- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
861-862

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastej ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Pastoralbrefven kallas apostelen Paulus’ två bref
till Timotheus och hans bref till Titus, emedan
de hufvudsakligen innehålla förmaningar, råd och
anvisningar rörande en församlingsherdes (pastors)
person och ämbete. Mycken meningsolikhet råder
om tiden för dessa brefs tillkomst och orten, der
de skrefvos. Troligen äro det första brefvet till
Timotheus och brefvet till Titus författade under
tiden mellan Paulus’ första och andra fångenskap i
Rom, såvida en »andra fångenskap» egde rum. Det andra
brefvet till Timotheus hålles med stor sannolikhet
för att vara Paulus’ sista bref, skrifvet kort före
hans martyrdöd i Rom. J. P.

Pastoralexamen, den pröfning inför vederbörande
domkapitel, hvilken svensk prestman intill år 1884
var underkastad såsom vilkor för ansökningsrätt och
befordran till pastorat och vissa andra presterliga
beställningar. Denna examen uppkom under Karl
XI:s regeringstid och är ett uttryck för denne
konungs ifriga sträfvan att bland presterskapet
upprätthålla bokliga studier. Vid 1600-talets slut
hade nämligen klagomål anförts deröfver att presterna
efter sacerdotalexamen och ordination »lade boken
afsides och icke vidare förkofrade sig uti lärdom
och andra uppbyggliga gåfvor». Med anledning deraf
förordnade Karl XI d. 2 Aug. 1693, att de prester,
som af stiftsstyrelserna rekommenderades till
erhållande af regala pastorat, skulle förut inför
konsistorium undergå ny examen. Genom k. br. af d. 19
Dec. 1748 och d. 21 Aug. 1786 utvidgades 1693 års
förordning och gjordes gällande vid tillsättningen
af alla rikets pastorat. Denna pastoralexamen, som
(enl. k. cirk. d. 26 Jan. 1856) aflades i exegetisk,
historisk, systematisk och praktisk teologi samt
kyrkolagfarenhet och föregicks af ett disputationsprof
med teser, var af behofvet påkallad, så länge någon
presterlig ämbetsexamen vid universitetet ännu
icke var i lag föreskrifven och domkapitlenas
fordringar för inträde i kyrkans tjenst ännu voro
skäligen låga. Sedan emellertid genom k. br. d. 12
Mars 1831 stadgats, att dimissionsexamen skulle
vid akademien afläggas såsom nödvändig betingelse
för ordination, och sedan examensfordringarna vid
universitetet under de senaste årtiondena blifvit
ytterligare skärpta (särskildt genom k. br. af d. 26
Jan. 1877, som föreskref, att efter d. 15 Sept. 1879
ingen finge i teologisk fakultet inskrifvas,
utan att hafva först aflagt teologisk-filosofisk
examen eller filosofie kandidatexamen), har man
ansett pastoralprof vara numera öfverflödiga. På
hemställan af 1883 års kyrkomöte förordnade
derför K. M:t d. 18 April 1884, att den gamla
pastoralexamen såsom vilkor för behörighet till
vissa presterliga beställningar skulle afskaffas,
men att tillåtelse skulle lemnas prest, hvilken
sådant önskar, att, till styrkande af sin förkofran
i teologiska studier, inför vederbörande domkapitel
offentligen försvara en af honom författad teologisk
afhandling samt deröfver erhålla domkapitlets vitsord.
H. W. T.

Pastoralier, alla en pastor (kyrkoherde) tillkommande
inkomster och fördelar af ekonomisk art.

Pastoralring (Lat. annulus pastoralis) kallas
den till katolska biskopsskruden (se d. o.) hörande
guldringen.

Pastoralteologi i vidsträckt betydelse
l. praktisk teologi är vetenskapen om de kyrkliga
funktionerna (kyrkans praktiska verksamhet) och
har till föremål för behandlingen de enskildes
införande i kyrkosamfundet, det kristliga lifvets
utveckling och fostran inom kyrkosamfundet genom
gudstjensten och själavården samt kyrkosamfundets
organisation. På grund häraf kan denna vetenskap,
som af olika författare för öfrigt indelas olika,
anses omfatta följande hufvudgrupper: 1) halievtik
(»missionsvetenskap»; af Grek. halievs, fiskare,
Matt. 4: 19) och kateketik; 2) liturgik och homiletik
samt pastoralteologi i inskränkt betydelse,
d. v. s. själavårdslära; 3) kyrkopolitik och
kyrkorätt. Den praktiska teologiens historia
går tillbaka ända till kyrkofädernas dagar
(Chrysostomus: »De sacerdotio», Ambrosius: »De
officiis ministrorum», Augustinus: »De doctrina
christiana»). Reformationen införde denna vetenskap
i ett nytt skede, och inom den lutherska kyrkan gaf
pietismen henne en ny riktning. Schleiermacher
var den förste, som behandlade den allsidigt
och organiserade den vetenskapligt, samt blef
derigenom äfven på den praktiska teologiens område
en vågbrytare för den nyare teologien. Bland
dem, som efter honom allsidigt behandlat
denna vetenskap, må nämnas tyskarna Nitzsch,
Harnach, v. Zezschwitz och finnen Schauman.
J. P.

Pastorat, i Sverige och Finland benämningen på
kyrkoherdebeställning; området för en pastors
(kyrkoherdes) ämbetsutöfning. De allra flesta pastorat
äro territoriella församlingar, d. v. s. utgöras af
ett visst distrikt. Blott ett ringa fåtal är icke
territoriella församlingar, t. ex. Tyska och Finska
församlingarna i Stockholm. I allmänhet omfattar
ett pastorat en församling, men ofta omfattar det
flere (jfr Församling 2). I Sverige är (Maj 1888)
pastoratens antal 1,361; största antalet finnes
inom Lunds stift (240) och minsta antalet inom
Visby stift (44). Till areal och folkmängd äro de
mycket olika och delas af konsistorierna på grund
deraf i pastorat af första, andra och tredje klass,
hvarvid dock rätt stor ojämnhet råder, så att ett
s. k. 2:dra klassens pastorat kan vara större än ett
1:sta klassens o. s. v. Med afseende på sättet för
kyrkoherdarnas tillsättning delas pastoraten i regala
(»kungliga»), konsistoriella och patronella. Dessutom
äro 39 prebendepastorat, 1 ärftligt, nämligen
Vessige och Askome i Göteborgs stift (se om detta
Kjerrulf) samt 12 särskildt privilegierade pastorat
(Storkyrkoförsamlingen, Maria Magdalena, Finska och
Tyska församlingarna i Stockholm samt S:t Olof i
Norrköping, Vestervik, Sala, Arboga, Jönköping,
Malmö samt Tyska församlingarna i Karlskrona och
Göteborg), hvilka icke sökas, utan till hvilka
församlingen utfärdar kallelse till ett obegränsadt
antal prestman. Rätt att söka ett regalt eller ett
konsistorielt pastorat ega hugade och kompetente
prester inom stiftet der pastoratet är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free