- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
889-890

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patricius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Redan under Karl XI:s tid blef dock i Sverige
denna särskilda jurisdiktion icke vidare erkänd,
och i 1734 års lag förekommer den ej. Efter 1848
är patrimonial-jurisdiktionen öfverallt afskaffad.
L. A.

Patrimonium Petri (»Petrus’ arfgods») kallades
den komplex af jordbesittningar, som utgjordes
af de äldsta gåfvorna till påfvestolen i
Rom, såsom hvars förste innehafvare aposteln
Petrus räknades. Benämningen kom äfven att
beteckna Kyrkostatens verldsliga område
i allmänhet. Slutligen, sedan detta blifvit
kringskuret genom det nya konungariket Italiens
uppkomst, utmärkte namnet det återstående område af
Kyrkostaten (se d. o.), som under 1860-talet utgjorde
påfvens verldsliga herradöme.

Patriot (af Lat. patria, fädernesland),
fosterlandsvän; person, som älskar sitt land och
nitiskt främjar dess intressen med underordnande
af sina egna. – I de politiska striderna har ej
sällan ett parti tillegnat sig namnet patrioter,
dermed antydande sig såsom det egentligen
fosterländska. Patrioter kallade sig i Sverige det
vid 1760 års riksdag framträdande landtpartiet
(se d. o.) – hvilket namn blott skulle vara en
öfversättning af patrioter – samt den förnämligast
aristokratiska opposition mot Gustaf III, som i
synnerhet var mäktig vid 1786 års riksdag, men
beredde sitt fall (vid 1789 års riksdag) genom
en ofosterländsk hållning af en mängd bland dess
medlemmar under 1788 års ryska krig. Äfven i Polen,
Holland, England och Bajern hafva partier med namnet
patrioter uppträdt.

Patriotiska sällskapet (Kongl. patr. sällsk.,
äfven kalladt Kongl. svenska patr. sällsk.) har
till ändamål att, medelst spridande af nyttiga
upplysningar uti allmänna hushållningen, befrämja
för riket gagneliga näringars uppkomst och förkofran
samt att, i mån af tillgångar, genom utdelande af
belöningar för berömliga gerningar och företag
samt för nyttig verksamhet och flit, hos de
arbetande folkklasserna på landet och i städerna
uppmuntra och befrämja nationalidoghetens tillväxt
och en sann medborgerlighets utöfvande. Denna
mångsidiga uppgift har sällskapet sökt fullfölja
alltsedan sin upprinnelse, 1767, då det stiftades
af dåv. presidenten i Kommersekollegium
E. Carleson. Intill 1772 stod det i samband
med svenska Landtorden (numera k. sällskapet
Pro patria, se d. o.), men vid nämnda tid
afsöndrade det sig från denna orden och bildade
ett sjelfständigt samfund med ett ganska ansenligt
antal ledamöter. Under en följd af år – sällskapet var
länge allenastående i sitt slag – har dess verksamhet
haft en särskild betydelse för våra näringar, som
det velat upphjelpa icke blott genom att utdela
offentliga belöningar för erkänd odlingsflit eller
industriella företag och uppfinningar, utan äfven
och än mer genom att sprida kunskap om rön och
upptäckter inom olika arbetsgrenar. I detta syfte
utgaf det bl. a. åtskilliga periodiska skrifter:
»Kongl. svenska Patriotiska sällskapets handlingar»
(1770–82), »Hushållnings-journal» (1776–89) och »Ny
journal uti hushållningen» (1790–1813). När sedermera
nya föreningar och inrättningar uppstodo, såsom
hushållningssällskapen och Landtbruksakademien,
inskränktes af helt naturliga skäl sällskapets
verkningskrets alltmer, så att den för närvarande
hufvudsakligen består i utdelning af medaljer och
penningebelöningar. Större eller mindre medaljer,
i guld eller silfver, med konungens bröstbild eller
sällskapets sinnebilder, beviljas för långvarig
trogen tjenst, långvarig gagnande verksamhet,
berömlig odlingsflit m. m., och mindre eller större
penningebelopp lemnas åt brandskadade på landet, till
understöd åt åldriga tjenare, till hemgift åt dygdiga
flickor af den arbetande klassen, för spridande af
nyttiga kunskaper m. m. Under 1887 utdelades 283
medaljer och i kontanta bidrag 1,335 kr. Samtliga
utgifterna s. å. uppgingo till 6,483 kr. mot 7,190
kr. i inkomster och en kapitaltillgång af 133,556
kr. Sällskapet räknade 127 ledamöter. Det tillkommer
dem att för vården af samfundets angelägenheter utse
ett förvaltningsutskott, bestående af 12 medlemmar,
kända för kunskaper i de till sällskapets föremål
hörande ämnen och för nit, vilja och förmåga att dem
behandla. För öfrigt gälla de af K. M:t 1849 stadfästa
»Förnyade grundregler» jämte ett 1887 antaget
»Särskildt reglemente». J. M-r.

Patriotism (af Lat. patria, fädernesland),
fosterländskt sinnelag, fosterlandskärlek. – Nästan
naturnödvändigt fäster individen sig vid den nation,
som han tillhör, med en tillgifvenhet, hvilken innebär
på samma gång någonting af en sons och en faders
känslor. Han är stolt öfver sitt fosterlands forntid,
mån om dess makt och ära, han bär omsorger om dess
framtid. Denna tillgifvenhet, som kan bära frukt i
de mest beundransvärda gerningar af sjelfuppoffring,
är i grunden ett slags kåranda och har sina starkaste
rötter i den lofliga art af sjelfviskhet, som skulle
kunna kallas kollektiv egoism. Deraf kommer det sig,
att hos flertalet menniskor fosterlandskärleken
har en frånsida, nämligen nationalhatet mot andra
folk. – Hos antikeris kulturfolk egnades en formlig
dyrkan åt fädernestaden och dess författning,
i hvilken man såg mönsterbilden af mensklig och
gudomlig ordning. Patriotismen öfvergick till
religion. Menniskan vardt uteslutande medborgare;
hennes samband med hela menniskoslägtet fick
ej göras gällande. Denna uppfattning röjde sig
t. ex. i föraktet för främlingar och det konservativa
vidmakthållandet af slafveriet. – Helt annan är den
nyare tidens åskådning. Enligt denna kan samhället ej
göra anspråk på hela individen. Han har en tillvaro
äfven utom samhället, så att han kan betrakta det
uppifrån och känna sig manad att omforma det efter de
ideal af rättvisa och frihet, som innebo i honom. Han
erkänner sig ega förpligtelser mot sin nation endast
så till vida som denna är eller kan varda ett verksamt
organ för mensklighetens höga intressen. Det är en
sanning, att medborgarna älska sitt land högre i
samma mån som detsamma åt dem tryggar besittningen af
deras fri- och rättigheter. Också vittnar alla lands
historia om att patriotismens tillväxt eller förfall
gått i jämbredd med frihetens. I det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free