- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
915-916

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paulli ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pausera, göra en paus,
hålla inne, tystna, vara tyst.
A. L.

Pausanias (Lat. Pausanias). 1. Forngrekisk fältherre
och storman från Sparta, medlem af Agidernas
konungahus, var son af Kleombrotos och brorson
till konung Leonidas. Såsom förmyndare för dennes
minderårige son Pleistarchos förestod han under en
längre tid regeringen och brukar derför stundom, ehuru
oriktigt, sjelf betecknas såsom konung. I slaget vid
Plataiai (479 f. Kr.) förde han öfverbefälet öfver
grekernas förenade stridskrafter och tillegnade
sig sjelf hela äran af den för Greklands räddning
betydelsefulla segern. Följande året afseglade han
med en grekisk förbundsflotta till Mindre Asiens
kuster för att fullständigt fördrifva perserna
från de grekiska öarna och städerna, men genom sitt
despotiska och öfvermodiga uppträdande kränkte han
i så hög grad Spartas grekiska bundsförvandter, att
många af dessa i stället anslöto sig till Athen. I
det från perserna eröfrade Byzantion upprättade han
åt sig ett eget välde och satte sig i förbindelse med
konung Xerxes i syfte att under persisk öfverhöghet
göra sig till herskare öfver Grekland. Oförsigtigt
nog röjde han sitt persiska sinnelag äfven genom
att antaga persiska lefnadsvanor och omgifva sig med
persiskt hofceremoniel. Hemkallad till Sparta för att
stå till svars rörande de mot honom förda klagomålen,
blef han i hufvudsak frikänd och återvände på eget
bevåg till Byzantion. Förjagad derifrån af athenarna,
begaf han sig till Kolonai i Troas och återvände på
förnyad kallelse till Sparta, i förhoppning att äfven
denna gång kunna genom inflytande och penningar häfva
de mot honom framställda anklagelserna. Af eforerna
sattes han först i fängelse, men frigafs åter,
då inga bindande bevis kunde framdragas. Slutligen
röjdes dock hans brottslighet af en hans förtrogne,
hvilken åtagit sig att öfverföra en skrifvelse
från P. till den persiske satrapen Artabazos. Då
eforerna på grund häraf ville gripa honom, tog han
sin tillflykt till Athene Chalkioikos’ tempel. Man
tillmurade templets dörrar och lät honom omkomma af
hunger (467 f. Kr.). Med stöd af åtskilliga forntida
källställen hafva några nyare forskare yttrat sitt
tvifvel om trovärdigheten af den af Thukydides
meddelade berättelsen om P:s landsförrädiska
stämplingar. – 2. Konung i Sparta 408–394 f. Kr.,
den förres sonson, son af Pleistoanax, erhöll 403
befälet öfver en expedition mot Thrasybulos och de
honom omgifvande fosterlandsvännerna i Peiraievs,
hvilka bekrigade de af Sparta skyddade »30 tyrannerna»
i Athen, men lät efter ett tämligen lamt angrepp förmå
sig att aftåga och medgifva återupprättandet af ett,
demokratiskt statsskick i Athen. Möjligen bestämdes
han dervid af ovilja mot den mäktige Lysandros,
hvars nederlag och död vid Haliartos (395 f. Kr.) han
äfven beskylldes för att hafva vållat genom att ej i
tid komma honom till undsättning. Ställd till ansvar
flydde han till Tegea. der han dog år 385. A. M. A.

Pausanias (Lat. Pausanias), forngrekisk
resebeskrifvare (»perieget») i 2:dra årh. e. Kr.,
sannolikt från Magnesia vid Sipylos i Lydien,
besökte under vidlyftiga resor den tidens vigtigaste
kulturland (Grekland, Mindre Asien, Syrien, Egypten,
Libyen och Italien) och har efterlemnat en i 10
böcker affattad resebeskrifning eller resehandbok
med titeln Periegesis tes Hellados (Rundresa i
Grekland), tydligen ämnad att tjena till vägledning
för andra turister. Fastän lefvande midt i en
tid af upplösning och tvifvel, var P. en from och
religiös man med orubbad tro på den gamla gudalärans
sanning. Hufvudföremål för hans reseintresse äro
helgedomarna och de i dem eller deras omgifning
befintliga konstverken, på hvilkas »sevärdhet»
han samvetsgrant fäster sina läsares uppmärksamhet,
på samma gång som han omständligt redogör för deras
ursprung, betydelse och med dem förknippade myter,
i naiv hänförelse låtande saga och legend gälla såsom
verklighet. Vid sidan häraf meddelas upplysningar
om de ifrågavarande orternas historia, geografi,
topografi och naturbeskaffenhet. P:s ärlighet
och sanningskärlek kunna icke betviflas; men hans
uppfattning är ytlig och bristfällig, framställningen
ofta oklar och förvirrad, stilen saftlös, tröttande
och föga korrekt. Med alla dessa fel är dock hans
arbete en oskattbar källa för vår kunskap om det
forna Greklands religionsväsende, konsthistoria
och topografi. Den förnämsta upplagan (med latinsk
öfversättning) är af Schubart och Walz (1838, 39);
nyare textupplagor af Schubart och Dindorf. A. M. A.

Pausias, grekisk målare, tillhörande den
sikyonska skolan, omkr. midten af 300-talet f. Kr.,
en efterföljare af Pamfilos (se denne), var den
mest betydande praktiske representanten för denna
skolas egenskap att förena teoretisk insigt med
noggrant naturstudium. Han var utmärkt i att måla
förkortningar, t. ex. af en tjur, sedd framifrån
(i en offermålning), och han fullkomnade konsten
att modellera. Han utförde mest smärre, genreartade
taflor med enkaustiskt vaxmåleri, och särskildt
älskade han att framställa bilder ur barnlifvet. Han
var äfven den förste betydande blomstermålare,
och berömd var hans Kransbinderska, i hvilken
han afbildade sin älskarinna, blomsterflickan
Glykera. Flere af hans taflor fördes sedan till
Rom, och deras lifliga verklighetsskildringar
föllo senromarna särdeles på läppen. Hans
restaurationer af den äldre målaren Polygnotos’
väggbilder i Thespiai lära deremot ej hafva lyckats,
C. R. S.

Pausinger, Franz von, österrikisk djur- och
landskapsmålare, f. i Salzburg 1839, studerade vid
akademien i Wien samt utbildade sig vidare under
Schirmer i Karlsruhe och Koller i Zürich. Hans
taflor berömmas för god komposition och färg samt
lofvärd karakteristik af de framställda djuren. Bland
dem märkas Sårad stenget, Skogsinteriör (i Wiens
Belvedere), Stridande hjortar m. fl. Dessutom har
han utfört kolteckningar af poetiskt uppfattade
skogsbilder.

Pauthier [påtie’], Jean Pierre Guillaume, fransk
sinolog, f. 1801, d. 1873, skref först poem i den
nyromantiska skolans anda och utbildade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0464.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free