Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pechsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kensington museet i London (1857). Numera ega de flesta
europeiska land pedagogiska museer. De förnämsta
äro, jämte det nyssnämnda, de i Paris, Petersburg,
Wien och Bruxelles. Äfven Japan eger sedan 1877
ett rikhaltigt pedagogiskt museum i Tokio. – Mera
sällan förekomma pedagogiska bibliotek, som icke
äro förenade med samlingar af skolmateriel. Ett
sådant, och ett af de rikaste i verlden, eger
»The bureau of education» i Washington. Sådana
bibliotek äro vidare Comenius-stiftelsens i
Leipzig samt Pedagogiska biblioteket i Stockholm
(se detta). Äfven samlingar af skolmateriel utan
bibliotek torde förekomma. En dylik samling synes
skolmuseet (»The educational museum») i Filadelfia
vara. Ldt.
Pedagogisk tidskrift uppsattes i Stockholm 1865
af lektor L. A. A. Aulin i ändamål att såväl för
allmänheten som för läroverken och lärarna blifva »en
på bestämda tider utkommande tidning, uteslutande
egnad åt en grundlig behandling af pedagogiska
frågor, ett organ för ömsesidigt utbyte af tankar,
erfarenheter och studier rörande lärarekallets
uppgifter och utöfvande samt för noggranna
redogörelser öfver skolans verksamhet». Efter Aulins
död (1869) öfvertogs tidskriften af lektorerna
H. F. Hult och E. G. F. Olbers; den utgifves numera i
Halmstad af den förre allena (fr. 1881). Tidskriften
åtnjuter ett af regeringen beviljadt statsanslag af
2,000 kr. för år.
Pedal (af Lat. pes, genit. pedis, fot). 1. På
orgeln och pedalflygeln den för spelning med
fötterna bestämda klaviaturen. – 2. På harpan de sju
fotsteg, hvilkas nedtrampande förkortar strängarna,
d. v. s. höjer tonen. – 3. På pianot dels den tramp,
hvilken aflyfter alla dämmarna och sålunda ökar tonens
klangfyllighet genom att bringa beslägtade toner till
medljudande (den högra l. forte-pedalen), dels den,
hvilken förskjuter hela klaviaturen, så att hammaren
anslår blott en sträng för hvarje ton i st. f. tre
eller två (den venstra l. piano-pedalen). Den
förra tecknas med Ped., dess upphörande med *; den
senare tecknas med una corda, dess upphörande med
tre corde. Den bästa öfning i forte-pedalen vinner
man genom att använda den så mycket som möjligt,
men noga släppa den vid öfvergången mellan toner,
hörande till olika ackord. Piano-pedalen deremot bör
användas så litet som möjligt, endast för det finaste
pianissimo eller ock vissa harpeffekter. Fordom
användes flere pedaler för allahanda lekverk
(»pantalonzug», »jeu de buffle»). I nyaste tid hafva
konstruerats »konstpedaler», med hvilka endast för
en del af klaviaturen dämmarna aflyftas (E. Zachariä
m. fl.). A. L.
Pedalineae R. Br., bot., en nat. familj af vanligen
örtartade växter med stark lukt, afsöndrad från
deras glandelhår. Bladen äro motsatta eller ställda
skiftevis, utan stipler. Blommorna sitta antingen
ensamma eller sammanhopade i bladvecken. De sambladiga
blomkronorna äro oregelbundna och något läppformiga,
med 4, tvåväldiga ståndare. Frukten är en ofta
egendomligt formad kapsel, i regeln 2-rummig, med
många frön, stundom stenfruktartad. Familjen
tillhör de varmare jordbältena och har representanter
å både Östra och vestra halfklotet, talrikast i
Afrika. Pedaltum Murex L. i Indien innehåller i
bladen mycket växtslem, som kan utdragas med vatten
och användas i urinvägarnas sjukdomar. Uncaria
procumbens Burch. (Harpagophytum DC) i Syd-Afrika
har de platta frukterna besatta med taggar, väpnade
med skarpa och starka hullingar, hvilka gripa svårt
fast i den förbigåendes kläder eller hud samt äro i
hög grad hindrande och förderfliga. Till denna familj
hör äfven den bekanta oljeväxten Sesamum orientale L.
O. T. S.
Pedant (Ital. pedante, af Grek. paidevein,
undervisa barn), skolfux; bokmal-, bokstafsträl;
lärd narr; person, som lägger en löjligt stor vigt
vid småsaker. – Pedanteri, skolfuxeri; bokstafsdyrkan;
för långt drifven noggranhet och stränghet i afseende
på detaljer. – Pedantisk, som vittnar om pedanteri;
som stelt och ängsligt hänger fast vid gamla former
eller åsigter; småaktigt noggrann.
Pedell (T., Med. Lat. pedellus, bidellus,
af Fornhögt. bital, pital, »den som inbjuder,
kallar»; jfr Fornsv. biþill, friare), rättstjeriare;
konsistorievaktmästare; universitetsvaktmästare
(jfr Kursor); katolsk kyrkoväktare. – Vid Upsala
universitet tjenstgjorde förr 2 pedeller, hvilkas
åligganden, angifna i stadgarna af 1626, liknade
kursorns. Pedellerna skulle turvis dagligen på
f. m. inställa sig hos rektor, vid alla offentliga
akter uppvakta honom och bära universitetets
silfverspiror, vaka öfver arresten och dagligen
aflemna dess nycklar till rektor, föra bok öfver
studenternas namn och bostäder samt biträda vid
kommunitetet. Pedellen bar en rikt silfverstickad,
blå och gul ämbetsdrägt och en trästaf med försilfrad
knapp (kursorns drägt åter var guldstickad). – Vid
Helsingfors universitet finnas, enligt statuten
af 1873, 6 pedeller, som lyda under inspektera för
ordningen bland studenterna och ega gentemot dessa
en befogenhet, liknande poliskonstaplars.
Peder, S:t. Se Peter, S:t.
Pederasti (Grek. paiderastia, »gossekärlek»)
kallas det under forntiden såväl i Orienten som
i den grekisk-romerska verlden allmänt spridda
bruket att mellan vuxna män å ena sidan och gossar
eller ynglingar å den andra rådde ett intimt
kärleksförhållande, hvilket ofta öfvergick till
naturvidrig otukt. Det kan icke med säkerhet afgöras
huruvida grekerna lärt denna last från österlandet
eller sjelfständigt utbildat den. Säkert är, att intet
spår deraf förekommer i de homeriska sångerna, men
redan vid början af den historiska tiden synes dess
spridning hafva varit allmän. Af grekerna fördes den
till Rom, der den, i synnerhet under kejsaretiden,
grep vidt omkring sig. Pederastien uppträdde för
öfrigt i många skiftningar, från en idealt svärmisk
hängifvenhet, hvilken berömde sig af att endast »älska
själen», till den krassaste sinliga lusta. Renast var
den måhända, åtminstone i äldre tider, hos den doriska
stammen, der den på sina ställen t. o. m. stod under
lagarnas hägn. I Sparta var det en hederssak för
hvarje oförvitlig yngling att tillvinna sig någon
mans kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
