Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pentandria ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Evripides bearbetadt för scenen i det ännu
befintliga dramat »Bakchai» (Bacchanterna). Äfven
Aischylos hade behandlat samma ämne i ett numera
förloradt sorgspel med titeln P. Ett motstycke till
den tebanska sagans P. är den traciske Lykurgos
(se denne). A. M. A.
Penthièvre [panrtiä’vör], fordom en del af franska
hertigdömet Bretagne och tidtals eget grefskap under
detta, motsvaras närmast af det nuvarande dep. Côtes
du Nord. Det införlifvades 1532 jämte det öfriga
Bretagne med franska kronan, blef 1569 pärshertigdöme,
men hemföll senare åter till kronan. Ludvig XIV
gaf det 1697 såsom titulärhertigdöme åt grefven
af Toulouse, en af hans söner med markisinnan de
Montespan. Dennes son Louis Jean Marie de Bourbon,
hertig af P., f. 1725, d. 1793, ärfde 1775 sin rike
kusin grefven af Eu. Han hade då redan mist sin
ende son, prinsen af Lamballe, men hade en dotter,
Louise Marie Adelaïde de Bourbon-P., hvilken 1767
förmälts med den sedermera såsom »medborgaren Égalité»
bekante hertig Ludvig Filip af Orléans, en ättling i
fjerde led af Ludvig XIV:s broder Filip. Genom detta
giftermål kom således huset P:s väldiga förmögenhet
till familjen Orléans. Äldste sonen i äktenskapet
var konung Ludvig Filip, och dennes tredje son,
prinsen af Joinville, eger en son, Pierre (f. 1845),
som f. n. bär titeln hertig af P.
Pentiment (Ital. pentimento, egentl. ånger), spår
efter ändringar i en målning, teckning eller gravyr,
i form af ej fullt utplånade penseldrag, blyertsstreck
eller ristningar o. dyl.
Pentland firth [förth], vik af Atlantiska
hafvet mellan Orkenöarna och kusten af skotska
grefskapet Caithness (mellan uddarna Dunnet head
i v. och Duncansby head i ö.), 28 km. lång, 10–13
km. bred. Till följd af häftiga strömmar och hvirflar
är den farlig för sjöfarten.
Pentland hills, bergskedja i södra Skotland,
på gränsen mellan grefskapen Lanark, Edinburgh och
Peebles, sträcker sig från öfre Clyde till trakten af
staden Edinburgh i riktning från s. v. till n. ö. och
når i East-Cairn en höjd af 561 m.
Pentremites (egentl. Pentatrematites, af Grek. pente,
fem, och trema, hål). Se Blastoidea.
Pentstemon, bot., ett örtslägte, hörande till
nat. fam. Personatae L., kl. Didynamia L., och
kännetecknadt genom en steril femte ståndare, som
är mycket lång och hårig. Slägtet eger många arter,
inhemska i Nord-Amerikas varmare och tempererade
trakter. Många af dessa odlas i Europas (äfven i
Sveriges) trädgårdar och växthus för de prydliga
blommornas skull, hvilka sitta i rika samlingar,
ofta i ensidiga, axlika vippor. Allmännast
bekant är P. campanulatus Willd., som har
klocklika, ljust rosenröda, invändigt hvitaktiga
eller ljust köttfärgade blommor med purpurröda
strimmor. O. T. S.
Penultima (Lat., af paene,
nära, och ultima, den sista), näst sista stafvelsen
i ett ord.
Penumbra (af Lat. paene, nära, och umbra,
skugga). 1. Halfskugga (se d. o.). – 2. Astron.,
den gråa kant, som vanligen omgifver det inre,
mörkare partiet af en solfläck.
Penz (Pencz), Georg, tysk målare och kopparstickare,
f. i Nürnberg antagligen omkr. 1500, d. derst. 1550,
nämnd första gången 1523 i förteckningen öfver
Nürnbergs målare, utbildade sig under inflytande
af A. Dürer samt i Italien under de klassiske
mästarna. 1524 förvisades han från Nürnberg
på grund af fritänkeri, men 1525 fick han slå
sig ned i stadens närhet, och 1532 anställdes
han som »rathsmaler» i Nürnberg, der han dog i
fattigdom. Såsom medhjelpare åt Dürer har han
sannolikt efter dennes utkast utfört väggmålningarna
i Nürnbergs rådhus. För öfrigt synes han haft sin
lust i vissa realistiska och tekniska konststycken, af
hvilka dock intet finnes i behåll. Af historietaflor
äro flere honom tillräknade, men få äkta, såsom tre
fragment af en tafla på trä, Konungarnas tillbedjan
(i Dresden) samt åtskilliga mytologiska halffigurer
af italiensk stilprägel, såsom Caritas romana (1546,
nu i Wien). Hans bästa arbeten äro porträtt, utmärkta
för kraftig naturlighet och omsorgsfull teknik
samt i uppfattningen friare, mera i renaissancens
anda än mästarens öfriga verk. I Berlin finnas tre
framstående verk af denna art, i Karlsruhe bilden
af »en lärd», ett af hans bästa verk, i Sveriges
Nationalmuseum porträtt af Kejsar Ferdinand I som ung
(1531). Särdeles utmärkt var P. som kopparstickare,
hvari han följde Dürer, men gick vidare framåt
i pittoresk frihet, och tillhör genom det lilla
formatet på sina stick den grupp, som kallas
»kleinmeister». Hans blad uppräknas hos Nagler till
ett antal af 130, bland hvilka märkas flere följder,
t. ex. ur Gamla testamentet, ur romerska historien,
grekiska mytologien och Jesu lif. Särskildt berömdt
är hans porträtt af Johan Fredrik den ädelmodige
af Sachsen. C. R. N.
Penzance [-säns], hamnstad i engelska
grefskapet Cornwall, vid Atlantiska hafvet, 15
km. ö. n. ö. från Kap Landsend, ändpunkt för Great
Western railway. 12,409 innev. (1881). Betydande
fiske samt export af fisk, tenn, koppar, granit och
serpentin. På grund af sitt skyddade läge och sitt
anmärkningsvärdt milda och jämna klimat har P. stort
anseende som vinterkurort för lungsiktiga, och till
följd af sina vackra omgifningar har det blifvit en
besökt badort.
People’s charter [pi’pöls tjartör], Eng., »folkets
karta». Se Chartism.
Peoria [piå’riä], stad i nord-amerikanska staten
Illinois, ligger vid nedre änden af den s. k. Lake
Peoria, en utvidgning af floden Illinois, och står
genom Michigankanalen i segelbar förbindelse
med Chicago. 29,259 innev. (1880). Liflig
fabriks- och handelsstad, mötesplats för nio
jernvägslinier. P. blef stad 1844.
Pepe, italienska militärer. 1. Florestano P., f. 1780,
d. 1851, deltog i Napoleon I:s spanska fälttåg såsom
chef för den neapolitanska divisionens generalstab,
betäckte med det neapolitanska rytteriet kejsarens
återtåg från Moskva 1812 och hade 1815, efter Murats
flykt, befälet i Neapel intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
