- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
961-962

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelagianism ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kolonnordningar, den doriska och den joniska. Dertill kom senare
den korintiska.

1) Den doriska kolonnordningen (fig. 1). I hvarje
ordning har man att skilja mellan kolonnen och
dennas öfverbyggnad, bjelklaget l. entablementet. Den
ursprungliga doriska kolonnen består af rundt skaft
(stam) och kapitäl, men saknar särskild bas. Stammen
(b) höjer sig direkt från underbyggnadens öfversta
plan (stylobaten, a), vidgar sig till en början
något, men afsmalnar derefter uppåt. Denna afvikelse
från kägelformen, hvarigenom kolonnstammens profil
företer formen af en långsträckt kurva, kallas
entasis. Stammen prydes med 16–20 grunda, långsgående
refflor (kannelurer), hvilka stöta samman i skarpa
kanter samt fortsättas ända ned till stylobaten och
upp till kapitälet. Detta senare förbindes genom några
skarpa inskärningar å stammens öfre del, hvarigenom
bildas en särskild »kolonnhals» (hypotrachelion,
c
). Ofvan denna vidtager det egentliga kapitälet,
som består af echinus och abakus. Echinus (d), den
undre delen, utgöres af en rund skifva, som springer
fram öfver stammens diameter med en krökt, elastisk
profil, hvilken i den äkta grekiska konsten ej har
qvartcirkelns tunga form. Abakus (e), täckplattan, är
fyrkantig, med rak profil. Dessa båda leder förmedla
öfvergången från den runda till den rätvinkliga
formen, från den lodräta till deri vågräta, från
det bärande till det burna. På kolonnerna hvilar
bjelklaget (entablementet), bestående af arkitrav,
fris och kransgesims. Arkitraven (epistylion, f)
består af rätvinkliga, odelade stenbjelkar samt
krönes af en liten platt, under hvilken på bestämda
afstånd (under hvarje triglyf) äro fästa små
plattor (regulae) med sex nedhängande små, dropplika
partier (guttae, g). Arkitraven uppbär i sin ordning
frisen, båda i den grekiska byggnadskonsten af samma
höjd. Frisen (h) består af omvexlande triglyfer, små
refflade pelare, och metoper, vanligen reliefprydda
fyllningar (se Metop). Frisens grekiska namn är
triglyfon. Triglyferna hafva sin plats midt
öfver hvarje kolonn och hvarje intercolumnium
(kolonnöppning). Dock äro de yttersta triglyferna
på hvar sida af byggnaden alltid i den grekiska
arkitekturen ställda ut på hörnen. På frisen följer
kransgesimsen eller kranslisten (geison, i), bildad
af starkt framspringande stenhällar, hvilkas fritt
sväfvande del både af estetiska och praktiska skäl,
för att minska tyngden, är starkt underskuren. På
denna underskurna sida äro midt öfver hvarje
triglyf och metop qvarlemnade små platta skifvor
(mutuli; se Mutul) med 18 dropplika tappar, hvilkas
estetiska uppgift synes vara att försinliga det fria
sväfvandet. Geisonen uppbär å långsidorna rännlisten
(sima), bakom hvilken regnvattnet samlar sig, å
kortsidorna de låga, tresidiga gafvelröstena (k)
med deras statygrupper. Dekorationen fullständigas
genom målning af de olika partierna: echinus och
abakus, arkitravens krön, triglyfer, metoper
och mutuler. Kolonnerna voro under den äldre
tiden korta och undersätsiga (4 diametrars längd),
kolonnöppningarna (interkolumnierna) smala. Under en
senare tid ökades höjden (5 1/2–6 3/4 diametrar)
och interkolumniernas bredd. Hela ordningen
gifver intrycket af fasthet, allvar och kraft.

2) Den joniska ordningens kolonner (fig. 2) hafva
jämte skaft och kapitäl en särskild bas

illustration placeholder
Fig. 2.


(spira). Dennas undre del utgöres af en fyrkantig
fotskifva (a) samt deröfver ett rundt parti, hvars
profil i regeln visar två kälningar (trochili, b) och
öfver dem en rundstaf (torus, c), samtliga partierna
förbundna med hvarandra genom smala, bandlika listverk
(astragaler). Stammen, betydligt smärtare än i den
doriska ordningen (7–10 diametrar), är kanellerad,
med 24 djupa refflor, som dock ej stöta samman i
skarpa kanter, utan skiljas genom mellanliggande släta
banor, delar af kolonnstammens ursprungliga yta, samt
upp- och nedtill sluta i halfrunda vikar. Entasis är
mindre märkbar än

illustration placeholder
Fig. 3.


i den doriska ordningen. Kapitälet (fig. 3) består
af en echinus med krökt profil, prydd med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0487.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free