- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
949-950

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pegasos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Minokhiredh l. Mainyo-i-khard (utg. af Andreas, 1882),
Bundehesh (utg. och öfvers. af Justi, 1868) och
Din-khard (utg. och öfvers. af Peshotun, Bombaj,
1881) äro de vigtigaste. Af verldslig literatur
finnes högst litet i behåll – det förnämsta är
Ardasjirs (Artaxerxes I:s) romantiserade historia
(öfvers. af Nöldeke, 1879) –, men en del återfinnes
i arabiska, nypersiska och syriska omarbetningar
(jfr Kalila). Def vigtigaste hjälpmedlet för
studiet af den blott genom sin monstruösa skrifform
svårfattliga pehlevi-literaturen är det s. k. pazend,
d. ä. omsättning af pehlevi-texter efter deras
verkliga persiska uttal i det fullt klara och
tydliga s. k. zend- (rättare avesta-) alfabetet,
som användes för Avestas heliga text och utgör
en yngre modifikation af »bok-pehlevi». Dessa
pazend-transskriptioner, hvilka till större
delen tillhöra tiden efter sasanidernas fall
och tyvärr omfatta endast en del af den till oss
komna pehlevi-literaturen, äro dock ej synnerligen
noggranna, utan en del yngre språkformer och nyare
ord hafva införts i stället för de äldre. Detta
gjorde, att pazend-texterna ansågos innehålla
en särskild, yngre språkform mellan pehlevi och
ny-persiska, hvarför ordet päzend länge gällde som
namn på ett språk, detsamma som sedermera Spiegel
kallade parsi (se d. o.), liksom äfven zend
länge ansetts vara namnet på språket i Avesta,
Men rätta förhållandet är följande. Zend, som
betyder »tolkning», »öfversättning», var det
inhemska namnet på pehlevi-öfversättningen af
Avesta, hvarför det ock heter på pehlevi Avistak
wa-zand,
d. ä. »(helig) text och öfversättning»
(häraf vårt oriktiga Zend-avesta i st. f. blott
Avesta), och pazend betyder »förklaring till zend»,
emedan nyssnämnda genom sitt pehlevi-alfabet
äfven för perserna svårfattliga öfversättning
blef »förklarad» genom omsättningen i det tydliga
avesta-alfabetet. Den länge omtvistade ursprungliga
betydelsen af ordet pehlevi är »partisk». Ordet
pahlava är nämligen, såsom af Olshausen bevisats,
en regelrätt ombildning af parihava. – Jfr Spiegel:
»Gramm. d. huzvâresch-sprache» (1856). »Die
tradit. liter. d. parsen» (1860); Haug och
Hoshangji: »An old pahlavi-pazand glossary» (1870);
Minocheherji: »Pahlavi-gujarati-english diction.»
(1879); Harlez: »Manuel du pehlvi» (gramm.,
läsebok, ordbok, 1880) och Nöldeke: »Aufsätze zur
pers. geschichte» (Anhang, 1887). – Om de synnerligen
vigtiga pehlevi-mynten se Mordtmanns afhandlingar
i »Zeitschr. d. deutsch. morgenl. ges.» (Bd 8, 12,
19, 31.). H. A.

Peignoir [pänjåar], Fr. (af peigner, kamma), kamkappa
af lätt tyg, puderrock; badkappa; morgonklädning,
som sitter löst kring lifvet.

Pei-hai. Se Pakhoi.

Pei-ho [peho], flod i nordöstra Kina, upprinner
n. v. om Peking på de mongoliska gränsbergen, skär
tvänne gånger den kinesiska muren, flyter med krokigt
lopp i hufvudsakligen sydöstlig riktning ö. om Peking
samt faller ut i Petsjili-viken efter ett lopp af
omkr. 560 km. Ehuru en af Kinas mindre floder,
har P. stor betydelse som vattenväg till rikets
hufvudstad. Vid mynningen 7,5 km. nedanför den genom
sina befästningar bekanta staden Ta-ku, bildar den
en stor sandbank. Derifrån till Tien-tsin är flodens
djup aldrig mindre än 4 m. Omkr. 180 km. ofvanför
Tien-tsin, 15 km. ö. om Peking, ligger staden
Tung-tsjau, dit segelfartyg gå uppför strömmen, och
der alla för Peking afsedda varor lossas. P. upptager
flere bifloder, bl. a. vid Tung-tsjau Ta-tung-ho,
som flyter genom Peking; men vida vigtigare är
den vid Tien-tsin inmynnande kejsarekanalen, som
förmedlar förbindelsen med Hoang-ho. I den nyare
krigshistorien är P. minnesvärdt genom striderna
vid Ta-ku (i Aug. 1860) samt engelsmännens och
fransmännens expeditioner till Tien-tsin och Peking.

Peijron. Se Peyron.

Peinture mate [pängtyr matt], Fr., målning
med terpentinfärger på ogrunderad duk, hvilken
insuper färgämnet, hvarigenom det hela erhåller
en matt, om freskotekniken erinrande ton. Såsom
uppfinnare gäller den fantastiske belgern Antoine
Wiertz (1806–65). Tekniken har sedermera blifvit
ytterligare utbildad i Frankrike och användes der
för monumentalmålningar. Målningen utföres på duk,
som sedan genom lämpligt bindämne klistras eller
limmas fast vid muren.

Peipus (R. Tjudskoje ozero, tjudernas sjö), insjö i
Ryssland mellan guvernementen Estland, Livland, Pskov
och S:t Petersburg, är 86 km. lång i n. och s., 67
km. bred samt har en areal af 3,513 qvkm. Den ligger
29 m. öfver Östersjön. Genom ett 5–15 km. bredt och
60 km. långt sund sammanhänger den i s. med Pskovska
sjön, i hvilken Velikaja faller ut, och genom Embach
med Virzjärv i Liviand. Genom Narova har den aflopp
till Finska viken. Dess stränder äro flacka, sandiga
och skogbevuxna. Fordom utgjorde denna sjö förnämsta
vattenvägen mellan hansestäderna vid Östersjön, i
synnerhet Lybeck, och städerna i det inre Ryssland,
särskildt Pskov och Novgorod. Den enda vid sjön
liggande staden är det obetydliga Gdov.

Peiraievs (Lat. Piraeus), Athens hamn, hamnstad vid
Saronska viken, ligger ungefär 7 km. s. v. om Athen. I
vidsträckt mening betecknar P. en från Attikas
fastland i den Saronska hafsviken utskjutande bergig
halfö, hvilken innesluter tre väl skyddade hamnar,
nämligen en större, hamnen P. i inskränkt mening, på
vestra sidan, och två mindre, Zea och Munychia, på den
östra. Athens hamn låg i äldsta tider vid den ö. om
nämnda halfö befintliga Faleriska bukten. Men i början
af 5:te årh. f. Kr. anlades på Themistokles’ förslag
hamnen P., som då omgafs med väldiga fästningsverk
och sedan medelst två parallella fästningsmurar
(de s. k. »långa murarna») förenades med Athen. För
Athens utveckling och politiska maktställning var
P. af omätlig betydelse och ansågs af sin skapare,
Themistokles, t. o. m. vara vigtigare än sjelfva
hufvudstaden. Södra delen af den stora hamnen hette
fordom Kantharos och tjenade såsom örlogshamn,
den norra och rymligare delen såsom köpmanshamn. De
båda mindre hamnarna synas hafva varit uteslutande
örlogshamnar. Under medeltiden och äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free