Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per fas et nefas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
München, stiftade 1854 Oratorieföreningen derstädes,
blef 1864 hofmusik-intendent och 1867 intendent för
k. hofteatern, en post, på hvilken han utvecklat
mycken duglighet. P. har äfven med framgång uppträdt
såsom kompositör, med operorna Sakuntala (1853), Das
konterfej (1863), Raimondin (1881) och Junker Heintz
(1886), åtskilliga chörverk (Dornröschen, Undine
m. fl.) samt manskvartetter, som vunnit spridning.
A. L.
Per fas et nefas. Se Fas.
Perfekt (Lat. perfectus), fullbordad, fulländad,
fullkomlig, fullt utbildad. – Perfectibilism,
tron på menniskoslägtets oafbrutet fortskridande
fullkomning i yttre och inre kultur. – Perfektibilitet,
mottaglighet för förädling eller fullkomning.
Perfektionister (af Lat. perfectio, fullkomlighet)
l. bibliska kommunister, amerikansk sekt, stiftad på
1830-talet af John Humphrey Noyes. Denne svärmareande
leddes under sina teologiska studier till den tron,
att Kristi andra återkomst redan vore ett faktum,
som försiggått straxt före Jerusalems förstöring,
och att apostlarnas sunda tradition ännu bibehållit
sig lefvande hos några starka och fria själar, åt
hvilka evangeliums anammelse tryggade full frälsning
från synd, ja från sjukdom och död. Noyes började
predika i Massachusetts 1831 och samlade kring sig
ett antal trogna. De slogo sig ned först i Putney
(staten Vermont), men 1848 flyttade perfektionisterna
(»de fullkomliges samfund») till Oneida creek (staten
New York). Den mest genomförda kommunism herskade
hos dem; de hade full egendoms- och qvinnogemenskap
samt erkände ingen styrelse, intet fädernesland. Åt
barnens vård och uppfostran egnades den största
omsorg. Fastän de utvaldes frihet ej fick hämmas
af någon lag, herskade en ganska sträng ordning
bland de vuxne, uppehållen genom grundsatserna att
alltid tala sanningen rent ut, att icke företaga
något, som ej godkänts af samfundets granskande
råd, att städse utöfva en sympatisk kritik öfver
hvarandras karaktersfel samt att lägga band på sin
begärelse. Perfektionisternas ekonomi blomstrade
genom åkerbruk, trädgårdsskötsel m. m. Man läste
bibeln regelbundet, äfven på grundspråket. En tidning
och flere försvarsskrifter utgåfvos. Under påtryckning
af allmänna opinionen utomkring reorganiserade
samfundet sig 1879. Äktenskap infördes, och
kommunismen fick gifva vika för en bolagsordning,
grundad på aktier. »Oneida community» (så heter nu
bolaget) eger vattenkrafter och fabriker bl. a. vid
Niagara.
Perfektum (Lat. perfectum, näml. tempus, fullbordad
tid), gramm., ett gemensamt namn på ett visst antal
former inom verbalböjningen, hvilka uttrycka den
genom verbet betecknade handlingen såsom i tiden
fullbordad. Egentligen torde perfektet såsom allmänt
tempusbegrepp vara uttryck för en handling, som
i förhållande till den närvarande tiden (presens)
framställes såsom tillhörande den förgångna tiden
(jfr Preteritum). Men förutom denna allmänna
tidsbeteckning omfattar perfektbegreppet på grund
af förhållandet i de indo-europeiska språken
äfven beteckningen för en viss aktionsart, så att
perfektum kan anses uttrycka verbets handling såsom
afslutad (i förhållande till presens), ofta med
bibetydelse af resultatets qvarstående i närvarande
tid. Det egentliga indo-europeiska perfektet var
oftast bildadt medelst reduplikation samt är till
sin form bäst bibehållet i de ariska språken och
grekiskan. I de öfriga språken är perfektet på olika
sätt behandladt eller modifieradt. I de germanska
språken finnes det hufvudsakligen upptaget i det
s. k. starka preteritum. Nya perfektformer hafva
uppkommit t. ex. i Grek., der perf. på [-ka] ([lélyka])
är en nybildning. Det latinska perfektet omfattar
förutom det ursprungliga äfven aoristformer, bildade
med en tempuskarakter [sigma] (Lat. dixi, i det närmaste =
Grek. [édeixa]), och möjligen andra aoristformer (Lat.
feci = Grek. [étheka]). I afseende på betydelsen hafva
flere förskjutningar skett. Så har det indo-europeiska
perfektet i germ. språk öfvergått till ett allmänt
tempus för förfluten tid (preteritum, imperfekt,
t. ex. Sv. band, var), under det der liksom i de
flesta analytiskt bildadt språken ett nytt analytiskt bildadt perfekt
uppstått, t. ex. Sv. jag har kallat, Fr. j’ai
blessé. I äldre sanskrit
(veda) har perfektet ännu sin ursprungliga betydelse,
i det senare deremot är det helt enkelt ett tempus för
förfluten tid, liktydigt med imperf. I Lat. har blott
det s. k. perf. logicum l. p. absolutum bibehållit
sin ursprungliga betydelse, under det perf. historicum
helt enkelt är ett tempus för förfluten tid,
hvilket användes i berättande stil. Betecknar
perfektet en i förhållande till den närvarande tiden
afslutad handling, så kan naturligtvis under vissa
förhållanden ett resultat tänkas qvarstå i närvarande
tid. Betonas detta resultat såsom hufvudsak, uppstår
hvad man kallar perf. praesens, t. ex. Lat. novi,
jag har lärt känna (= jag vet), i de germ. språken
det s. k. preterito-praesens, t. ex. (jag) vet,
uppkommet ur samma verbalform som det Grek. [oida].
K. F. J.
Perfid (Lat. perfidus), trolös, förrädisk, svekfull.
Perforation (af Lat. perforare, genomborra), med.,
genombrott af väggen å något ihåligt organ, såsom
magsäck, tarm, blåsa, lifmoder. Perforationen, som
kan ske genom sår, instrument m. m., är vanligen
farlig och medför ofta hastig död, t. ex. genom
perforations-peritonit, eller inflammation i
bukhinnan, vid genombrott inåt bukhålan af de nämnda
organen (se Maginflammation och Magsjukdomar). F. B.
Perforera (Lat. perforare), genomborra, genomstinga,
göra hål igenom.
Perga, stad i Pamfylien. Se Perge.
Pergament (Lat. pergamena, med underförstådt
charta), ogarfvad, men fullständigt afhårad och
renskafd, gulhvit och glatt djurhud, som företrädesvis
nyttjas till puk- och trumskinn, till skrifmaterial
för vigtiga urkunder, till miniatyrmålning,
bokband, såll, öfverdrag å koffertar o. s. v. Till
skrifpergament tagas vanligen hudar af får och get,
till det finaste (velinpergament) sådana af lam och
killing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
