Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per fas et nefas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt Curtius och Adler (1872), men i synnerhet
genom de 1878 på preussiska statens bekostnad
påbörjade storartade utgräfningarna under ledning
af Conze och Humann, hvarigenom det lyckats att i
hufvuddragen fastställa stadens forntida topografi,
på samma gång som dessa gräfningar bragt i dagen
delvis betydande lemningar af ett stort antal
monumentala byggnader (åtskilliga tempel, två stora
teatrar, en amfiteater, en cirkus, ett gymnasion,
termer, det på Akropolis belägna kungliga biblioteket
m. m.). Det första betydande fyndet var det kolossala,
på en s. om Akropolishöjden framspringande terrass
belägna Zevsaltaret, eller snarare en väldig
tempelbyggnad i altarstil, hvilken af Evmenes II
egnades åt »Zevs räddaren» med anledning af en
seger öfver gallorna. Sidorna af denna altarbyggnad
voro i forntiden smyckade med en 2,3 m. hög fris,
hvilken i kolossal reliefskulptur framställde en
sammanhängande följd af bilder ur gigantomachien,
hvarjämte på innersidan af den pelaregång, som
omslöt det egentliga offeraltaret, var anbragt en
annan fris i mindre proportioner med bilder ur
den pergamenska landssagan. Dessa reliefbilder,
hvilka till stor del återfunnos inmurade i en
bysantinsk fästningsmur nedanför altarplatsen
och nu förvaras i Berlins arkeologiska museum,
äro af största konsthistoriska betydelse såsom
representerande en förut föga känd epok inom den
grekiska konsten med tydlig realistisk riktning och
fulländadt mästerskap i utförandet, men tillika med
ett från den äldre ideala konsten starkt afvikande,
oroligt effektsökeri i kompositionen. Åtskilliga
redan förut i europeiska museer befintliga plastiska
konstverk, bland hvilka den döende gallern på
Kapitolium i Rom är det mest bekanta, äro tydligen
alster af samma pergamenska bildhuggareskola,
men hafva först genom fynden i P. kommit i sin
rätta belysning. Redogörelse för gräfningarnas
resultat har lemnats dels genom åtskilliga af Conze
m. fl. under arbetets fortgång utgifna skrifter, dels
och hufvudsakligen genom det stora, ännu ej afslutade,
praktverket »Alterthümer von Pergamon» (1885 fl.). I
»Nordisk tidskrift» (1881) finnes intagen en uppsats
om »De nye skulptur-fund i Pergamon» af Jul. Lange.
A. M. A.
Pergamott. Se Päron.
Perge, Lat., fortsätt; fullfölj din färd!
Perge (Perga), i forntiden stad i Pamfylien,
vid floden Kestros, 11 km. från hafvet. Den
hade ett vidtberömdt Artemistempel, som Verres
plundrade. Aposteln Paulus besökte staden tvänne
gånger under sin första missionsresa. Ruiner finnas
vid det nuv. Murtana, n. ö. om Adalia.
Pergolese, Giovanni Battista, en af den neapolitanska
skolans mest betydande kompositörer, f. 1710 i Jesi,
fick, efter afslutade studier vid Conservatorio dei
poveri i Neapel för Greco, Durante och Feo, några
operor uppförda derstädes, utan att dock derigenom
vinna synnerligt rykte. En varm beundrare vann han
likväl uti furst Stegliario, genom hvilkens bemedling
han af konungen erhöll i uppdrag att författa den
mässa, som med anledning af en
häftig jordbäfning 1731 lofvats stadens
skyddspatron. Denna mässa skrefs för tvänne
femstämmiga körer och dubbel orkester. Samma år
komponerade han äfven sin mest berömda opera, La serva
padrona (»Pigan husbondefru», 1781), ett genialiskt
verk, som blef mönsterbilden för framtida buffaoperor
och hastigt utbredde den unge tonsättarens rykte icke
allenast uti Italien, utan ock i utlandet. P. skref
ytterligare nio operor för Neapel och en, Olimpiade
(1735), för Rom. Den ringa framgång, som sistnämnda
verk der rönte, förbittrade hans lynne, och hans
försvagade helsa tvang honom att besöka hafsbaden vid
Pozzuoli, der han inom kort afled, 1736. Kort före sin
död skref han det Stabat mater, som mer än hans öfriga
verk fört hans namn till efterverlden. Ursprungligen
komponeradt för sopran och alt med stråkqvartett
och orgel, har detta verk af senare tonsättare
(Paisiello, Lvov m. fl.) bearbetats med tillägg af
blåsinstrument. Om P:s rika begåfning vittnar det
stora antal kompositioner för scenen och kyrkan han,
trots sin korta lifstid, efterlemnat. Jfr C. Blasi:
»Biografia di P.» (1817), och Villarosa: »Memorie di
compositori di musica del regno di Napoli» (1840).
Per gradus, Lat., gradvis.
Perho, socken i Vasa län, Gamla Karleby domsaga,
Pedersöre härad, Finland, utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Åbo ärkestift, Gamla
Karleby kontrakt. Areal 591 qvkm. Befolkningen,
finsktalande, 1,539 personer (1885).
A. G. F.
Peri (Pers. peri, antagl. af per, vinge), ett slags i
persernas mytologiska sägner förekommande, odödliga
och välsinnade andeväsenden (feer), som härstamma
från de fallne andarna och derför äro uteslutna från
paradisets fröjder, men dock sträfva till ljusets
rike. Perierna bo i luftens öfre regioner, lefva af
blomdoft och bistå städse menniskorna i striden mot
de onde andarna (se Dev). De qvinliga perierna äro
af underbar skönhet. Th. Moore har i »Lalla Rookh»
(afdeln. »Paradise and the peri») besjungit en
peris öden.
Peri, Jacopo, italiensk tonsättare, född i
Florens (födelse- och dödsår obekanta), var en tid
kapellmästare vid hofvet i Florens och flyttade i
samma egenskap 1601 till hofvet i Ferrara. Han anses
såsom den egentlige skaparen af det musikaliska
dramat (operan), i det han utbildade dess »stilo
rappresentativo», detta dock i förbund med andra
tonsättare, tillhörande den florentinska skolan. I
förening med Caccini och Corsi skref han i monodisk
stil till ackompanjemang af instrument operan
Dafne (1594), till text af Rinuccini, och kort
derefter jämte Caccini Euridice (1600), uppförd
vid Marias af Medici förmälning med Henrik IV. Det
blef Monteverde förbehållet att genom inläggande af
kantabel sång, mera omvexlande harmonik och rikare
orkesterackompanjemang utveckla och fullständiga det
embryo till opera, som P. åstadkommit. Utom »Euridice»
finnes ännu i behåll Le varie musiche del Sig. Jacopo
P. a 1, 2 e 3 voci con alcuni spirituali (1610), dels
för klavér och guitarr, dels för orgel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
