- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
901-902

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paul ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värdefullaste af de lyriska finska folkdikterna, samt »Kalevala,
das volksepos der finnen» (2 dlr, 1885–86), deri
denna folkdikt är fullständigt återgifven. Död 1885.
O. G.

Paul, Oskar, tysk musikskriftställare, f. 1836,
studerade musik under Plaidy, Hauptmann och Richter
samt blef, på grund af skriften Die absolute harmonik
der griechen
(1866), privatdocent vid universitetet
i Leipzig, lärare vid konservatoriet 1869 och, efter
offentliggörandet af en öfversättning af Boëtius’ »De
musica» (1872), professor vid universitetet. Han har
utgifvit Hauptmanns »Lehre von der harmonik» (1868)
äfvensom en egen Lehrbuch der harmonik (1880), en
Geschichte des klaviers (1869) och ett Handlexikon der
tonkunst
(1873) samt uppsatt tidningarna »Tonhalle»
(1869) och »Musikalisches wochenblatt» (1870). Hans
åsigt om Hucbalds »Organum» (se d. o.) är originel,
men har väckt mycken motsägelse. A. L.

Paul, Hermann, tysk språkforskare, f. 1846, professor
i Freiburg, en af samtidens mest framstående
germanister, hemmastadd såväl på den filologiska
kritikens som på den rena språkvetenskapens
område, har skrifvit Über die ursprüngliche
anordnung von Freidanks bescheidenheit
(1870),
»Gregorius» von Hartmann von Aue (1873), Gab es
eine mittelhochdeutsche schriftsprache?
(1873), Zur
orthographischen frage
(1880) och Mittelhochdeutsche
grammatik
(1881; 2:dra uppl. 1884). I den af
honom tillsammans med V. Braune utgifna vigtiga
tidskriften »Beiträge zur gesch. d. deutschen sprache
u. literatur» (fr. o. m. 1874), junggrammatikernas
hufvudorgan, har P. författat en mängd större och
mindre uppsatser, bland dem flere af stor betydelse,
t. ex. Zur lautverschiebung (1874), Über das
gegenseitige verhältnis der handschriften von
Hartmanns Ivein
(s. å.), Kritische beiträge zu den
minnesingern
(1876), Zur nibelungenfrage (s. å.),
Die vocale der flexions- und ableitungssilben in
den ält. germ. dialecten
(1877), Zur gesch. des
germanischen vokalismus
(1879) och Zur gesch. der
lautentwickelung u. formenassociation

(1879–1884). Ett arbete af allmännare intresse, som
öfvat och öfvar ett stort inflytande på den
språkvetenskapliga metoden, är P:s Principien der
sprachgeschichte
(1880; ny omarb. o. utvidgad
uppl. 1886). I »Altdeutsche textbibliotek» (1882
o. f.) har P. utgifvit Walter v. d. Vogelweide,
Gregorius och Der arme Heinrich. Slutligen redigerar
han »Grundriss der germanischen philologie»,
en germanistisk encyklopedi, hvars 1:sta band
f. n. (1888) är under tryckning. Lll.

Paula. Se Frans af Paola och Vincent de Paul.

Paulding [pål-], James Kirke, nord-amerikansk
författare, f. 1779, var 1838–41 Förenta
staternas sjöminister och lefde derefter i landtlig
tillbakadragenhet. Död 1860. P. framträdde offentligt
första gången såsom utgifvare (jämte Washington
Irving) af den lyckadt humoristiska tidskriften
»Salmagundi» (1807–08). Bland hans arbeten märkas
vidare den skarpa, men godlynta politiska satiren
The diverting history of John Bull and Brother
Jonathan
(1812), den äfvenledes mot England riktade
parodiska dikten The lay of the scottish fiddle
(5 sånger, 1813), Letters from the South (1815),
skaldestycket The backwoodsman (1818), som i 6
sånger skildrar nybyggarelif i vestern, A sketch
of Old England, by a New England man
(1822) samt de
större prosaberättelserna Konigsmark (1823, senare med
titeln Old times in the new world; en skildring från
svenskarnas nybygge vid Delaware-floden och tillika
ett skämt med Scotts romanskola), The dutchmans
fireside
(6 upplagor 1831; »Holländarne i New-york»,
1833–34), Westward ho! (1832) och The puritan and his
daughter
(3 bd, 1849), förutom en mycket god biografi
öfver Washington (1835) och skriften Slavery in the
United states
(1836), i hvilken han talar emot att
upphäfva slafveriet. – P. handterade gerna ironiens
vapen. Han var utprägladt nationel både i ämnen
och utförande. Sträng republikan, stod han städse
rustad att med sin penna bemöta alla angrepp på
fäderneslandets ära och rättigheter. P:s »Select
works» utgåfvos i 4 bd 1867–68.

Paulette [påle’tt], benämning på en årlig afgift,
som en tid i Frankrike erlades till kronan af
parlamentsledamöter m. fl., emot rättigheten att lemna
ämbetet i arf. Den uppgick till 1/60 af den summa,
som ämbetet ansågs vara värdt. Idén till denna skatt
gafs 1604 af parlamentssekreteraren Ch. Paulet,
efter hvilken den också uppkallades.

Paul et Virginie [pål e virsjini], berömd, idyllisk
novell af B. de Saint-Pierre.

Pauli, S:t, församling i Malmö stad. Folkmängden
var vid 1887 års slut 19,953 pers. S:t P. utgör ett
regalt-privilegieradt pastorat af 1:sta kl., Lunds
stift, Oxie kontrakt.

Pauli, Emerentia. Se Krakou.

Pauli, Vilhelm Maurits, krigare, föddes d. 5 Dec. 1730
på Fluxerum (Kalmar län) och var ättling i 4:de
ledaf Zakarias Wolfgangsson P. (f. 1586, d. såsom
öfverste 1630), hvilken 1608 från Österrike inkom till
Sverige och blef stamfader för den svenska adliga
ätten Pauli. Vilhelm Maurits P. studerade i Upsala,
blef 1751 sergeant vid Posseska regementet i Stralsund
och fick s. å. fänriks fullmakt vid grefve Fersens
regemente i fransk tjenst, ur hvilken han 1763 tog
afsked med en pension af 600 livres. 1785 utnämndes
P. till öfverste för Vesterbottens regemente och
deltog med detta i träffningarna vid Uttis malm och
Likala samt försvarade under reträtten från sistnämnda
ställe passet emellan Memmälä och Anjala. 1790
befordrades han till generalmajor, kommenderade vid
Valkiala högra flygeln och bidrog hufvudsakligen
till slagets lyckliga utgång. Sedermera fick han
befälet vid arméns venstra flygel, med hvilken han
fullständigt slog ryssarna vid Keltis baracker och
intog lägret vid Värälä, samt belönades för denna
bragd med riddaregrad af Svärdsordens stora kors. 1790
blef P. generallöjtnant, 1791 chef för Skaraborgs
regemente samt 1792 konungens generaladjutant och
befälhafvande general öfver Vestgöta fördelning. Han
fick 1796 afsked

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free