- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1013-1014

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pentandria ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

österrikarnas inryckande. Äfven Ferdinand I anlitade hans
tjenst. – 2. Guglielmo P., f. 1783, den föregåendes
broder, tillhörde likasom denne det franska partiet
i Neapel och blef 1815 generallöjtnant, hvilken
värdighet han fick behålla äfven efter den bourbonska
restaurationen. Under den revolutionära rörelsen
1820, hvilken tvingade Ferdinand I att antaga
en liberal författning, var P. revolutionärernas
öfverbefälhafvare och konungarikets generalkapten,
men sedan han under österrikarnas invasion följande
år blifvit slagen vid Rieti (d. 7 Mars 1821), begaf
han sig öfver Spanien till London. Senare bosatte
han sig i Paris. Händelserna 1848 återkallade honom
till Neapel. Han utnämndes till öfverbefälhafvare för
den armékår, som sändes att understödja Sardiniens
konung i kampen för Italiens sjelfständighet,
men knappt hade han framträngt till Po, förrän han
återkallades. P. förde det oaktadt kärnan af sin kår
till Venezia, under hvars belägring han sedermera
hade öfverbefälet öfver försvarshären. Efter stadens
kapitulation begaf han sig till Korfu och derifrån
till Turin, der han afled 1855. Öfver de vigtiga
tilldragelser, i hvilka han tagit del, skref han
flere memoarverk.

Peperin. Se Albanobergen.

Peperomia K. & P., bot., ett växtslägte, hörande
till nat. fam. Piperaceae Rich., kl. Diandria L. De
hithörande arterna äro epifytiska örter med köttiga
blad, utan stipler, hvarigenom detta slägte afviker
från öfriga piperacéer och på grund deraf blifvit
utbrutet från Piper. I de tropiska landen användas
många arters aromatiska, ofta angenämt luktande
blad samt vanligen skarpt smakande fruktkolfvar
och frukter inom medicinen eller, likt betel-blad,
såsom njutningsmedel. Bladen af P. pellucida i
Brasilien äro mildt smakande och användas som sallad.
O. T. S.

Pepita de Oliva. Se Oliva.

Peplis L., bot., ett slägte af lågväxta örter,
hörande till nat. fam. Lythrarieae St. Hil.,
kl. Hexandria L. Blomfodret är veckadt, klocklikt,
med 6 större och 6 mindre, ofta otydliga tänder;
kronblad 6, mycket små, ibland inga. Den nästan
klotrunda kapseln är mer eller mindre innesluten
inom fodrets pip. I mellersta och södra Europa
förekomma flere arter, men Sverige har blott en,
P. Portula L., rödlonke, en liten glatt ört, som
växer i vatten eller på fuktiga ställen, i förra
fallet med den rödaktiga, rundadt fyrkantiga stjelken
upprätt, i det senare med densamma nedliggande och
rotslående. Bladen äro små, omvändt äggrunda till
spadlika och blommorna, om kronblad finnas, rödaktiga.
O. T. S.

Peplos, Grek., i allmänhet ett väfdt tygstycke och
deraf tillverkadt omhölje eller klädesplagg. Särskildt
betecknar det i de homeriska sångerna den af
qvinnorna burna fotsida klädebonaden. I senare tider
synes man dermed hafva förstått en vid högtidliga
tillfällen begagnad vid och veckrik praktklädnad af
lätt tyg. Med sådan peplos bruka åtskilliga gudinnor,
t. ex. Athene och Here, afbildas. Vid de hvart fjerde
år återkommande panathenéerna (se
d. o.) brukade en praktfull, af Athens arreforer (se
d. o.) förfärdigad peplos i högtidlig procession
bringas såsom skänk åt stadsgudinnan Athene.
A. M. A.

Pepoli, Gioachino Napoleone, markis, italiensk
statsman, f. 1825 i Bologna, var Joakim Murats
dotterson och gifte sig vid 19 års ålder med
sin kusin, prinsessan Fredrika Vilhelmina af
Hohenzollern. Redan vid unga år tog han liflig del
i den liberala rörelsen, ställde sig 1848 i spetsen
för Bolognas nationalgarde och slog österrikarna
tillbaka. Efter stadens fall (1849) begaf han sig
till Toscana, men återkom 1852 och gjorde då sitt hus
till medelpunkt för den liberala rörelsen, på samma
gång som han med utgifna skrifter skapade sitt stora
rykte som finansman. 1859 blef han chef för Bolognas
provisoriska regering, 1860 generalkommissarie
för Umbrien och efter detta lands annexion ledamot
af italienska parlamentet, der han slöt sig till
venstra centern. 1862 utnämndes P. till handels-
och åkerbruksminister, gick 1863 såsom ambassadör
till Petersburg, bragte genom sina bearbetningar
septemberkonventionen (om Roms utrymmande) med
Frankrike till stånd och återvände 1864 till sin bänk
i parlamentet. 1868–70 var han ambassadör i Wien och
fick derefter en plats i senaten, men deltog föga
i det politiska lifvet; han satt mest hemma på sitt
gods La Stellata, sysselsatt med att lösa det gamla
problemet om förbättrandet af de arbetande klassernas
ställning. Död 1881. Kj.

Peppar, namn på åtskilliga kryddväxter med skarp,
brännande smak. Se Capsicum, Habzelia, Paradisfrön
och Piper.

Pepparkusten l. Meleguetakusten kallas ett kustområde
i vestra Afrika mellan Kap Mesurado och Kap
Palmas. Det innesluter negerrepubliken Liberia och
har fått sitt namn efter den derifrån exporterade
meleguetapepparn l. paradisfröna.

Pepparling. Se Svampar.

Pepparmynta, Mentha piperita L., bot., farmak.,
en välbekant ört, hörande till nat. fam. Labiatae
Juss., kl. Didynamia L. Af pepparmyntan finnas 2
former, en glattare och en mera hårig. Den förra är
funnen verkligt vild å fuktiga ställen i England;
den senare har träffats vild i Baden af Lange
(M. Langii). Båda formerna odlas (i synnerhet den
senare) i England, Frankrike, Tyskland och Amerika
samt äfven i sydliga Sverige. Numera är pepparmyntan
mångenstädes förvildad. Denna ört har mångårig rot,
från hvilken uppskjuta en eller flere fyrsidiga,
ofta violett anlupna stjelkar, som uppbära motsatta,
skaftade, aflånga till äggrundt aflånga, spetsiga,
hvasst sågade blad, med olikstora sågtänder och på
undre ytan försedda med en mängd insänkta, gulaktiga
oljekörtlar. Den officinella drogen, herba Menthae
piperitae,
skall bestå af den blommande örten, befriad
från de gröfre stjelkarna och grenarna. Lukten är
egendomlig, starkt aromatisk, smaken först något
hettande, sedan kylande genom den flyktiga oljans
hastiga afdunstning. – Pepparmyntoljan, aetheroleum
M. p.,
är officinel och erhålles af något vexlande
godhet från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:14:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfal/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free