- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
983-984

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelorus ... - Pence. Se Penny - Penchant, Fr., stark böjelse - Pencz. Se Penz - Penda, bot. Se Sarcocolla - Pendant, Fr., egentl. något, som hänger - Pendel, fys.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

heliga elden brann, och der det äfven fanns ett
förrådsrum för hvad till offren behöfdes. Att
derförutom vissa högre gudaväsenden gällde
såsom skyddande gudomligheter för Rom, torde
i senare tider hafva bidragit att fördunkla
föreställningarna om statspenaterna. – Då vid
namnet penater fäste sig tanken på hus och härd,
öfvergick ordet helt naturligt att beteckna huset
sjelf, uppfattadt såsom »hem», under det att
lar-namnet mera användes om detsamma såsom »byggnad».
R. Tdh.

Pence [pe’ns]. Se Penny.

Penchant [pangsja’ng], Fr. (af pencher, luta, vara böjd för),
stark böjelse, lust, förkärlek.

Pencz [pens]. Se Penz.

Penda, bot. Se Sarcocolla.

Pendant [paneda’ng], Fr. (af Lat. pendere,
hänga ned), egentl. något, som hänger, t. ex. örhänge,
hängprydnad, djupt nedhängande slutsten i ett
gotiskt hvalf. En tafla, teckning eller gravyr
säges vara pendant (»motstycke») till en annan, när
båda äro till form och storlek öfverensstämmande,
hvarvid de vanligen behandla beslägtade ämnen,
t. ex. porträtt af man och hustru, två utsigter
från samma ort o. s. v. Man begagnar dock uttrycket
äfven om två konstverk eller föremål i allmänhet,
som utan något inre sammanhang äro uppsatta så, att
det ena för ögat bildar en motvigt till det andra. I
dagligt tal menas med pendant en person eller en sak,
som genom sin likhet med en annan person eller sak
passar väl tillsammans med denna; motstycke.

Pendel (T. pendel, Fr. pendule, af Lat. pendulus,
hängande, af pendere, hänga ned), fys. Om en tung
illustration placeholder

kropp, a, medelst en tråd eller en stång upphänges i
c, har man en fysisk l. sammansatt pendel. Tänker man
sig deremot ac vara utan tyngd och a en tung punkt,
säges pendeln vara matematisk l. enkel. Då pendeln
hänger fritt, håller tyngdkraften kroppen a i hvila,
lodrätt under c. Men om pendeln bringas i läget bc,
måste han till följd af tyngdkraften med tilltagande
hastighet falla mot a; och då han kommit dit, har
han förvärfvat så stor hastighet, som om han fallit
från h till a. Enligt tröghetslagen fortfar pendeln
derefter att röra sig från a mot b’; men vid detta
stigande förlorar han lika mycket i hastighet, som
han under fallet vunnit, så att hastigheten vid b’
varder = 0. Af samma skäl rör sig pendeln vidare från
b’ tillbaka till b och derifrån åter till b’. Och på
detta sätt skulle han oupphörligt röra sig, om icke
friktionen i upphängningspunkten c samt luftens
motstånd motverkade rörelsen. Men till följd deraf
minskas svängningarna småningom i storlek, och pendeln tvingas
slutligen att stanna, så framt icke någon

illustration placeholder


yttre kraft meddelar honom upprepade impulser till
rörelse. Pendelns rörelse mellan vändningspunkterna
bb’ kallar man en svängning l. oscillation, den
dertill erforderliga tiden svängningstid, vinkeln
acb elongations- l. utslagsvinkel och det plan,
hvari pendeln svänger, svängningsplan. Vanligen
äro pendelsvängningarna, plana, så att pendelns
särskilda partiklar röra sig hvar och en i sitt
vertikalplan. Det gifves dock äfven pendlar,
hvilkas partiklar röra sig efter en konisk yta:
koniska pendlar (se under Konisk). Pendlar af
helt annat slag äro de s. k. horisontalpendlarna,
som utgöras af en kropp, upphängd i två nära vertikala
fjädrar eller trådar, så att den kan svänga nära nog
i ett horisontalt plan.

Matematisk kalkyl ger för en enkel pendels svängningar
följande eqvation:

t = [pi] [rot] l/g x k,

i hvilken t är svängningstiden, l pendelns längd, g
tyngdkraftens acceleration (vid fritt fall i lufttomt
rum = omkr. 9,81 m.), [pi] - 3,1415. .. och k en af
utslagsvinkeln beroende qvantitet, hvilken för små
utslagsvinklar kan sättas = 1 (för 1° är k = 1,00002,
för 5° = 1,00048). Ur denna eqvation härledas följande
lagar för den enklapendelns svängningar:

1. Pendlar af samma längd göra på samma ort lika
många svängningar på lika långa tider. En och samma
pendels svängningar äro isokrona.


2. Pendlars längder förhålla sig som qvadraterna
på svängningstiderna.


3. Emedan tyngdkraften verkar starkare vid polerna
än vid eqvatorn och likaledes starkare vid hafsytan
än på höga berg, så svänger en och samma pendel
hastigare mot polerna och vid hafsytan än mot
eqvatorn och på höga berg.


Den sammansatta pendeln består vanligen af en
linsformad vigt af metall, som medelst en eller
flere stänger antingen är fäst vid en mjuk stålfjeder,
fastklämd i ett slags skrufstäd, eller upphängd på en
prismatisk stålaxel, hvars nedåt vända egg hvilar på
ett underlag af stål eller agat. Man söker nämligen
att gifva pendeln en konstruktion, som bringar luftens
och friktionens motstånd till ett minimum, på samma
gång som den kompenserar för temperaturvexlingar
(se Kompensationspendel). – Eqvationen för den enkla
pendeln gäller äfven för den sammansatta, om man med
l, eller pendellängden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free