Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patetico ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
England. Han uppkastade redan då en plan till
kolonisation å Panama-näset vid Darienviken, men vann
intet gehör, hvarken hos engelska styrelsen eller i
Holland och Tyskland. Efter några års framgångsrik
verksamhet såsom köpman i London och sedan han 1694
varit driffjädern vid grundandet af »Bank of England»,
flyttade han till Edinburgh, der han bildade ett
skotskt sällskap för handel på Afrika och Indierna,
hvilket skulle tillvälla sig verldshandelns nyckel
genom att förverkliga den projekterade kolonisationen
å Panama-näset. Försöket dermed blef endast kortvarigt
(Juli 1698–Dec. 1699), och P., hvilken följde
med ditut såsom privat deltagare, led ekonomisk
ruin, hvarur han först 1715 upphjelptes genom
statsmedel. P. var en af de verksammaste befordrarna
af unionen mellan England och Skotland (1707). Icke
mindre än 22 anonyma skrifter i politiska ämnen anses
hafva honom till författare.
Patetico, Ital., musikt., patetiskt, lidelsefullt.
Patetisk. Se Patos.
Patience [pasia’ngs], Fr. (Lat. patientia), »tålamod»,
benämning på ett slags kortspel, som är afsedt
att spelas af endast en person till tidsfördrif i
ensamheten (denne säges »lägga patience») och kan
utföras i många olika kombinationer, gående ut på
att få korten samlade i en bestämd följd, sedan de
blandats och efter vissa regler utlagts.
Patient [patsiä’nt], Fr. (af Lat. patiens, som lider),
en af sjukdom lidande; sjuk person, som är under
läkarebehandling.
Patientia, bot. Se Rumex.
Patin [patä’ng], Guy, fransk läkare, f. 1601, blef 1646
professor i kirurgi vid fakulteten i Paris och 1655
med. professor vid Collége royal. Död 1672. Han var
en af den dåtida Paris-skolans berömdaste lärare. Mest
bekant är han genom sin häftiga strid mot Paracelsus’
läror och genom de efter hans död offentliggjorda
Lettres choisies, hvilka genom sin snillrika ironi
och sina pikanta anekdoter väckte stort uppseende.
Patin [patä’ng], Henri Joseph Guillaume, fransk
universitetslärare, f. i Paris 1793, anställdes
1815 som lärare vid den högre normalskolan och
senare jämväl vid det ansedda läroverket Henri IV
i Paris. Genom åtskilliga lärda skrifter ådrog han
sig emellertid snart allt större uppmärksamhet, och
han utnämndes slutligen till professor i latinsk
skaldekonst vid universitetet (1833). Under sin
långa lärareverksamhet förstod han att väcka en
varm beundran för den klassiska literaturen och
var på sin tid den klassiska bildningens ifrigaste
förkämpe i Frankrike. Hans ställning som medlem af
det högre undervisningsrådet (1872) och som ledamot
i särskilda undervisningskomitéer (1873) satte honom
ock i tillfälle att göra sina åsigter gällande. Utom
vetenskapliga afhandlingar i den af Franska institutet
utgifna månadsskriften »Journal des savants», hvars
redaktion han tillhörde (fr. 1838), samt äreminnen
öfver mera betydande franska författare (1816–27)
och en mästerlig öfversättning af Horatius (1859)
utgaf han De l’usage des harangues chez les historiens
(1814), Mélanges de littératur e ancienne et moderne (1840),
Études sur les tragiques grecs ou examen critique
d’Eschyle, de Sophocle et d’Euripide etc. (1841–43)
och Études sur la poésie latine (1869). – P. var
ledamot af franska akademien (1843) och, vid sin
död, 1876, dess ständige sekreterare (fr. 1871).
J. M-r.
Patina, Lat. Se Aerugo nobilis och Paten.
Patinir (Patenier), Joachim de, nederländsk målare,
f. i Dinant mot slutet af 1400-talet, 1515 upptagen
i målaregillet i Antwerpen, d. derst. 1524,
målade, liksom hans föregångare och samtida, van
Eycks efterföljare, bibliska ämnen i landskaplig
omgifning, men lade, i likhet med åtskilliga samtida
i Venezia och Tyskland, hufvudvigt på landskapet och
nedsatte den bibliska händelsen till staffage. Han
fyllde derjämte sina landskap med många fantastiskt
sammanhopade detaljer, skog och klippor, flod och
haf på en gång, hvilket tillsammans med den blågröna,
kyligt enformiga tonen verkar bisarrt. Det oaktadt
finnas bland dessa detaljer förträffligt studerade
och sannt återgifna partier, och P. är i alla
händelser den förste, som i Nederländerna behandlat
landskapet såsom väsentligt och sjelfständigt
framställningsföremål. I det hela finnas 4 med
hans namn signerade taflor, nämligen en med Flykten
till Egypten (i Antwerpen), en med Kristi dop (i
Wiens Belvedere; samma ämne, i ett landskap med
haf i bakgrunden, i Upsala universitets museum,
osign.), en med S. Hieronymus (i Karlsruhe) och
en S. Antonius’ frestelse (i Madrid). För öfrigt
finnas osignerade bilder af honom på flere ställen,
i Berlin, Wien, München, men de flesta i Madrid. –
Om en annan nederländsk målare med namnet P. se Bles.
C. R. N.
Patisseri (Fr. pâtisserie, af pâté, pastej), finare
bakverk, pastejer; pastejbagarekonst.
Patkul, Johan Reinhold, livländsk statsman och
krigare, f. omkr. 1660, var son af majoren Fredrik
Vilhelm P., hvilken 1657 efter Wolmars uppgifvande
till polackerna stämdes såsom högförrädare,
och Gertrud Holstfer. Han förvärfvade sig goda
insigter i historia, språk, matematik och juridik
och fick särskildt i sistnämnda vetenskap stor
praktisk erfarenhet genom de processer han förde
med sin och sina bröders förmyndare samt flere
andra. På 1690 års livländska landtdag framträdde
P., hvilken sedan en tid var kapten vid svenske
generalguvernörens öfver Livland, grefve Hastfehrs,
regemente, såsom politisk person. Karl XI hade befallt
ridderskapet, som var missnöjdt öfver reduktionen
och öfver förmenta kränkningar af sina privilegier,
att 1690 till Stockholm sända en fullständig samling
af sina privilegier (corpus privilegiorum) samt två
deputerade af sitt stånd. P. utsågs till deputerad och
fick jämte några andra livländska adelsmän i uppdrag
att samla och ordna »corpus privilegiorum». P:s
öfvervåld mot den rigiske rådsherren Reuter
hotade dock att lägga hinder i vägen för resan till
Stockholm. Genom Hastfehrs ingripande bereddes honom
dock tillfälle att komma ifrån processen. Snart
uppstod dock ett nytt hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
