Print (PDF) - On this page / på denna sida - Pas de Feuquières ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839 Pasiteles-Pasquier. 840 rätt. Kedbarhet och affärsskicklighet hade gjort hans namn kändt och aktadt öfver hela Grekland. Han dog 370 f. Kr. A. M. A. Pasiteles (Lat. Pasi'teks\ grekisk bildhuggare från södra Italien (Magna Graecia) i senare hälften af sista århundradet f. Kr. Han arbetade för Poinpejus och Augustus och var berömd för sin mångfaldiga teknik i krysele-fantin (guld och elfenben), silfver, brons och marmor samt äfven för den vigt han lade på det noggranna utförandet af lermodellen. Pa'sja, pascha (Turk., sammandr. af Pers. pädisjäh, se d. o.; Arab. bäsja, Ny lat. och Gammal-ital. bassa) är den högsta ranggraden i Turkiet och dess lydland, ungefär motsvarande det europeiska »excellens». Förut funnos tre olika pasjagrader, hvilkas innehafvare kallades »pasja af en, två eller tre hästsvansar», men numera hafva dessa grader utbytts mot de rent militära liva, »generalmajor», fe-rik, »generallöjtnant», och musjir, »general». Titeln pasja tillkommer å ämbetets vägnar alla ministrar, guvernörer öfver provinser och större städer, sultanens måg samt några andra af de högste ämbetsmännen, men kan dessutom »af storherrlig nåd» gifvas åt hvilken utmärkt man som hälst, som redan innehar den lägre graden af bej. Sålunda hafva äfven flere européer erhållit denna titel, då de någon tid varit i turkisk tjenst (general Gordon, orientalisten Brugsch, Emin pasja o. a.). - I svenskan nyttjas stundom ordet pasja dels bildligt såsom benämning på den, som för ett yppigt njutningsrikt lif, dels såsom skämtsamt namn på en gladlynt, treflig och godhjertad man (»hederspasja»). H. A. Pasjalikät (af Turk. påsjalik, en pasjas värdighet eller ämbetsområde), namn på en pasjas eller guvernörs distrikt eller provins, stundom äfven på en mindre, muhammedansk lydstat, t. ex. pasjalikatet Tunisien. H. A. Pasjto 1. pusjto, afganernas språk. Se Afganistan. Paskie'vitj, Ivan Feodorovitj, grefve af Erivan (P. Erivanskij), furste af Varsjav, rysk fältmarskalk, född i Poltava d. 19 Maj 1782, blef 1800 officer vid l:sta ryska fotgardesregemen-.. tet, avancerade 1811 under kriget med tur-.karna till generalmajor, kämpade med utmär-,kelse mot Napoleon I under åren 1812-14, »hvarunder han utnämndes till generallöjtnant »(1813), men skapade sig ett namn egentligen under de följande krigen mot Persien och Turkiet. 1826 slog han under Jermolovs öf-vverbefäl perserna vid Elisabetpol och vann året .derefter såsom öfverbefälhafvare stora framgångar i Kaukasien, hvarefter han eröfrade Erivan och öfver Araxes framryckte till Tau-sris. Genom besättandet af Arbedil tvang han Persien till den för Kyssland förmånliga freden i Turkmantjaj (Febr. 1828). Grefvevärdighet och l mill. rubel blefvo hans belöningar. Då kriget mot Turkiet utbröt 1828, fick P. befälet i Mindre Asien och viste att med ringa krafter vinna stora framgångar. Genom stormningen af Kars (d. 5 Juli), segern öfver Kiossa Muhammed (d. 9 Aug.) och fästningen Achalziks intagande (d. 16 Aug.) afgjorde han fälttågets utgång på denna krigsskådeplats och befäste sin ställning året derpå genom en lysande seger och fästningen Ersirums intagande" (Juli 1829). Hans framgångar skaffade honom fältmarskalks-stafven. 1830 kämpade P. åter i Kaukasien och lade Dagistan under Rysslands välde. I Juni 1831 öfvertog han efter Diebitjs död högsta befälet i Polen, verkställde öfvergången öfver Weichsel och afgjorde kriget genom stormningen af Varsjav d. 6 Sept. s. å. Han utnämndes derefter till furste och ståthållare i Polen, der han genom sin vaksamhet nedslog flere upprorsförsök. 1849 förde P. den ryska armé, som inryckte i Ungern för att kufva upproret derstädes, och han afgjorde äfven der utgången, i det han tvang ungerska hären till kapitulationen vid Vilågos (Aug. 1849). Hans framgångar måste i mycket tillskrifvas den skicklighet, med hvilken han använde diplomatiska medel, den omsorg, med hvilken han planlade och förberedde sina rörelser, och den kraft han lade i dagen vid deras utförande. Vid Krimkrigets utbrott kallades P. i April 1854 åter till högsta befälet, denna gång på krigsskådeplatsen i Europa. Han verkställde Donau-öfvergången och belägrade Silistria, men lade ej i dagen den beslutsamhet man väntat, hvarför han i Juni s. å. hemkallades och återgick till sin befattning såsom vicekonung i Polen. Död d. l Febr. 1856. Hans bildstod restes i Varsjav 1869. c. o. K. Paski'11 (af Pasquino, se d. o.), smäde-skrift, ärekränkande skrift, bitter personlig satir på prosa eller vers, nidskrift, nid visa. - Pa-s kil lan t, paskillförfattare. Pasma (plur. pasmor) 1. pasman (plur. lika; Isl. basmir, af dunkelt ursprung, men be-slägtadt med T. besen, qvast), längdmått för spunnet garn, hållande 100 »trådar» (1. hvarf kring haspeln), hvar och en 21/» aln i längd. En pasma motsvarar sålunda 148,45 m. Ett annat ord för detta garnmått är knäpp (plur. lika). Jfr Bomullsindustri och Garn. PasolTni, Giuseppe, italiensk statsman, f. i Eavenna 1815,o d. 1876, kallades 1848 af Pius IX till Rom såsom minister, men drog sig 1849 tillbaka och var derefter i flere år gonfalonier (borgmästare) i Ravenna. Vid tiden för det italienska enhetssträfvandets förverkligande deltog han ifrigt i den patriotiska rörelsen. Han bkf 1861 civilguvernör i Milano och ej långt derefter prefekt i Turin samt mottog 1862 utrikesministersportföljen, men föll 1864 med Minghetti och det öfriga kabinettet. 1866 förde han förvaltningen öfver Venezia intill den definitiva annexionen. 1876 utnämndes han till italienska senatens president. Paspselum L., bot., ett slägte inom gräsens familj (Graminew Juss.), kl. Triandria L., med två rundade skärmfjäll och blomfjäll af samma längd som de förra. Märkena äro 2, pensellika. Slägtets talrika arter tillhöra jordens varmaste trakter, i synnerhet Indien, och lemna dels ett utmärkt boskapsfoder, dels ätbara, välsmakande frön (ett slags »hirs»). Dekokt af några arters frön användes mot gulsot, o. T. s. Pasquier [paskie]. 1. Étienne P., fransk jurist och skriftställare, f. 1529, d. 1615, blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
