- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1001-1002

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Penseltungade foglar, Meliphagidæ, zool. - Pension, årligt underhåll, i synnerhet det årliga underhåll, som staten, arbetsgifvare eller husbönder gifva sina tjenare, då de till följd af ålderdom eller andra omständigheter blifva oförmögna att sköta sin tjenst eller förrätta sitt arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förnämsta i Polynesien, och har fått sitt namn hade
af sina en prestkrage liknande halsfjädrar och
sina egendomliga åtbörder under sången. Han kan i
fångenskap läras att uttala ord, hvissla melodier,
härma andra foglar och hundar o. s. v. Också är den
högt uppskattad af både kolonister och infödingar.
C. R. S.

Pension (pangsjon; franskt utt. pangsiå’ng;
af Lat. pensio, egentl. afvägning, sedermera
utbetalning), årligt underhåll, i synnerhet det
årliga underhåll, som staten, arbetsgivare eller
husbönder gifva sina tjenare, då de till följd af
ålderdom eller andra omständigheter blifva oförmögna
att sköta sin tjenst eller förrätta sitt arbete;
årligt belopp, som efter bestämda grunder tilldelas
delegare i för ändamålet stiftade kassor eller
föreningar (pensionskassor, pensionsföreningar);
enskild barnuppfostringsanstalt, der eleven åtnjuter
antingen undervisning, bostad och kost (helpension)
eller endast undervisning, skola; ställe der man
mot betalning erhåller husrum och föda (i sistnämnda
mening begagnas ordet, oftast med sitt franska uttal,
i synnerhet om de af enskilda i Frankrike och Schweiz
upplåtna »hemmen» för resande).

Nästan alla europeiska stater hafva (Sverige redan
under 1600-talet, Danmark sedan 1711) tillförsäkrat
sina ämbets- och tjenstemän rätt till en genom
lag eller reglemente bestämd pension. Undantag
bilda Schweiz, der på grund af den korta tid,
för hvilken ämbetsmännen tillsättas, inga
pensioner förekomma, och Norge, der pensionerna
bestämmas i hvarje särskildt fall af stortinget,
som (enl. 75 § i Grundl.) eger rätt att revidera,
d. v. s. nedsätta, öka eller alldeles upphäfva,
de af konungen provisoriskt (till stortingets
sammanträde) beviljade pensionerna – bestämmelser, som
sakna motstycke i något land. I det stora hela utgå
pensionerna i de öfriga europeiska staterna efter sins
emellan föga skilda grunder. För rättighet till full
pension vid afskedstagandet fordras öfverallt vissa
lefnads- och tjensteår. För civila tjenstemän fordras
sålunda att hafva uppnått 70 (Danmark), 65 (Belgien,
Finland, Italien, Nederländerna, Preussen) eller 60
(England, Frankrike, der eventuelt äfven 50, Spanien)
lefnadsår samt att hafva tjenat i minst 40 (Italien,
Nederländerna), 35 (Finland), 30 (Belgien, Frankrike,
Spanien) eller 29 (Danmark) år. För militärer fordras
i allmänhet ett mindre antal år. Så föreskrifva
reglementena i detta afseende i Frankrike, utan
hänsyn till åldern, 30 (för officerare) eller 25
(för underofficerare och gemenskapen) tjensteår,
uti Italien äfvenledes 30 (för officerare från
kaptens t. o. m. generals grad) eller 25 (för öfriga
officerare), i Nederländerna 55 lefnads- och 40
tjensteår. Beloppet af pensionens storlek vexlar i
de olika landen. Maximum för densamma är faststäldt
i t. ex. Belgien, Danmark, England och Nederländerna
till 2/3, uti Italien och Spanien till 4/5, i Preussen
och Tyska riket till 3/4 af tjenstens inkomster. (Dock
får ingen pension öfverstiga uti Italien 8,000 lire, i
Danmark 6,000 kr., i Frankrike 6,000 fr. och i Belgien
5,000 fr.) Här må anmärkas, att medan i Sverige
tjenstemännen i allmänhet äro skyldiga att taga afsked
vid uppnådd pensionsålder, de i andra land endast
äro berättigade dertill, men kunna, om de vilja och
krafterna ej svika, qvarstå i tjensten. (Högsta civila
pensionen i Sverige belöper sig till 8,000 kr. för
stats- och justitieråd, högsta militära till 6,000
kr., för generalbefälhafvare m. fl.) I Finland är
högsta klassens pensionsbelopp 10,000 mark (senatorer
och guvernörer). Tjenstemän, som före den bestämda
pensionsåldern befinnes oförmögen att sköta sin
tjenst eller i tjensten ådragit sig svår skada, förses
vanligen med pension. Dennas storlek beror vanligen
på antalet tjensteår. Enkor och barn efter tjenstemän
åtnjuta i allmänhet pension, vanligen ur fonder,
till hvilka tjenstemännen äro skyldiga att betala
en årlig afgift, hvilken afdrages å aflöningen. I
Nederländerna belöper sig detta afdrag under de
första 5 eller 8 åren till resp. 20 eller 12 1/2 proc.,
sedermera till 2 proc. af aflöningen, i Frankrike till
5 proc., i Tyska riket och Preussen till 3 proc. af
aflöningen, i Finland till 15 proc. af den eventuella
pensionens belopp. I Sverige är pensionsafgiften
antingen bestämd till vissa procent af lönen
(vanligen 3 proc.), eller utgår den med 10 proc. eller
deromkring af enke- och pupillpensionen. Enke- och
pupillpensionerna utgöra vanligen endast en bråkdel af
den summa tjenstemän åtnjutit eller varit berättigad
att åtnjuta i pension. I Tyskland och Italien utgår
enkepension exempelvis med 1/3 af mannens pension;
i Danmark beräknas den till 1/8 af hans aflöning,
men får aldrig öfverstiga 1,200 kr. I Sverige stiger
pension af högsta klassen för civil ämbetsmans
enka med barn till 1,200 kr. (endast för vissa
jernvägstjenstemäns enkor förekommer högre belopp),
i Finland till 2,000 mark.

I Sverige utgå ämbets- och tjenstemäns samt betjentes
pensioner antingen a) helt och hållet af statsmedel
eller b) delvis af statsmedel (s. k. fyllnadspension)
och delvis af någon af staten upprättad pensionskassa,
som underhålles genom bidrag af delegarna och
större eller mindre statsanslag, eller ock c)
uteslutande af dylik pensionskassas medel. Civila
ämbets- och tjenstemän äro, för så vidt icke andra
nyare bestämmelser gälla, berättigade att vid
fyllda 70 år och minst 30 års tjenstetid eller,
i händelse af försvagadt helsotillstånd, vid 65
års ålder och omkr. 40 års tjenstgöring erhålla
afsked med pension från Allmänna indragningsstaten
(se d. o.). Pensionen utgår med hela lönen, då
denna icke öfverstiger 3,000 kr., och i öfriga
fall med 4/5 a£ lönen, dock högst 8,000 kr. Sådana
civila ämbets- och tjenstemän, hvilkas aflöning
blifvit fördelad i lön och tjenstgöringspenningar,
äro i regeln skyldiga (domare, landtstatstjenstemän
m. fl. berättigade) att vid uppnådda 65 lefnads- och
35 tjensteår afgå med lönen i pension från Allmänna
indragningsstaten. Undantagsvis är pensionsåldern
satt lägre, såsom exempelvis för provinsialläkare
(60 lefnads- och 25 tjensteår), eller har pensionen
bestämts till ett af lönen oberoende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free