- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
871-872

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patagoniska kanalerna ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urkunden kallas patentbref. En uppfinning, hvarå patent
meddelas, måste vara ny. Se vidare Patentbyrån och
Patentlagstiftning.

Patentbyrån, Kungl., en år 1885 inom Kommersekollegium
inrättad sjelfständig byrå, som handlägger ansökningar
om patent och registrering af varumärken. Byrån
åtnjuter ej anslag af statsmedel, utan uppehålles
uteslutande genom de lagstadgade afgifterna för
patent och registrering af varumärken, öfver hvilka
regeringen, enligt af riksdagen for hvarje år lemnadt
medgifvande, eger disponera för bestridande af de
utgifter, som betingas af patentförordningens och
varumärkeslagens tillämpning. Byråns organisation är
tillsvidare bestämd genom k. br. af d. 7 Nov. 1884
och d. 4 Dec. 1885. Byråns tjenstepersonal utgöres af
byråchef, öfveringeniör, sekreterare, registrator
och arkivarie samt biträdande ingeniörer,
hvilka sistnämnde i mån af behof antagas af
byråchefen. Byråchefen eger ensam beslutanderätt,
men skall i frågor af teknisk beskaffenhet
inhemta yttrande af öfveringeniören, hvilken
jämväl i sådana frågor eger reservationsrätt. Byrån
utgifver i tvångsfria häften »Beskrifningar öfver
beviljade patent» äfvensom »Registreringstidning för
varumärken». Byråns bibliotek, som jämte annan teknisk
literatur innehåller en mycket rikhaltig samling
af utländska patentbeskrifningar, är tillgängligt
for allmänheten. H. E. G. H.

Patentgrönt. Se Schweinfurtgrönt.

Patentgult, dets. som kasselgult (se d. o.).

Patenthvitt. Se Blanc fixe.

Patentlagstiftning (se Patent). I den
moderna patentlagstiftningen lägges stor
vigt på patentbeskrifningarnas tydlighet
och fullständighet samt sättet för deras
offentliggörande. Patentanspråk (Eng. claims)
kallas ett vid patentbeskrifningen fogadt kort
angifvande af hvad uppfinnaren anser vara nytt i
uppfinningen. Patent gå som andra förmögenhetsobjekt i
arf och kunna på annan öfverlåtas. Med licens menas
upplåtande af nyttjanderätt till en patenterad
uppfinning. Licenstvång, skyldighet att, om
patenthafvaren ej inom viss tid sjelf utöfvar
uppfinningen, på begäran och mot ersättning, derå
lemna licens, förekommer i några nyare patentlagar
och anbefalles af många i st. f. det utöfningstvång,
som i de flesta land ännu
åligger patenthafvarna. I alla land hafva patentens
bestånd derjämte numera gjorts beroende af vissa
patentafgifters erläggande. Vid patents meddelande
tillämpas tre skilda system: förpröfningssystemet
(Nord-Amerikas förenta stater), enligt hvilket
patent meddelas först efter pröfning af uppfinningens
nyhet och patenterbarhet, anmälningssystemet
(Frankrike, Belgien m. fl. stater), enligt hvilket
sådan pröfning ej eger rum och patentmyndigheten
blott tillser, att de formella vilkoren för patents
erhållande äro uppfyllda, samt uppbudssystemet
(England), enligt hvilket patentmyndigheten pröfvar
uppfinningens nyhet endast i det fall att, sedan
patentansökningen af patentmyndigheten kungjorts,
någon inom viss tid framställer invändning mot
uppfinningens nyhet. I Tyskland och Sverige nyttjas
både förpröfning och
uppbud. Efter hvilket system patentet än är meddeladt,
kan dess giltighet alltid göras beroende af domstols
pröfning. – Det lagstadgade patentskyddet leder sitt
ursprung från England (stadgan om monopol 1623),
infördes i Frankrike och Nord-Amerikas förenta stater
omkr. 1790 och har numera vunnit insteg i nästan alla
civiliserade land. På 1860-talet uppstod en rörelse
mot patentskyddet, hvilket man ville stämpla som
ett föråldradt band på industrien. Denna rörelse,
som bland sina anhängare räknade Michel Chevalier,
bland sina motståndare Stuart Mill, var dock af kort
varaktighet och efterträddes under det följande
årtiondet af ökadt intresse för patentväsendet
(gemensam patentlag för Tyska riket 1876). År 1883
stiftades i Paris unionen för internationelt skydd af
den industriella eganderätten
(Patent-unionen), som biträddes af Sverige-Norge 1885, och genom
hvilken ett flertal inom- och utom-europeiska stater
förbundit sig att bevilja hvarandras undersåtar
vissa förmåner i fråga om patent, varumärken
m. m. Patentansökan i en stat medför under viss
tid prioritetsrätt i de öfriga. Under det senaste
årtiondet har patentantalet i alla stater betydligt
ökats. I Nord-Amerikas förenta stater inlemnas numera
i medeltal årligen omkr. 40,000 patentansökningar.

Ursprunget till patentväsendet i Sverige kan, liksom
i andra land, sökas i de privilegia exclusiva,
hvilka regeringen i äldre tider meddelade. I
privilegierna för handtverkshusen d. 18 Sept. 1668,
genom hvilken författning påbjöds upprättandet af
större fabriker eller »handtverkshus» på vissa
orter, stadgades, att, om någon erhölle privilegium
»uppå nogot arbete eller manufactur, som anten
aff honom sjelff vore inventerat och uppfunnet,
eller elliest här tillförene intet practicerat»,
skulle han hänvisas till något af handtverkshusen
samt han bekomma en del och handtverkshuset en del
af privilegiets afkastning. I de förnyade allmänna
manufaktur- och handtverksprivilegierna af d. 29
Maj 1739 utlofvades privilegium exclusivum samt
en lämplig gratifikation ur manufakturfonden åt
den, som gjort någon uppfinning, hvilken med fördel
kunde användas i de inhemska manufakturerna. Någon
rätt till uppfinningsskydd kände dock dessa
författningar ej. Under senare hälften af 18:de
årh. använde regeringen i allmänhet premiering
framför privilegia exclusiva. Sedan vid 1809
års riksdag en motion väckts om uppfinningars
privilegierande samt under de nästföljande åren
denna fråga varit föremål för både riksdagens och
regeringens uppmärksamhet, utfärdades d. 28 April
1819 en förordning om »privilegia exclusiva för nya i
riket förut okända slöjdinrättningar, konster eller
väsentliga konstförbättringar», hvilken författning
är Sveriges första patentförordning. Privilegium
skulle meddelas åt den, som uppfunnit eller i riket
först infört någon ny uppfinning. Utländingar synas ej
varit berättigade till privilegium. Innan privilegiet
af K. M:t meddelades, granskades uppfinningens nyhet
af Kommersekollegium. Privilegietiden fick ej sättas
högre än 15 år. Sedan privilegiebrefvet kungjorts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free