- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
917-918

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauwels ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig derefter till en framstående kännare af Kinas
språk, men hölls genom Stanislas Juliens fiendskap
utestängd från all offentlig anställning. P. utgaf
bl. a. Description historique et géographique de
la Chine
(2 bd, 1837–53), Les quatre livres de
philosophie morale et politique des chinois
(1841;
4:de uppl. 1852), Livres sacrés de toutes les
religions, sauf la Bible
(1858) och Dictionnaire
étymologique chinois-annamite-latin-français
(1867
o. f.).

Pauwels, Wilhelm Ferdinand, belgisk målare,
f. 1830 nära Antwerpen, studerade i dervarande
akademi 1842–50, då han blef historiemålaren Wappers
lärjunge. Hans första tafla, som hade framgång, var
Balduin och hans dotter Johanna (1851), hvarefter han
1852 vann romerska priset med Coriolanus framför
Rom
och afreste till Italien. P. vistades der
i 4 år och målade några bibliska scener ur Gamla
testamentet. Efter sin återkomst till hemmet kastade
han sig på framställningar ur sitt lands historia och
vann allt större och större framgång. Bland dessa
bilder märkas Jakob van Arteveldes enka (1857, i
Bruxelles’ museum) och Hertigens af Alba landsförvista
(1861), hvilken föranledde hans kallelse till
professor i Weimar. Han utbildade der flere betydande
lärjungar och målade framstående historiebilder,
såsom Gents borgare inför Karl den djerfve (1865),
Amerika afskaffar slafveriet (målad för Amerika) och
Protestantförföljelse i Nederländerna (i Königsbergs
museum). 1872 återvände han till Belgien, men mottog
1870 kallelse att vara professor i Dresden.

Pauvre [påvör], Fr., fattig, arm, nödställd.

Pauvres honteux [påvör ångtö’], »blygsamma fattiga»,
ett franskt uttryck, som förekommer redan under
16:de årh. och betecknar personer, hvilka lefva
i fattigdom, men blygas att söka hjelp. I mindre
vidsträckt bemärkelse nyttjas uttrycket om personer,
som råkat i fattigdom efter att hafva sett bättre
dagar. För att afhjelpa så beskaffad nöd har i alla
tider den enskilda välgörenheten varit synnerligen
verksam och lindrat mycket elände medelst tillfälliga
understöd, årligt underhåll m. m. Men bäst har hon
tvifvelsutan uppnått sitt syfte genom inrättandet af
barmhertighetsanstalter med ändamål att särskildt
bereda denna klass af olyckliga ett lugnt och
fridfullt hem. I de flesta land finnas numera dylika
anstalter. De skilja sig väsentligen från öfriga
inrättningar af liknande slag, bl. a. derigenom att de
uppställa särskilda fordringar i fråga om sökandenas
samhällsställning m. m. – I Sverige hafva under de
senare årtiondena några sådana anstalter, ehuru
endast för qvinnor, blifvit stiftade. Den äldsta
af dessa är det i Stockholm och Adolf Fredriks
församling, med adress n:o 45 Surbrunnsgatan,
upprättade Asylet för pauvres honteux. Uppslaget
till denna stiftelse gaf grefvinnan Charlotte von
Schwerin (f. Liljencrantz), som i förening med några
andra damer för detta ändamål anordnade en bazar i
hufvudstaden (1863). Samtidigt bildades en förening
af qvinliga och manliga ledamöter: »Sällskapet Vänner
till pauvres honteux», med
uppgift att åt äldre, verkligt behöfvande, aktningsvärda
fruntimmer af ståndspersonklassen kostnadsfritt
eller mot viss afgift bereda ett hem, der bostad
och vård samt, i den mån sällskapets tillgångar det
medgifva, äfven föda dem tillhandahållas. Uti en
förhyrd lägenhet inom n:o 7 Luntmakaregatan öppnades
anstalten (s. å.) för 16 personer, men redan två
år senare flyttades den till sin nuvarande egendom,
som af sällskapet blifvit inköpt och för ändamålet
anordnad. Vid detta tillfälle erhöll anstalten
äfven sin nuvarande benämning. Sedan den tiden
har sällskapet, och dervid äfven dess tillgångar,
ständigt vuxit, så att stiftelsen på sin vidsträckta
och öppet belägna tomt kunnat låta efter hand uppföra
och inreda åt allt flere sökande två stora byggnader
(den ena 1872 och den andra 1886). Vid 1887 års
slut räknade asylet 78 pensionärer. Alla erhålla
bostad (utan möbler), vedbrand, middagsmåltid
samt tillfällig hjelp och skötsel. Vid samma års
slut uppgingo stiftelsens tillgångar till 646,859
kr., deri inberäknad lifräntefonden med 142,000
kr. Under nämnda år uppgingo utgifterna till 24,105
kr. Stiftelsens angelägenheter vårdas af en direktion,
bestående af fruntimmer och herrar (tillsammans 16
personer), hvilka inom sig fördela de administrativa
göromålen. – Utom denna asyl torde böra nämnas,
ehuru bestämmelserna och förmånerna inom desamma äro
något olika, det i Stockholm på Djurgården af enkefru
C. F. G. Norlund (f. Hertzer) inrättade Hemmet för
obemedlade fruntimmer
(1886) och den i Göteborg af
fru G. Fürstenberg (f. Magnus) grundade Stiftelsen
Eduard Magnus’ minne
(1882). Bägge anstalterna lemna
sina skyddslingar endast bostad och vedbrand. – I
Norge finnes äfven en liknande välgörenhetsanstalt
upprättad i Kristiania af norska damer och benämnd
Kong Oscars minde (1861). J. M-r.

Pavana (Sp., Ital.), gammal dans af spanskt eller
italienskt ursprung, i jämn takt och gravitetisk
rörelse, särdeles omtyckt i Spanien. Namnets
härledning är omtvistad. A. L.

Pavels, Klaus, norsk biskop och författare, född
d. 1 Aug. 1769 i Vanse pastorat vid Farsund, blef
komminister i Brevik 1793 och kyrkoherde i Hirschholm
på Själland 1796 samt var anställd vid Nicolai-kyrkan
i Köpenhamn 1799–1804. Han kom derefter som
slottspredikant till Akershus 1805 och blef 1817
biskop i Bergen, der han dog 1822. P. deltog redan
som student ifrigt i sin tids estetiska och literära
rörelser samt gjorde stor lycka som skald och religiös
författare. För en senare tid är han mest bekant
genom sina i manuskript bevarade autobiografiska
arbeten och dagboksanteckningar, hvilka utgöra en
af de bästa källorna till Norges historia i vårt
århundrades början. Af hans dotterson C. P. Riis
utgåfvos de i tryck: Pavels’s biografi og dagböger
i uddrag
(1864), Biskop Pavels’s autobiografi (1866)
och Pavels’s dagbogsoptegnelser 1815–1816 (1867). Hans
öfriga dagböcker börja 1888 publiceras af Norska
historiska föreningen under inseende af prof. L. Daae.
Y. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:31 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free