- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
839-840

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pas de Feuquières ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medborgarerätt. Redbarhet och affärsskicklighet hade gjort hans
namn kändt och aktadt öfver hela Grekland. Han dog
370 f. Kr. A. M. A.

Pasiteles (Lat. Pasiteles), grekisk bildhuggare från
södra Italien (Magna Graecia) i senare hälften af
sista århundradet f. Kr. Han arbetade för Pompejus
och Augustus och var berömd för sin mångfaldiga teknik
i kryselefantin (guld och elfenben), silfver, brons
och marmor samt äfven för den vigt han lade på det
noggranna utförandet af lermodellen.

Pasja, pascha (Turk., sammandr. af Pers. padisjah,
se d. o.; Arab. basja, Ny lat. och Gammal-ital. bassa)
är den högsta ranggraden i Turkiet och dess lydland,
ungefär motsvarande det europeiska »excellens». Förut
funnos tre olika pasjagrader, hvilkas innehafvare
kallades »pasja af en, två eller tre hästsvansar», men
numera hafva dessa grader utbytts mot de rent militära
liva, »generalmajor», ferik, »generallöjtnant»,
och musjir, »general». Titeln pasja tillkommer å
ämbetets vägnar alla ministrar, guvernörer öfver
provinser och större städer, sultanens måg samt några
andra af de högste ämbetsmännen, men kan dessutom
»af storherrlig nåd» gifvas åt hvilken utmärkt man
som hälst, som redan innehar den lägre graden af
bej. Sålunda hafva äfven flere européer erhållit
denna titel, då de någon tid varit i turkisk tjenst
(general Gordon, orientalisten Brugsch, Emin pasja
o. a.). – I svenskan nyttjas stundom ordet pasja dels
bildligt såsom benämning på den, som för ett yppigt
njutningsrikt lif, dels såsom skämtsamt namn på en
gladlynt, treflig och godhjertad man (»hederspasja»).
H. A.

Pasjalikat (af Turk. pásjalik, en pasjas värdighet
eller ämbetsområde), namn på en pasjas eller
guvernörs distrikt eller provins, stundom äfven på
en mindre, muhammedansk lydstat, t. ex. pasjalikatet
Tunisien. H. A.

Pasjto l. pusjto, afganernas språk. Se Afganistan.

Paskievitj, Ivan Feodorovitj, grefve af Erivan
(P. Erivanskij), furste af Varsjav, rysk fältmarskalk,
född i Poltava d. 19 Maj 1782, blef 1800 officer vid
1:sta ryska fotgardesregementet, avancerade 1811
under kriget med turkarna till generalmajor, kämpade
med utmärkelse mot Napoleon I under åren 1812–14,
hvarunder han utnämndes till generallöjtnant (1813),
men skapade sig ett namn egentligen under de följande
krigen mot Persien och Turkiet. 1826 slog han under
Jermolovs öfverbefäl perserna vid Elisabetpol och
vann året derefter såsom öfverbefälhafvare stora
framgångar i Kaukasien, hvarefter han eröfrade Erivan
och öfver Araxes framryckte till Tauris. Genom
besättandet af Arbedil tvang han Persien till
den för Ryssland förmånliga freden i Turkmantjaj
(Febr. 1828). Grefvevärdighet och 1 mill. rubel blefvo
hans belöningar. Då kriget mot Turkiet utbröt 1828,
fick P. befälet i Mindre Asien och viste att med ringa
krafter vinna stora framgångar. Genom stormningen
af Kars (d. 5 Juli), segern öfver Kiossa Muhammed
(d. 9 Aug.) och fästningen Achalziks intagande (d. 16
Aug.) afgjorde han fälttågets
utgång på denna krigsskådeplats och befäste sin
ställning året derpå genom en lysande seger och
fästningen Ersirums intagande (Juli 1829). Hans
framgångar skaffade honom fältmarskalks-stafven. 1830
kämpade P. åter i Kaukasien och lade Dagistan under
Rysslands välde. I Juni 1831 öfvertog han efter
Diebitjs död högsta befälet i Polen, verkställde
öfvergången öfver Weichsel och afgjorde kriget
genom stormningen af Varsjav d. 6 Sept. s. å. Han
utnämndes derefter till furste och ståthållare i
Polen, der han genom sin vaksamhet nedslog flere
upprorsförsök. 1849 förde P. den ryska armé,
som inryckte i Ungern för att kufva upproret
derstädes, och han afgjorde äfven der utgången, i
det han tvang ungerska hären till kapitulationen vid
Világos (Aug. 1849). Hans framgångar måste i mycket
tillskrifvas den skicklighet, med hvilken han använde
diplomatiska medel, den omsorg, med hvilken han
planlade och förberedde sina rörelser, och den kraft
han lade i dagen vid deras utförande. Vid Krimkrigets
utbrott kallades P. i April 1854 åter till högsta
befälet, denna gång på krigsskådeplatsen i Europa. Han
verkställde Donau-öfvergången och belägrade Silistria,
men lade ej i dagen den beslutsamhet man väntat,
hvarför han i Juni s. å. hemkallades och återgick
till sin befattning såsom vicekonung i Polen. Död
d. 1 Febr. 1856. Hans bildstod restes i Varsjav
1869. C. O. N.

Paskill (af Pasquino, se d. o.), smädeskrift,
ärekränkande skrift, bitter personlig satir på prosa
eller vers, nidskrift, nidvisa. – Paskillant,
paskillförfattare.

Pasma (plur. pasmor) l. pasman (plur. lika;
Isl. basmir, af dunkelt ursprung, men beslägtadt
med T. besen, qvast), längdmått för spunnet garn,
hållande 100 »trådar» (l. hvarf kring haspeln), hvar
och en 2 1/2 aln i längd. En pasma motsvarar sålunda
148,45 m. Ett annat ord för detta garnmått är knäpp
(plur. lika). Jfr Bomullsindustri och Garn.

Pasolini, Giuseppe, italiensk statsman, f. i
Ravenna 1815, d. 1876, kallades 1848 af Pius
IX till Rom såsom minister, men drog sig 1849
tillbaka och var derefter i flere år gonfalonier
(borgmästare) i Ravenna. Vid tiden för det italienska
enhetssträfvandets förverkligande deltog han ifrigt i
den patriotiska rörelsen. Han blef 1861 civilguvernör
i Milano och ej långt derefter prefekt i Turin samt
mottog 1862 utrikesministersportföljen, men föll
1864 med Minghetti och det öfriga kabinettet. 1866
förde han förvaltningen öfver Venezia intill den
definitiva annexionen. 1876 utnämndes han till
italienska senatens president.

Paspaelum L., bot., ett slägte inom gräsens familj
(Gramineae Juss.), kl. Triandria L., med två rundade
skärmfjäll och blomfjäll af samma längd som de
förra. Märkena äro 2, pensellika. Slägtets talrika
arter tillhöra jordens varmaste trakter, i synnerhet
Indien, och lemna dels ett utmärkt boskapsfoder, dels
ätbara, välsmakande frön (ett slags »hirs»). Dekokt
af några arters frön användes mot gulsot. O. T. S.

Pasquier [paskie]. 1. Étienne P., fransk jurist och
skriftställare, f. 1529, d. 1615, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free