. en svensk kan finna dels hvilken siffra
som motsvarar hvarje svenskt ord och i svenskan
bruklig relation, dels hvad hvarje siffertal betyder på
svenska. Då emellertid orden i olika språk vanligen
ej fullt täcka hvarandra till betydelse, och då
relationerna mellan orden i olika språk äro af helt
olika slag, så blir en sådan pasigrafi användbar
blott för dem, som tala språk med någorlunda
likformig byggnad och blott för meddelanden af
mycket enkel form. Äfven i detta fall förutsättes
emellertid en pasigrafisk grammatik i st. f. den
skrifvandes eller läsandes egen. En ryss t. ex.,
som efter sitt språks lagar sätter objektet i negativ
sats i genitiv eller predikativet i instrumentalis,
skulle icke genom pasigrafi kunna göra sig begriplig
för en tysk eller en finne; och en finne, som
konjugerar negationen, skulle äfven i pasigrafi
blifva främmande för en vesteuropé. I regeln äro
de pasigrafiska språklärarna alltför beroende af
sina modersmål (så att t. ex. tysken Bachmeier har
fyra kasus, serben Paic naturligtvis sju). I allmänt
bruk är emellertid ett pasigrafiskt system i östra
Asien. Den kinesiska skriften, som kan läsas icke
blott af kinesisk-talande, hvilka till följd af djupt
gående dialektsplittring eljest ej förstå hvarandra,
utan äfven af grannfolk med nära beslägtade språk
eller kultur (i Kochinkina, Tongking, Japan),
är pasigrafi. – Några pasigrafer, t. ex. Wilkins
och Berger, hafva kombinerat sin teckenskrift med
konstgjorda talbara universalspråk, så att deras
skrift skall kunna läsas antingen på universalspråket
eller på den läsandes modersmål. Till ett annat slag
af pasigrafi höra de i matematik, kemi, lingvistik
och andra vetenskaper brukliga skriftecknen. En sats
sådan som (a + b)2 = a2 + 2ab + b2 eller
sin 2A = 2sin A . cos A
läser hvar och en på sitt eget språk. Af pasigrafisk
natur äro sålunda bl. a. äfven våra siffror. Sådana
vetenskapliga pasigrafier, som stanna inom en
viss idékrets och efter hand utveckla sig i mån af
behofvet, hafva visat sig synnerligen ändamålsenliga
och hafva i hög grad främjat det vetenskapliga
arbetet. Äfven bland affärsmän brukas för vissa
ändamål (som chiffer, för telegrafi) pasigrafiska
system med ett inskränkt ordförråd. – Om pasigrafi
se Tegnér: »Universalskrift» (i »Svensk tidskr.»,
1876). Lll.
Pasilali (af Grek. pas, all, och lalein, prata),
konsten att af allmänfattliga ljud bilda ett för
alla folk gemensamt talspråk. Tanken på ett sådant
väcktes af Leibniz, och sedermera hafva Condorcet,
Stethy m. fl. sysselsatt sig dermed, men ej bragt
saken långt. Jfr Volapük.
Pasini, Alberto, italiensk målare, f. i Busseto,
studerade i Paris under Isabey och Th. Rousseau,
reste i Turkiet, Persien och Arabien samt har målat
etnografiska genrebilder med landskap och arkitektur
från dessa land, hälst med underlig belysning, såsom
Karavan i öcknen, Kurir, som insomnat i Persiens
ödemarker, Marknad utanför en moské m. m., af hvilka
flere voro att se på utställningen i Paris 1878.
Pasion, en hos de forngrekiske talarna ofta omnämnd
rik bankir i Athen, hörande till metoikernas klass,
men med anledning af sin frikostighet mot staten
belönad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
