Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauwels ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästan alldeles genom beskjutning och eröfrades d. 2
Jan. 1865.
Pays de Caux [pei’ dö kå]. Se Caux.
Pays de Cocagne [pei’ dö kåka’nj], Fr. Se Cocagna. Jfr
Schlaraffenland.
Pays de Vaud [pei’ dö vå], schweizisk kanton. Se Vaud.
Paysius (Pajsij), bulgarisk munk, författade
omkr. 1762 en Historia om Bulgarien, dess folk
och furstar och heliga och alla bulgariska
bedrifter (tr. 1844 i Pest under titeln
Carstvennik, d. v. s. Konungaboken). Arbetets
historisk-vetenskapliga betydelse är ytterst
obetydlig, men det bidrog väsentligt till väckande af
bulgarernas nationalmedvetande och betecknar början
af den bulgariska reriaissancen. Lll.
Payta, hamnstad i syd-amerikanska republiken Perù,
depart. Piura, i en öckenartad trakt vid en vik af
Stilla hafvet. Staden hade 1876 endast 2,396 innev.,
men är af vigt såsom den nordligaste hamnen på Perùs
kust (genom jernväg förenad med staden Piura) och en
vigtig hvalfångarestation. Panamáhattar, nötkreatur,
hudar och bomull exporteras.
Pazend (Pazand). Se Pehlevi.
Pázmány [pa’smanj], Peter, den mest framstående
prelaten i Ungerns katolska kyrka, f. i Grosswardein
1570, sändes af sina föräldrar, oaktadt dessa voro
kalvinister, att uppfostras i ett jesuitkollegium,
och der uppväcktes hos den rikt begåfvade ynglingen
en svärmisk hänförelse för katolicismen samt ett
glödande hat till protestantismen. P., som vid det
österrikiska universitetet i Graz 1597 utnämnts
till filos. professor och kort derefter till
teol. professor, var af sina förmän i jesuitorden
bestämd till missionär, hvarför han snart lemnade
sin akademiska lärareverksamhet och återvände till
sitt fädernesland, der protestantismen vid denna
tid var en så betydande makt, att den allmänna
opinionen fordrade af landtdagen år 1608 jesuiternas
fördrifvande. P. uppträdde emellertid till sina
ordensbröders försvar och lyckades förekomma
den ifrågasatta förvisningen. Han blef nu den
skicklige och framgångsrike ledaren för den romerska
motreformationen i Ungern och uppträdde i en mängd
skrifter till den katolska kyrkans försvar. Dessutom
utöfvade han ett mäktigt politiskt inflytande, i
synnerhet sedan han såsom ärkebiskop i Gran blifvit
det ungerska kleresiets primas (1616). Dervid var
det städse hans sträfvan att befästa det habsburgska
husets makt samt derigenom främja katolicismens
seger och undertrycka protestantismen. Till detta
ändamål genomdref han på den ungerska landtdagen
1618 Ferdinand II:s val till konung efter Mattias,
som icke efterlemnat någon arfvinge. I rent kyrkliga
angelägenheter utöfvade den stolte och ärelystne
kyrkofursten en djupt ingripande och vidt omfattande
verksamhet. Såsom kardinal-furst-primas och
ärkebiskop i Gran afled P. 1637, i Pressburg. H. W. T.
Pazzi, Enrico, italiensk bildhuggare, f. 1818,
lärjunge af Giovanni Dupré i Florens. Hans första
större arbete var Moses som gosse trampande på Faraos
krona. Bland hans öfriga verk märkas Dantes kolossala
staty på Piazza Santa
Croce i Florens (rest 1865 vid 600-års-festen till
minne af skaldens födelse), en staty af reformatorn
Savonarola, Det kufvade Venezia (grupp), ryttarestaty
i brons af den 1868 mördade fursten af Serbien
Mikael III (gjuten i München 1879) och en staty af
statsmannen Luigi Carlo Farina (Ravenna).
P. B., ett ordenssällskap. Se Par Bricole.
Peabody [pibåddi], stad i nord-amerikanska
staten Massachusetts, 8 km. n. v. om Salem. 9,028
innev. (1880). Staden hette förr South Danvers, men
antog 1868 sitt nuv. namn efter filantropcn George
Peabody, som var född der och der inrättade Peabody
institute, som har ett offentligt bibliotek och en
sal, der fria föreläsningar hållas.
Peabody [pibåddi], George, amerikansk filantrop,
född i Danvers, Massachusetts, d. 18 Febr. 1795,
kom vid 11 års ålder i kryddkramhandel och upptogs
sedermera såsom kompanjon i en kramhandelsaffär,
hvilken under hans händer växte ofantligt, och hvars
chef han blef 1830. Etablerad såsom köpman i London
1838, upphörde P. 1843 med handelsrörelsen i Amerika
och öppnade i London en bankiraffär, som gjorde honom
till mångmillionär. Död i London d. 4 Nov. 1869. Med
1850-talet vidtog P:s ryktbara verksamhet såsom
menniskovän och patriotisk mecenat. Han bestred
kostnaden för Förenta staternas deltagande i
verldsutställningen i London 1851, understödde 1852
en nordpolsexpedition för uppsökande af Franklin
och skänkte sedermera bl. a. 480,000 dollars
för inrättande af ett föreläsningsinstitut jämte
bibliotek i sin födelsestad, 1,400,000 doll. till ett
institut för vetenskap, literatur och sköna konster i
Baltimore, 280,000 doll. till staten Maryland, 150,000
doll. till ett museum och en professur i amerikansk
arkeologi vid Harvard-universitetet, en lika stor
summa till en geologisk lärostol vid Yale college,
2 mill. doll. till skolor för hvita och negrer i
Unionens sydstater samt 2 1/2 mill. doll. (öfver
9 mill. kr.) till tidsenliga bostäder åt
arbetareklassen i London. P:s donationer uppgå
till 25 mill. kr.; till slägtingar testamenterade
han 7 1/2 mill. kr. P. afböjde erbjudna ordnar och
adelskap. Emellertid blef han hedersborgare i London,
och en staty öfver honom aftäcktes derstädes i Juni
1869, nära Börsen. Han begrofs i Westminster abbey,
hvarefter stoftet öfverfördes till Amerika på ett
engelskt örlogsfartyg, med en amerikansk eskader i
följe, och bisattes i staden Danvers, som numera bär
namnet P., honom till ära.
Peabody-geväret [pibåddi]. Se Eldhandvapen.
Peacock [pikåck], Thomas Love, engelsk författare,
f. 1785, d. 1866 såsom pensionerad »chief examiner»
vid Ostindiska kompaniet, utgaf 1804–12 flere
föga märkliga arbeten i bunden form och sedermera
bl. a. romanerna Headlong hall (1815), Nightmare
abbey (1817), Crotchet castle (1831) samt,
efter långt uppehåll, Gryll grange (1860). Dessa
berättelser utmärkas af en egendomlig, kraftig humor,
sund uppfattning samt en genom styrka och behag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
