- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
895-896

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patricius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfriga blymassan. Genom att sålunda gång efter
annan frånskilja kristallerna, å nyo uppvärma
det återstående blyet och bringa det till ny
kristallisering kan man koncentrera blyhalten
ganska långt. Kristalliseringen försiggår lättare,
och silfret afskiljer sig bättre ur kristallerna,
så länge blyets silfverhalt är jämförelsevis låg,
hvarför metoden också verkar ofullständigare,
ju längre den drifves. Då silfverhalten blifvit
uppdrifven till 2 1/2 proc., är pattinsoneringen
ej längre användbar, emedan silfverhalten i den
flytande och stelnade massan derefter blir lika.
C. A. D.

Pattkull. Se Patkull.

Pau [på], hufvudstad i franska
depart. Basses-Pyrénées, fordom hufvudstad i Béarn
och i konungariket Navarra, ligger vid jernvägen
Toulouse–Bayonne, 190 m. högt på kanten af en platå,
som der stiger brant till 40 m. höjd öfver högra
stranden af Gave de Pau (en biflod till Adour),
och har en beundransvärdt vacker utsigt öfver de
40 km. aflägsna Pyrenéerna. En liten ström, Hédas,
som flyter i en djup ravin, delar staden i två
hälfter. Den äldre och större af dessa begränsas
af Hédas, Gave och en annan biflod Ousse och slutar
med slottet i v., medan den nya stadsdelen utbreder
sig n. om Hédas. Staden har nu nästan uteslutande
betydelse såsom vinterkurort, hvilken för sitt
milda och jämna klimat besökes af tusentals sjuka
och rekonvalescenter, i synnerhet engelsmän. Den
märkligaste byggnaden är det i 14:de årh. af Gaston
Phébus, grefve af Foix, byggda, i 16:de årh. genom
Margareta af Valois restaurerade och förskönade
slottet, der Henrik IV föddes och tillbragte sin
första ungdom, hvarför det alltsedan betraktats som
ett bourbonskt familjeslott. Bernadotte (sedermera
konung Karl XIV Johan), hvilken äfven var född i Pau,
aflät som fransk marskalk skrifvelse till Napoleon
om det förfallna slottets restauration, men denna
utfördes först under Ludvig Filip, då äfven konung
Karl XIV Johan bidrog till slottets prydande med en
sändning af porfyr. Vester om slottet ligger en vacker
park, prydd bl. a. med tvänne porfyrvaser samt en
staty (af Triquéty) af Gaston Phébus. Place Royale, på
hvilket står Raggis marmorstaty af Henrik IV, är ett
af de vackraste torgen i Frankrike och beundras för
sin utsigt öfver Gave-dalen och Pyrenéerna. Staden har
4 katolska kyrkor, en fransk reformert, en engelsk,
en skotsk, en evangelisk, en puseyistkyrka, ett
grekiskt kapell och en synagoga. Dess 1724 inrättade
universitet indrogs under den stora revolutionen,
likaså den 1721 stiftade Vetenskapsakademien. 1886
hade staden 30,626 innev. Stadens industri omfattar
tillverkning af linneväfnader, kattun, papper och
choklad. Handeln är ganska liflig, i synnerhet med
linne, vin, skinkor (Bayonneskinkor), marmor, kalk
och kastanjer. – Stadens namn härledes af Lat. palum
(Langue d’oc paii, palissad), efter palissaderna
omkring det gamla slottet och förekommer redan
1221. Efter uppbyggandet (1363) af det nuv. slottet
fick staden större betydenhet, men vicomterna af
Béarn residerade i Orthez ända till Gaston IV:s tid.

Pauelsen, Erik, dansk målare, född i Bygom, Viborgs
stift, d. 14 Okt. 1749, kom i målarelära i Köpenhamn
och vann samtidigt konstakademiens 4 medaljer
1774–77. Efter en utländsk stipendieresa 1780–83
blef han 1784 medlem af akademien genom sin Drottning
Margareta, som förenar de tre nordiska rikena.
Ehuru
P. icke höll allt hvad hans första arbeten lofvade,
inlade han dock förtjenst om konstens utveckling
i nationel riktning dels genom att behandla ämnen
ur Nordens historia, såsom Slaget vid Öxnebjerg,
Anna Colbjörnsen, Knut den store, Rolf Krake
m. fl.,
dels genom en rad landskapsstycken efter naturen från
såväl Danmark som Norge. Han var derjämte en för
sin tid ganska lycklig porträttmålare. Tungsinthet
och möjligen föreställningen att han var misskänd
ledde honom till sjelfmord d. 20 Febr. 1790.
Ph. W.

Pauer, Ernst, tysk musiker, f. i Wien 1826,
studerade för Sechter, Franz Lachner m. fl. och
blef 1847 musikdirektor i Mainz, der han skref
operorna Riego (1850), Die rote maske (1851) och
Die braut (1861). 1851 uppträdde han med bifall
som pianist i London. Sedermera bosatte han sig
der, blef pianoprofessor vid Academy of music
(1871) och vid National training school for music
(1876), gaf historiska pianokonserter med analytiska
program (sedan 1861) samt höll föreläsningar öfver
pianomusikens historia (sedan 1870). Synnerlig
förtjenst har han inlagt genom utgifning af klassisk
pianomusik: Alte klaviermusik, Alte meister, Old
english composers
m. m., hvarjämte han författat
flere instruktiva verk samt skrifterna Elements of the
beautiful in music
(1876) och Primer of musical forms
(1878). A. L.

Pauillac [påja’ck] l. Pouillac [pouja’ck], stad
i franska depart. Gironde, på venstra stranden
af Gironde och vid jernvägen utmed Gironde till
Bordeaux. 2,088 innev. (1881). P. är en uthamn
till Bordeaux och förnämsta utskeppningsorten för
Médoc-viner.

Paul [pål], Saint, städer och öar. Se Saint Paul.

Paul (Paulus). Fem påfvar hafva burit detta namn:

1. P. I efterträdde 757 sin broder Stefan III på
påfvestolen. Under den sistnämndes pontifikat hade
den frankiske konungen Pipin den lille lagt grunden
till den sedermera s. k. kyrkostaten. Med hvilken
grad af suveränitet påfven skulle utöfva sin nyvunna
verldsliga makt var länge en oafgjord och omtvistad
fråga. Denna oklarhet i påfvens ställning till den
frankiske konungen röjer sig bl. a. deri att P. i
st. f. att uttryckligen anhålla om konfirmation af
sitt val begärde, att Pipin måtte tillåta sitt i
Rom närvarande sändebud att qvarstanna, till dess
den påfliga ordinationen egt rum och sändebudet fått
bevittna den kärlek, som P. och det romerska folket
hyste till »Hans allernådigste Excellens och hela
den frankiska nationen». Till sin försäkran om trogen
vänskap anknöt P. den om påfvestolens maktlöshet
vittnande bönen att konungen måtte låta honom
påräkna »hans hjelp och hans starka skydd». Detta
skydd behöfde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free