- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
967-968

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelarne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller hvitbrokiga utseende. Varieteter i mängd hafva
genom odlingen uppkommit af dessa omtyckta växter,
bland hvilka de refviga, murgrönsbladiga äro särdeles
egendomliga. O. T. S.

Pelarne, socken i Kalmar län, Sevede härad. Areal
5,713 har. 758 innev. (1887). Annex till Vimmerby
stad, Linköpings stift, Tunaläns och Sevede kontrakt.

Pelasger (Grek. pelasgoi, Lat. pelasgi), Greklands
urinnevånare. Se Grekland, sp. 1528.

Pelasgiska murar. Se Cyklopiska murar.

Peldán, Gabriel, prest, krigare, föddes 1690 i Ilmola
socken i Österbotten, studerade i Åbo 1706–08,
i Upsala 1708–12, derefter å nyo i Åbo, hvarifrån
han dock snart af fruktan för de segrande ryska
trupperna flydde till sin hembygd. Der öfvade han
jämte sin broder, Israel, bönderna i vapnens bruk och
bevakade i spetsen för dem södra Österbottens gräns i
Kurikka kapell, hvarvid ströfvande fientliga skaror
lyckligt tillbakavisades. Först då den ryska hären
under furst Golitsyn i Febr. 1714 nalkades, drog han
sig med sin trupp tillbaka och deltog derefter i
det olyckliga slaget vid Napo by i Storkyro. Under
ett besök i Torneå blef han d. 16 Jan. 1717 gripen
oaf kringströfvande ryssar och fången förd till
Åbo. Ryssarna använde honom i sin tjenst. Redan
sommaren 1717 sändes han till Österbotten såsom
guvernements-sekreterare och kallades 1719 till
sekreterare hos den ryske öfverbefälhafvaren,
furst Mikael Golitsyn, i »det, som rörde landet
och svenska språket». Under denna tid författade
han på furst Golitsyns uppdrag ett arbete om
Finlands forntid: De datis et antiquitatibus
Fenniae,
som genom författarens brist på källor
var ganska torftigt, hvarom de ännu förvarade
första arken vittna. Efter fredsslutet 1721 fördes
P. fången till Petersburg, men frigafs 1722 och
återvände s. å. till fäderneslandet. Han blef 1725
rektor vid Vasa trivialskola och 1735 kyrkoherde
i Ilmola. Under den s. k. Lilla ofreden torde P:s
framställning (Sept. 1742) hos befälhafvaren för den
mot Österbotten framryckande ryska styrkan i icke
ringa mån hafva bidragit till att detta landskap
rönte en jämförelsevis mild behandling. Han dog 1750.
M. G. S.

Pelecanidae. Se Pelikanfoglar.

Pelecanus. Se Pelikanslägtet.

Pêle-mêle [päl-mäl], Fr. (af pelle, skyffel, och
méler, blanda), huller om buller, om hvartannat;
virrvarr. Jfr Pall Mall.

Pelerin (Fr. pèlerine, af pèlerin, pilgrim), ett
slags förr brukligt fruntimmersplagg, bestående af
en stor kappkrage.

Pelet [-le], Jean Jacques Germain de, baron, fransk
militär, f. 1777, d. 1858, deltog med utmärkelse i
Napoleon I:s fälttåg samt blef 1830 generallöjtnant,
1837 pär och 1852 senator. Han ombesörjde utförandet
af en ny stor topografisk karta öfver Frankrike
samt skref ett par militära arbeten, som vunno stort
anseende: Mémoires sur la guerre de 1809 en Allemagne
(1824–26) och Mémoires militaires relatifs à la
succession d’Espagne sous Louis XIV
(11 bd, 1836–62).

Peletier, Le. Se Le Peletier.

Pelevs (Lat. Peleus), forngrekisk sagohjelte, son
af Aiakos (Aeacus) samt herskare på Egina och broder
till Telamon, i förening med hvilken han dödade
sin stjufbroder Fokos och derför af fadern drefs i
landsflykt. P. flydde till Evrytion, konungen öfver
myrmidonerna i det tessaliska Fthia, hvilken gaf
honom sin dotter Antigone och tredjedelen af sitt
rike. Men då han af våda råkat döda sin svärfader,
med hvilken han deltog i den kalydonska jagten (se
Meleagros), måste han med anledning af denna
blodskuld fly äfven från sitt nya hemvist. Han begaf
sig då till Iolkos, der han efter åtskilliga äfventyr
förvärfvade herraväldet. Sin största ryktbarhet vann
han genom sin förmälning med hafsgudinnan (nereiden)
Thetis, hvilken födde honom sonen Achillevs (se
Achilies). Vid förmälningen, som firades på berget
Pelion, var hela gudaskaran tillstädes, och det
var vid detta tillfälle, som tvedrägtsgudinnan,
Eris, framkallade den skönhetstäflan mellan
Olympens tre mäktigaste gudinnor, hvilken omsider
föranledde det trojanska kriget. För öfrigt finnes
om P. en mängd, delvis hvarandra motsägande sagor.
A. M. A.

Pelew-öarna [pilju’-]. Se Palau-öarna.

Pelgjärvi (F. Pälkjärvi), socken i Kuopio län,
Ilomants domsaga och härad, Finland, utgör ett
imperielt pastorat af 3:dje kl., Kuopio stift,
Karelens nedre kontrakt. Areal 291 qvkm. Befolkningen
finsktalande, 2,417 pers. (1885).
A. G. F.

Pelham [pe’lläm]. 1. Se Newcastle, eng. hertigar. –
2. Titeln på en roman af Bulwer. Se Lytton 1.

Pelham [pe’lläm], Sir Henry, engelsk statsman,
f. 1690, fick 1718 plats i parlamentet och blef 1721,
på Walpoles rekommendation, skattkammarlord. 1724
blef han ledamot af kabinettet som statssekreterare
för krigsärenden och utnämndes 1730 till paymaster
of the forces. Han stod Walpole bi mot det parti,
som slutligen störtade denne, och intog i Juli 1743,
efter lord Wilmington, platsen som premierminister
(hvarmed han förenade skattkammarkanslerens
portfölj). I hans föga homogena kabinett var brodern
(se Newcastle 3) den främste. Ett misslyckadt
försök att störta bröderna år 1746 stärkte betydligt
deras ställning. P. dog 1754. Han hade ingen lysande
begåfning, men egde ett naturligt godt omdöme och
stor parlamentsvana. Hans ministèr var af samma
anda som Walpoles: den saknade utpräglad partifärg,
var konservativ och fredsälskande. Kj.

Pelias, Grek. mytol. Se Argonavterna.

Pelias. Se Huggormarna.

Peliden (Grek. Peleides), »Pelevssonen». Se Achilles.

Peligner (Lat. peligni), folkstam i det forna Italien,
hvilken innehade en trakt n. om samniterna och
(delvis) om frentanerna samt i s. v. stötte intill
marserna och i n. till marrucinerna. Deras städer
voro Corfinium och Sulmo (Ovidius’ födelseort) samt
hamnstaden Aternum, hvilken de egde gemensamt med
vestinerna och marrucinerna. Efter tapper strid mot
romarna blefvo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free