- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
865-866

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pastej ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

9 Nov. 1799) åter hålla sig i landsflykt. 1804
utnämndes han till professor i natur- och folkrätt
vid Collége de France, fick 1809 plats i senaten,
nekade 1814 att medverka till Napoleon I:s afsättning,
men utnämndes det oaktadt 1815, under Ludvig XVIII:s
regering, till pär samt blef 1826 statsminister utan
portfölj och 1829 kansler af Frankrike, hvilken
värdighet han dock nedlade efter Julirevolutionen
(1830). Redan 1785 gjorde han sitt inträde i
»Academie des inscriptions et belles-lettres», och
sedan 1820 var han medlem af Franska akademien. Såsom
det vigtigaste af hans arbeten må nämnas Histoire de
la législation des anciens
(11 bd, 1817–37). P:s
maka (f. 1766, d. 1844), var mycket känd för
sin välgörenhet samt intresserade sig särskildt
för idéerna om nattherbergen och barnkrubbor. –
2. Amédée David de P., markis, politiker, skönliterär
författare, den föregåendes son, f. 1791, d. 1857,
var under Julidynastiens tid en af legitimisternas
främste, men försonade sig deremot lätt med Napoleon
III och utnämndes 1852 af denne till senator. Bland
hans poetiska arbeten märkas Les troubadours (1813)
och Les normands en Italie (1818).

Pastor fido, Ital. (»den trogne herden»), ett
herdedrama af den italienske skalden G. B. Guarini.

Pastor primarius (»kyrkoherde af första
rangen») är titel för kyrkoherden i S:t Nikolai
l. Stortyrkoförsamlingen i Stockholm. Enligt
k. instr. d. 16 Dec. 1668 och k. förordn. d. 11
Febr. 1687 är han ordinarie preses i Stockholms
stads konsistorium och enligt k. förordn. d. 16
Nov. 1863 sjelfskrifven ledamot af allmänt
kyrkomöte. Pastor primarius eger enl. nyssnämnda
instrukt. att »icke allenast för sin egen person
predika i sin ombetrodda församling Guds rena ord och
rätt utdela sakramenterna, förande derjämte sjelf
ett oförargligt lefverne, utan hans pligt och åhåga
skall ock vara att hafva ett vakande öga på alla de
andra församlingarna i Stockholm, att ock i dem icke
mindre allting må skickligen och väl tillgå; och på
det pastor primarius må kunna sådant med så mycket
större auktoritet verkställa, ty skola presterna i
de andra församlingarna i Stockholm hålla honom, näst
ärkebiskopen, för deras praeses och förman, bevisande
honom all tillbörlig respekt och lydnad». Pastor
primarius är ock ledamot af k. direktionen öfver
Stockholms undervisningsverk. Vid tillsättandet
af denna presterliga beställning tillgår så, att
Storkyrko-församlingcns röstberättigade ledamöter
kalla ett obegränsadt antal prester att aflägga
predikoprof. De tre, som vid valet erhållit de flesta
rösterna, uppföras på förslag, hvarpå K. M:t utnämner
en af de sålunda föreslagne. H. W. T.

Pastorsadjunkt, en pastors (kyrkoherdes) biträde i
ämbetet, är vanligen en extra ordinarie prestman,
som af vederbörande kyrkliga myndighet (i Sverige
konsistorium) förordnas eller »missiveras» (se
Missiv) för längre eller kortare tid till en sådan
plats. Inom svenska kyrkan förekomma äfven ordinarie
pastorsadjunkter, t. ex. i Katarina och Kungsholms
församlingar i Stockholm. Sådana tillsättas och
aflönas af församlingen samt förordnas af konsistorium
medelst konstitutorial. J. P.

Pastos, pastös (Ital. pastoso, degig) kallas en
målning, om färgen är pålagd i tjocka, solida massor,
hvilka bilda relief öfver den öfriga ytan.

Pasvigs elf (F. Paatsjoki, Lapp. Batsjeväijok)
flyter mot norr mellan 69–70° n. br. och utfaller,
efter ett lopp af omkr. 139 km., i Bögfjorden, en
vik af Varanger fjord vid Ishafvet. Elfven bildar
utlopp för Enare stora sjö i Finland och hör med
sitt öfversta lopp, under en sträcka af 21 km.,
till Finland. Derefter följer den, på ett litet
undantag när vid sitt utlopp, gränsen åt mellan
Ryssland och Norge. Mellan vågformiga åsar slingrar
den sig fram, än utbredande sig i långsmala sjöar, än
sammanträngd till skummande forsar (till ett antal af
29) och vattenfall, som stänga väg t. o. m. för laxen,
hvarå elfven för öfrigt är synnerligt rik. Förnämsta
forsen är Männikkö-koski, omkr. 200 m. bred, vid
elfvens utflöde ur Männikkö lugn vattensjö. Stränderna
på bägge sidor om elfven betäckas af stor björk-
och furuskog. Vid elfvens mynning ligger ryska
kapellet Boris-Gleb, invid hvilket åtskilliga
lappfamiljer uppehålla sig om sommaren. Utmed
stränderna af elfven hafva tills vidare blott
få nybyggare (finnar och lappar) nedsatt sig.
A. G. F.

Pata och pata-fiske. Se Laxpata.

Patagones, Carmen de, stad i argentinska prov. Buenos
Aires, vid venstra stranden af Rio Negro (Curu
Leuvu), som bildar gräns mot Territorio de Chubut,
30 km. från dess utlopp i Atlantiska hafvet. Staden
har öfver 2,000 innev., hvilka idka jordbruk och
företrädesvis boskapsskötsel samt förmedla handeln
med tehuelche-indianerna i norra Patagonien. Floden
är farbar till P. för större fartyg.

Patagonien, södra delen af Syd-Amerikas fastland,
mellan Rio Negro-floden i n. och Magalhães’ sund
i s., utgör till största delen ett ofruktbart
och nästan obebodt steppland af (omkr.) 836,000
qvkm. ytinnehåll. Från östra kusten höjer landet sig
i en rad af långsträckta terrasser upp mot Andernas
längs vestra kusten löpande kedja och faller sedan
i branta sluttningar ned mot den smala strandremsan
vid Stilla hafvet, hvilken genom djupt inträngande
fjordar och slingrande sund splittrats i en för
sin storartade naturskönhet berömd arkipelag. De
förnämsta ögrupperna äro här Chonos-öarna, mellan
den till Chile hörande ön Chiloe i n. och den stora,
pittoreska halfön Taytao (l. Tresmontes) vid
Peñas-golfen i s., samt vidare den stora Wellington-ön,
Madre de Dios-arkipelagen, Hannover-
och
Adelaide-öarna mellan nyssnämnda vik och Magalhães’ sund. Den
östra kusten är deremot flack och öppen med blott
en större halfö, San José l. Valdes, och ingen enda
betydande ö, och på hela denna genom bränningar och
strömmar farliga sträcka af omkr. 3,700 qvkm. finnas
knappt mer än två obetydliga hamnar, Puerto Deseado
(Eng. Port Desire) och Puerto S:ta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free