Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pentandria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturliga var derför, att ur domaretidens kaos utvecklat
sig ett politiskt och religiöst ordnadt tillstånd,
hvilket i P. falskeligen tillskrifves en lagstiftning
genom Mose. I jämnbredd med denna åsigt utbildade
sig småningom äfven den åsigten, att Josuas bok
förskrifver sig från samma hand som Pentatevken
och bör betraktas såsom dess sjette del, hvarför
man borde tala om »Hexatevken» (den af sex delar
bestående boken) i st. f. om Pentatevken. Ur detta
sexdelade arbete kan man utbryta Deuteronomium såsom
en alldeles sjelfständig lagbok. De öfriga böckerna
äro hufvudsakligen sammansatta af två urkunder:
en äldre, den egentliga grundskriften, kallad
»Elohisten», samt en yngre, kallad »Jehovisten». År
1853 uppträdde Hermann Hupfeld med en ny teori, i
st. f. de dittills antagna två huvudbeståndsdelarna
i den sammansatta delen af Hexatevken hade han
funnit tre, hvilka af den slutlige utarbetaren
begagnats vid sidan af hvarandra: 1) Elohisten, 2)
Jehovisten och 3) »den yngre Elohisten». Emot denna
åsigt utgaf Theodor Nöldeke 1869 en afhandling,
i hvilken han försvarade teorien om två urkunder,
af honom kallade »Grundskriften» och »Jehovistens
skrift». Den hupfeldska åsigten om tre urkunder
utom Deuteronomium har dock fortfarande anhängare,
af hvilka den mest betydande torde vara professor
August Dillmann i Berlin. Han betecknar urkunderna
med A, B, C och D (Deuteronomium) samt den siste
bearbetaren med R (Redactor). Med en motsatt åsigt
hade emellertid K. H. Graf 1866 uppträdt. Enligt
honom är den i 2 Kon. 22 omtalade, af öfverstepresten
Hilkia funna lagboken Deuteronomium, som vid denna tid
författades, men föregafs hafva blifvit »funnen». Hela
Hexatevken har till författare Deuteronomiums
författare, hvilken begagnat tvänne äldre källor
(den elohistiska) Grundskriften och Jehovistens
skrift. Men efter exilen blef detta verk bearbetadt
och försedt med en mängd interpolationer af någon
presterlig författare, kanske Esra. På detta sätt
uppkom den nuvarande Hexatevken, som alltså består af
tre delar af mycket olika ålder: 1) a) Grundskriften
och b) Jehovistens skrift, 2) Deuteronomistens
arbeten samt 3) Den efter-exiliska bearbetarens
interpolation. Mot denna hypotes, den s. k. »Grafska
hypotesen», uppträdde E. Riehm, Nöldeke, E. Schrader,
Dillmann m. fl. Till densamma anslöt sig deremot
den holländske professorn A. Kuenen. Han fann dock,
att någon gammal »Grundskrift» aldrig existerat,
utan att hvad som så ansetts var endast den siste
bearbetarens diktverk. Den som gjort mest af Grafska
hypotesen är dock J. Wellhausen, professor i Halle,
hvilken i »Prolegomena zur geschichte Israels»
(1878; 2:dra uppl. 1883) på grundvalen af denna
hypotes byggt en kritisk byggnad, »rödare» än den
någon af hans kritiska föregångare åstadkommit. I
sak lär han detsamma som Kuenen, men han drar ut
konseqvenserna mera positivt. Enligt den teori,
hvars djerfvaste målsman han är, äro de profetiska
skrifterna i Gamla test. dettas äldsta beståndsdelar,
det hufvudsakliga af Pentatevken
dess yngsta. Som dessa senare delar tillkommit
i hierarkiskt syfte, sammanfattar han dem under
namnet »Prestkodexen». Dessa åsigter hafva till
sitt tidskriftsorgan Bernhard Stades under flere
teologers medverkan sedan 1881 utgifna »Zeitschrift
für alttestamentliche wissenschaft». Yttersta högern
gent emot dessa kritiska åsigter representerar
prof. C. F. Keil. Den af alla partier ansedde
orientalisten och teologen prof. Franz Delitzsch
intager en moderatare ståndpunkt och har i sitt sista
arbete »Neuer commentar über die Genesis» (1887)
gifvit Wellhausens teori ett visst erkännande. J. P.
Pentathlon (Grek., af pente, fem, och athlos,
kamp). Se Gymnasium 1.
Peittekontoros (Grek., »femtiroddare»), forngrekiskt
fartyg, som framdrefs med 50 åror (25 på hvardera
sidan). Pentekontorerna äro de äldsta fartyg, hvilkas
konstruktion man känner. De hade skarpa former, voro
odäckade och så lätt byggda, att de kunde uppdragas på
land. Besättningsstyrkan på de större uppgick till 120
man. Jfr Fartyg. R. N.
Pentekoste. Se Pingst.
Pentelikon, en fritt liggande bergmassa i Attika,
n. ö. om Athen, med en höjd öfver hafvet af 1,110
m. Dess forntida namn var egentligen Brilettos,
men efter den på dess södra sluttning belägna byn
Pentele (nu klostret Mendele) kallades det äfven
ofta P. (fullst. Pentelikon oros, »det penteliska
berget»). P. är ryktbart hufvudsakligen för sina
marmorbrott, hvilka innehålla en outtömlig rikedom
på vacker, hvit marmor och såväl i nyare tider som
under forntiden lemnat material till de flesta af
Athens praktbyggnader. A. M. A.
Penteri (Eng. pantry, Fr. paneterie, »brödkammare»,
af Lat. panis, bröd), skafferiet ombord på ett
fartyg. Handhafvaren deraf kallas på örlogsfartyg
hofmästare (se d. o.), på handelsfartyg konstapel
l. stewart. R. N.
Penterlina, sjöv. Se Ankardäfvert och Kranbalk.
Penthemimeris (Lat., Grek. penthemimeres, af pente,
fem, hemi, half, och meros, del), cesuren efter
första stafvelsen i tredje versfoten (vanligen kallad
arsis) i en hexameter; den af denna cesur afskurna
versleden, som består af fem halfva versfötter.
Penthesileia (Lat. Penthesilea), amazonernas
drottning, dotter af Ares, kom efter Hektors fall
trojanerna till undsättning. Hon fälldes af Achillevs,
som, då han tillfogat henne banesåret, intogs af
kärlek till den döende, unga och sköna qvinnan. P. är
en skapelse af det cykliska epos (se Cykliska skalder)
och nämnes ingenstädes i de homeriska sångerna.
A. M. A.
Penthevs (Lat. Pentheus), sagokonung i Thebe
i Beotien, dotterson af Kadmos. Då han motsatte
sig Dionysos’ (Bacchus’) yrande dyrkan och dels
förgrep sig på guden sjelf, dels smög sig till att
bevittna den af Thebes qvinnor på berget Kithairon
firade Bacchus-festen. blef han af sin moder, Agave,
i bacchisk yra tagen för ett villebråd, hvarefter
hon och de öfriga qvinnorna söndersleto honom. P:s
tragiska öde är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
