- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
943-944

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pedersen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dervid med sina anhängare ur det förra tory-lägret den
oberoende ställning, som han från början intagit. Han
dog d. 2 Juli 1850 till följd af en olyckshändelse
under en ridt. – P. egde ej egentligen snille och var
icke alltid tillräckligt förutseende som statsman. Men
han var dock en sådan af icke ringa förtjenst, tillika
en stor administratör, ej minst på det finansiella
området, och en öfverlägsen debattör. England torde
aldrig haft en till karakteren ädlare premierminister,
än han var; hela folket sörjde hans bortgång. –
Memoirs of the R. H. Sir Robert Peel utgåfvos 1857 i
2 bd af Stanhope och Gardwell, hans tal i underhuset
(Speeches etc.) utkommo 1853 i 4 bd. E. B.

P:s broder, Jonathan P., f. 1799, d. 1879, steg på
den militära banan till generallöjtnant samt var
1858–59 och Juni 1866–Mars 1867 krigsminister under
Derbys ministerpresidium.
– Fyra söner till Sir E. P. hafva gjort sig bemärkta:
1) Sir Robert P., f. 1822, i yngre år diplomat,
efterträdde 1850 sin fader i baronetvärdigheten
och i ledamotskapet af underhuset samt gjordes
i Febr. 1855 af Palmerston till lordkommissarie
vid amiralitetet. 1857 aflägsnades han på grund
af sina tilltagande liberala tendenser och började en
häftig opposition mot Palmerston, men blidkades
genom att få sig tilldeladt öfversekreterareambetet
för Irland, hvilket han innehade 1861–65.
– 2) Sir Frederick P., f. 1823, d. 1879,
var Nov. 1851–Febr. 1852 och Dec. 1852–Febr. 1855
understatssekreterare för kolonierna samt
1855–57 för krigsväsendet. 1860–66 var han
skattkammaresekreterare och blef 1869 knight.
– 3) Sir William P., f. 1824, tjenade
i marinen, utmärkte sig i orientaliska kriget och
under indiska upproret samt dog af blessyrer under
expeditionen till Lakhnau 1858. – 4) Arthur
Wellesley P.,
f. 1829, innehade 1871–74 och
1880–81 understatssekreterareposter i Gladstones
ministèrer samt utsågs 1884 till underhusets talman.

Peele [pil], George, engelsk dramatiker, f. 1558,
d. 1598, tog akademisk grad i Oxford 1579,
tjenstgjorde såsom universitetspoet och gifte sig
förmöget, men måste sedermera för sitt uppehälle
hitta på knep och utvecklade deri en stor och skämtsam
uppfinningsrikhet. I sina teaterstycken röjer han en
qvick, rörlig, yppigt sinlig fantasi. Versifikationen
är ren, men hans sorgspel lida af deklamatorisk
svulst. Komedien The arraygnement of Paris (om
herden Paris’ domslut; 1584) är full af smicker
åt drottning Elisabet. Vidare märkas The famous
chronicle history of king Edward I
(tr. 1593), The
battle of Alcazar
(1594), Absolom, King David and
fair Bethsabe
(tr. 1599) och The old wives’ tale,
hållen i god sagoton.

Peene [pene]. 1. Oders vestra mynningsarm, mellan
ön Usedom och fastlandet, 40 km. lång, är, då den
lemnar Stettiner Haff, ganska smal, men vidgar sig
sedan till den stora sjön Achterwasser, afsmalnar
derefter åter vid Wolgast och mynnar ut i Östersjön
nedanför Peenemünde. Framför mynningen ligger den
lilla ön Ruden. – 2. Flod i Mecklenburg och
Pommern, upprinner i Mecklenburg vid byn Grubenhagen,
flyter igenom Malchin- och Kummerved-sjöarna,
upptager bifloderna Trebel och Tollense (den senare
från Tollense-sjön), bildar i Pommern gräns mellan
regeringsområdena Stettin och Stralsund samt faller
8 km. nedanför Anklam ut i ofvannämnda mynningsarm af
Oder. Längd 110 km. Under tiden 1720–1814 utgjorde
P. gräns emellan den svenska och den preussiska delen
af Vorpommern.

Peene [pene], Hippolyt Johan van, belgisk
skådespelsförfattare, f. 1811, d. 1864, till yrket
läkare, skref på flamländska först vådevillen Keizer
Karel en de berchemsche boer
(1841) och sedermera en
mängd dramatiska stycken af olika art, bland hvilka
flere ännu stå på spellistan. Till dem höra Jacob
van Artevelde
(1841), Thyl Uilenspiegel (1842), operan
Brigitte (1847), Twee hanen en eene hen (1854) m. fl.

Peer [pir], Eng. (af Lat. par, jämlike), ledamot
af engelska öfverhuset; lord; medlem af högadeln i
England, Skotland eller Irland. Se vidare Peerage. –
Jfr Pär.

Peerage [piridj], Eng., peer-värdighet; (i dagligt
tal) sammanfattningen af de andlige och verldslige
medlemmarna (lorderna) af engelska öfverhuset; (i
mera inskränkt och egentlig bemärkelse) de verldslige
lorderna, de genom sin börd till öfverhusledamöter
sjelfskrifna eller valbara personer, hvilka utgöra
Storbritanniens och Irlands högadel (nobility),
omfattande de fem ranggraderna duke (hertig),
marquis (l. marquess), earl (grefve), viscount och
baron. – Det utmärkande för peerage i sistnämnda
bemärkelse är den ärftliga företrädesrätten af säte i
öfverhuset (eller möjlighet att erhålla sådant), ett
privilegium, som innehafves af endast en medlem inom
hvarje högadlig familj,. näml. fideikommissarien,
i det att detsamma ärfves från fadern till
äldste sonen, medan dennes bröder stanna inom
den högre medelklassen (gentry). I Magna charta
och under hela 1200-talet brukades ordet pares
(peers) endast i betydelsen »jämlikar», vare sig
en stormans eller en ofrälses, men före midten af
1300-talet hade peer fått betydelsen öfverhusledamot
(verldslig eller andlig). Från början hade earls,
storbaroner och biskopar haft säte i öfverhuset
(se Parlament). Titlarna earl och baron, hvilka
länge hade utmärkt vasallförhållandet till kronan,
gjordes på 1300-talet uttryckligen till adliga
värdigheter (earl 1328, baron 1387), hvarjämte
tre nya, höga ranggrader tillkommo: duke (1337),
marquis (1385) och viscount (1440). Alla, utom
duke, titulerades redan under medeltiden i dagligt
tal »lord». Under förhållandenas utveckling vardt
det (före 1625) stadgadt, att öfverhusets andliga
ledamöter (ärkebiskopar och biskopar) icke längre
skulle få bära titeln peer, utan endast »lord of
parliament». Skilnaden mellan dem och de verklige
peererna är den att de förre i kraft af sitt ämbete,
ej genom börd, tillhöra öfverhuset. I någon mån
liknande är förhållandet med öfverhusets fyra lords
of appeal (valda bisittare ur domarekår en), hvilka
äro baroner på lifstid. – Såväl Skotland som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free