- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
867-868

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patagoniska kanalerna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cruz vid de liknämnda flodernas utlopp. De förnämsta
vattendragen, hvilka alla flyta från v. till ö. ut
i Atlantiska hafvet, äro följande (från n. till s.):
Rio Negro (Guru Leuvu), Valchitas, Chuput (Chubat),
Deseado (Desire), Chico (S:ta Cruz) och Gallegos;
de största sjöarna äro Colchagua (Colhuape) midt
i landet och Capar-(l. Viedma-)sjön i s. v. För
öfrigt finnas många saltsjöar, men ytterst få
sötvattenskällor. De högsta bergen utom Anderna äro:
Uttak-kedjan sträckande sig i n. och s. mellan
Valchitas och Ohuputflodernas nedre lopp, Stokes- och
Lion-bergen, hvilka omfatta Chicos från Viedma-sjön
utgående floddal, samt vulkanerna Chalten vid nämnda
sjö och den numera utslocknade Motalat (1,650 m.) på
Magdalena, den största af Chonos-öarna. öster om
Anderna består jordmånen till största delen af
ett mer än 30 m. mäktigt lager af gräs, hvarför
ock P:s stepper med sitt korta, dåliga gräs och
sina magra buskväxter (hufvudsakligen Salicornia
och Berberis buxifolia) hafva ett helt annat, mer
öckenlikt utseende än de yppiga grässlätterna n. om
Rio Negro. Karakteristiska för landets fauna äro af
däggdjur: guanacon, puman, en art skunk (Mephitis
patagonica
) och »tuco-tuco» (Ctenomys magellanicus),
ett slags gnagaee, samt af de mycket talrika foglarna:
nandu l. syd-amerik. strutsen (såväl Rhea americana
som R. Darwinii), flamingon, ashöken (Polyborus
tharus
) och en långsvansad grön papegojart (Conurus
cyanolysius
). Vester om Anderna är växtligheten af
annat, rikare slag, ehuru äfven der den fruktbara
jordmyllan är mycket tunn. Potates växer vild;
kål, lök och andra rotfrukter odlas. Der finnes ock
själ i mängd, men den förr talrika »snabelsjälen»
l. »sjöelefanten» (Phoca proboscidea) synes nu vara
utdöd. Rikast äro floran och faunan på Andernas
sluttningar, der bokar och barrträd, företrädesvis
Araucaria, trifvas, och hjordar af vilda hästar,
oxar, hjortar och »nafvelsvin» finna riklig näring. –
Infödingarna, hvilkas antal icke uppskattas till mer
än 25,000, äro v. om Anderna araukaner (se Araucos och
Huilliche) och ö. derom tehuel-het (l. tehuel-che;
jfr Indianer, sp. 523). Dessa senare, de egentlige
patagonerna, ett högväxt, kraftigt menniskoslag med
svart hår och gulbrun hudfärg, föra ett nomadiskt lif
med boskapsskötsel och jagt (på guanaco och nandu),
ofta stördt af inbördes strider. – Deras språk,
tsoneka, som icke synes vara närmare slägt med något
annat, eger alla svenska vokal- och konsonantljud
(utom f), men inga diftonger, samt dessutom (tyskt)
ch och (eng.) th, och utmärker sig för svåra
konsonantförbindelser såväl i anljud (kts-, mk-,
dp-
o. a.) som i utljud (t. ex. -ldl, -lgl, -lngk,
-tsr
m. fl.). Nomen saknar numerus och uttrycker
nomin. med ställning efter och ackus. med ställning
före verbet. Possessiva uttryckas med prefigerade
pronomina, t. ex. ji-paiken, min knif, de-paiken, hans
knif; och med samma prefix böjes verbet, hvilket har
både plural och dual samt för öfrigt alltid i jakande
form kännetecknas af suffixet -sko eller frågande -mo,
t. ex. ji-tge-sko, jag ser, de-tge-mo, ser han? – P.
upptäcktes af Magalhães 1520. Men föga mer än
kuststräckorna var närmare kändt ända till slutet
af 1700-talet, då Falkner, Viedma o. a. utforskade
särskilda delar af det inre landet. I vår tid har
kännedomen om P. betydligt utvidgats i synnerhet
genom två engelska expeditioner (1826–36), med Darwin
som deltagare i den sista, genom kapten Musters’ och
Beerbohms ströftåg samt slutligen Morenos. Rogers’,
Listas och Moyanos vetenskapliga undersökningar
(1873–80). I äldre tider gjorde Spanien och England
anspråk på vissa delar af P.; och på 1800-talet hafva
Chile och Argentinska republikett länge tvistat
om besittningsrätten, till dess genom en fredlig
öfverenskommelse (1881) hela landet delades så, att
en liten, men mer värdefull del, den vestra och södra
kuststräckan med omkr. 163,000 qvkm, tillföll Chile
och allt det öfriga (omkr. 673,000 qvkm.) Argentinska
republiken. Dock äro innevånarna i det inre landet
faktiskt ännu sjelfständiga, och af de små kolonierna
vid kusten äro, utom de ofvan nämnda hamnarna,
blott El Carmen, vid Rio Negros utlopp, och Chiles
deportationskoloni, Punta arenas, på södra kusten,
af någon nämnvärd betydenhet. – Jfr Musters: »At home
with the patagonians» (1871), Beerbohm: »Wanderings
in Patagonia» (1878) och »Petermanns Mittheilungen»
för 1882. H. A.

Patagoniska kanalerna (stundom kallade Smyths
channels
) kallas de på senare tider af ångare ganska
mycket begagnade farlederna inomskärs vid Patagoniens
vestkust, hvilka åt s. mynna ut i vestligaste
delen af Magalhaes sund vid 53° s. br. och åt n. i
Peñas-golfen mellan 48° och 47° s. br., gående
ungefär 30–60 eng. mil innanför hafsbandet långs
sjelfva fastlandet. De bilda tillsammans en omkr. 350
eng. mil lång farled af omkr. 1–2 eng. mils bredd,
hvilken dock på vissa ställen tränger sig samman till
sund af endast några hundra famnars bredd. Farvattnet
är i allmänhet rent och dess djup på några ställen
8–10 famnar, men vanligen öfver 50, ja ända till 300
famnar. Reguliert tidvatten är rådande, men strömmen
obetydlig, utom i ett par af sunden. Tillräckligt
många och goda ankarsättningar finnas, men på de
flesta ställen tillåter farvattnet ångarna att
äfven nattetid vara under gång. Klimatet är kallt,
och ymnigt regn faller nästan hela året om, hvilket
förorsakar massor af smärre vattenfall, som i vild
fart kasta sig utför de branta klipporna. Vinden
blåser alltid långs med kanalerna, men mestadels
n. ifrån. Naturscenerierna erinra mycket om Norges
fjordar, men torde mångenstädes i storartad skönhet
lemna dem långt bakom sig. Vid 50° s. br. är
farledens södra del, som utgöres af Smyths- och
Sarmiento-kanalerna samt är genom Trinidadkanalen
sammanbunden med Stilla hafvet. Norr derom delar den
sig i två farleder, af hvilka den ena sedan 1828–30,
då den af engelsmännen sjömättes, varit känd, men
den andra först 1883–84 blifvit af tyska marinen
uppmätt och undersökt. Den äldre, som går genom Wide-
och Messier-kanalerna mellan fastlandet och den 138
eng. mil långa ön Wellington, har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free