- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
881-882

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patetico ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Deremot misslyckades alla hans försök att draga
Preussen in i förbundet mot Sverige. 1704 fick
P. såsom generallöjtnant befälet öfver de åt August
lemnade ryska hjelp trupperna samt uppdrag att med en
10–16 tusen man stark rysk-sachsisk-polsk här eröfra
den af 2,000 man svenskar försvarade staden Posen, men
företaget misslyckades fullständigt. P. befalldes då
af August att skicka sitt rytteri till den sachsiske
generalen Schulenburgs undsättning och att med sitt
fotfolk tåga till Sachsen, der han snart råkade i
en svår belägenhet. Då det kom till hans kännedom,
att August öppnat underhandlingar med Karl XII om en
separatfred, började P. mot August och hans ministrar
uppträda med ett öfvermod och en hänsynslöshet,
som väckte desses djupaste harm och förtrytelse. De
fingo dessutom skäl att misstänka honom för dubbelt
spel. P. började nämligen umgås med den planen att
alldeles uppoffra August genom att under Preussens
bemedling åstadkomma en separatfred mellan Sverige och
Ryssland. På sådant sätt tänkte han vinna benådning af
Karl XII. När han dessutom i Dec. 1705 öfverlät de i
Sachsen stående ryska trupperna åt kejsaren, blef han,
enligt sachsiska geheimerådets beslut af d. 30 Dec.,
insatt på Sonnensteins och sedermera (Sept. 1706)
på Königsteins fästning, ett obestridligt brott mot
folkrätten, men, egendomligt nog, föga beifradt af
tsaren. På grund af bestämmelse i fredsfördraget
i Altranstädt d. 24 Sept. 1706 blef P. utlemnad
till Karl XII, d. 6 April 1707. Två livländska
officerare, E. von Vietinghoff och O. R. Stackelberg,
kommenderade det detasche-ment, som förde honom från
Königstein. Karl befallde derefter, att den 1694
öfver P. afkunnade dödsdomen skulle gå i fullbordan,
och d. 10 Okt. 1707 fördes P. till den utanför staden
Kazmierz i Storpolen belägna afrättsplatsen, der fyra
hjul voro uppresta, och der han skulle rådbråkas
och fyrdelas. Dödssättet, i och för sig ohyggligt,
vardt ännu mera fasaväckande, emedan ett af hjulen
var för gammalt att gifva tillräckligt starka stötar,
samt emedan bödeln var ovan och dessutom förlägen
öfver P:s höga rang. Då det arma offret fått 15
stötar, hvarvid väl armar och ben krossats, men
lifvet icke flytt, befalldes skarprättaren att rikta
stötarna mot bröstet. På P:s bön: »Käre, hufvudet
af!» lade skarprättaren med hans egen hjelp hans
hufvud på blocket, men kunde först med det tredje
hugget skilja hufvudet från kroppen. – P. betraktas
af sina landsmän såsom martyr för Livlands fri-
och rättigheter; men det var mer hans öfvermod,
trots och egensinne än hans fosterlandskärlek, som
föranledde hans opposition mot svenska myndigheterna i
Livland, och under sin storhets dagar nämner han i sin
brefvexling knappast Livland. Hans martyrgloria som
Livlands frihets försvarare är således oförtjent. Den
rol han spelade i det stora nordiska kriget var stor
och betydelsefull, men ingalunda voro livländska
reduktionen och P:s hat till Sverige hufvudorsaker
till detsamma. – Af den rika Patkulsliteraturen
må nämnas hans »Berichte an das Zaarische Cabinet
in Moscau von seiner Gesandtschafts-Posten bey August II. Könige
von Polen» (3 dlr 1792–97). A. H-d.

Patkull (skref sig äfven Pattkull) Georg Reinhold,
friherre P. von Posendorff, krigare, f. omkr. 1660,
tillhörde den livländska adliga ätten Patkul, men
hans frändskap med den ryktbare J. R. Patkul är icke
närmare känd. 1677 blef han fänrik vid lifgardet,
deltog 1688 i kejserlig tjenst i kriget mot turkarna
och blef 1697 öfverstelöjtnant vid Vestgöta-Dals
regemente. I det stora nordiska kriget utmärkte
han sig vid flere tillfällen. Så öfverraskade han
jämte majoren H. H. v. Tiesenhausen d. 28 Okt. 1700
omkr. 3,000 ryska ryttare i deras qvarter vid byarna
Vorgilla och Hakull (Estland) samt innebrände större
delen af denna styrka. Sedan 21 sqvadroner kommit
till deras hjelp, råkade han dock sjelf blifva
tillfångatagen. Genom slaget vid Narva återfick han
friheten. 1710 utnämnd till generalmajor, anförde han
1712 svenska infanteriets ena flygel vid Gadebusch och
vardt 1713 fången vid kapitulationen i Tönning. 1716
utnämndes P. till landshöfding i Jönköpings län (han
hade förut varit vice landshöfding, 1708 i Elfsborgs
samt 1715 i Göteborgs och Bohus län), men fick 1718
afsked. Han blef 1716 friherre och dog barnlös 1723.

Patmos (Nygrek. Patmo l. Patino), en af
Sporaderna i östra delen af Egeiska hafvet, omkr. 40
km. s. om Samos. Ön har en längd i n. och s. af 16
km.; största bredden är 9,5 km. och arealen 39,6
qvkm. Den är af vulkaniskt ursprung, bergig och
numera nästan alldeles kal. Endast några oliv-,
mulbärs- och fikonträd, citrus-arter, ekar,
cypresser och pinier gifva något behag åt de nakna
klipporna. Tvänne vikar nästan dela ön i två
hälfter, som äro förenade genom ett smalt nas, på hvilket
fordom en stad låg. Den nuv. hufvudstaden ligger på
öns södra halft omkring klostret och har omkr. 4,000
innev. Öns ryktbarhet härrör uteslutande från den
omständigheten att den var evangelisten Johannes’
förvisningsort omkr. 18 månader, hvarunder han skall
hafva skrifvit Apokalypsen. En grotta visas ännu,
der han skall hafva haft sina himmelska syner. På
bergshöjden s. om grottan står det ryktbara, af den
helige Kristodulos 1088 anlagda Johannes-klostret,
hvars abbot har rang af biskop och lyder direkt under
patriarken i Konstantinopel. I samband med klostret
står en skola, som förr åtnjöt högt anseende i
Levanten. Af de 600 manuskript, som klosterbiblioteket
förr egde, återstå nu endast 240, alla utan värde.

Patna. 1. Nordvestligaste provinsen (»division»)
i Lower Provinces l. Nedre Bengalen af kejsaredömet
Indien. Areal 61,245 qvkm. 15,063,944 innev. (1881),
deraf 13,327,728 hinduer, 1,730,093 muhammedaner och
5,875 kristna. Provinsen är indelad i 7 distrikt:
Patna, Gaya, Sjahabad, Darbhangah, Muzaffarpur,
Saran och Champaran. – 2. Distrikt i ofvannämnda
provins, begränsadt i n. af Ganges och i v. af dess
biflod Son. Areal 5,384 qvkm. 1,756,856 innev. (1881),
de flesta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free