- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 12. Nådemedlen - Pontifikat /
1037-1038

(1888) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Periferi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledamot af nationalförsamlingen, utnämndes d. 11
Okt. s. å. till inrikesminister, men afgick redan
d. 2 Febr. 1872. Förut ifrig orleanist, öfvergick han
småningom till det republikanska partiet och blef
en af presidenten Thiers’ förnämsta anhängare inom
nationalförsamlingen. Då Thiers’ makt började vackla,
åtog P. sig att å nyo blifva inrikesminister, d. 18
Maj 1873, men afgick, då Thiers sex dagar derefter
störtades. Han fortfor emellertid ända till sin
död att vara en af det konservativt-republikanska
partiets inflytelserikaste ledare. Han valdes
1875 till lifstidssenator och afled 1876. – Den
sistnämndes äldste son, Jean Casimir P. (f. 1847),
sedan 1876 medlem af deputeradekammaren, tillhör det
republikanska partiet och var understatssekreterare
i undervisningsministeriet Dec. 1877–Jan. 1879.
E. W.

Periferi (af Grek. perifereia, kringgående,
omkrets), matem., cirkelns omkrets. Se Cirkel 1. –
Med periferivinkel förstås en vinkel, hvars ben
gå genom ändpunkterna af en viss cirkelbåge,
och hvars spets sammanfaller med en punkt på
periferien. Alla periferivinklar, som hänföra
sig till samma cirkelbåge, äro lika stora.
G. E.

Perifras (Grek. perifrasis), retor., omskrifvande
talesätt, t. ex. morgonrodnadens portar i
st. f. östern. Jfr Parafras.

Perigeum (af Grek. peri, omkring, och ge, jorden),
astron., den punkt i månens elliptiska bana kring
jorden, der han kommer denna närmast. Den aflägsnaste
punkten i denna bana kallas apogeum (se d. o.). Dessa
benämningar tillämpas äfven på solen i hennes skenbara
lopp kring jorden (se Apsider). E. J.

Périgord [-går], fordom landskap i sydvestra
Frankrike, utgjorde en del af guvernementet
Guienne och Gascogne samt gränsade i n. till
Angoumois, i ö. till Limousin och Quercy,
i s. till Agénois och i v. till Saintonge. Det
motsvaras nu af depart. Dordogne samt norra delen af
Lot-et-Garonne. Det styrdes från 10:de årh. af egna
grefvar (se Talleyrand) och förenades med franska
kronan af Henrik IV, som erhållit det genom arf. Dess
hufvudstad var Périgueux.

Périgueux [perigö], hufvudstad i franska
depart. Dordogne, fordom i landskapet Périgord, ligger
på högra stranden af Dordognes biflod Isle, och vid
jernvägen Orléans–Agen, som der utgrenar sig till
Ribérac och Bordeaux. 25,313 innev. (1886). Staden
består af två olika delar: la Cité, den äldsta, trångt
bebyggda stadsdelen, samt den mera moderna Puy S:t
Front,
hvilka till 1269 voro tvänne rivaliserande
städer. P. ligger på samma plats som petrokoriernas
hufvudstad Vesunna, hvilken under kejsar Augustus
erhöll binamnet Augusta. Från gallernas tid återstår
högst obetydligt, men från romarnas tid finnas rester
af termer (1:sta och 2:dra årh.) och af stadsmurar,
flere mosaiker samt en cirkelrund byggnad, kallad
Tour de Vésone, af 66 m. omfång och 27 m. höjd,
hvilken anses ursprungligen hafva varit cellan eller
hufvudpartiet af ett tempel, hvars peristyl
försvunnit. Äfven af en amfiteater återstå stora
fragment. Byggnaden, som anses härstamma från 2:dra
eller 3:dje årh., rymde 40,000 åskådare. Grefvarna
af Périgord begagnade den som residensslott i flere
århundraden. Ett annat framstående fornminne är
Château Barriére, härstammande till en del ända från
3:dje eller 4:de årh., till hufvudsaklig del från
12:te. Den märkligaste byggnaden från medeltiden
är katedralen S:t Front, hvilken dock genom den
nyligen företagna restaurationen förlorat nästan
all sin ursprunglighet. Den byggdes 984–1047 och
bär en slående likhet med de bysantinska kyrkorna
och Markuskyrkan i Venezia. I likhet med den senare,
som byggdes samtidigt, utgör den ett af fem kupoler
bildadt grekiskt kors, till hvilket, i st. f. den
vidsträckta förhallen, efter vesterländskt bruk är
fogadt ett klocktorn. Denna byggnadsstil tjenade
som mönster för en mängd andra kyrkor i sydvestra
Frankrike. Den äldre katedralen (före 1669),
S:t Étienne, består af tvänne hvarandra mycket
olika delar: den östra från 11:te, den vestra
från 17:de årh. Stadens torg och promenader
prydas med bronsstatyer af Montaigne, Fénelon,
general Daumesnil (Vincennes’ försvarare 1814–15)
och marskalk Bugeaud. Staden är säte för en biskop
och har ett lycée, ett bibliotek med omkr. 30,000 bd
samt ett rikt museum. De vigtigaste industrigrenarna
äro jerngjuterier och smide; bland handelsartiklarna
intaga mjöl, vin, fjäderfä, tryffel (Périgord-tryffel)
och tryffelpastejer första platsen.

Perihelium (af Grek. peri, omkring, och helios,
solen), astron., den punkt i en planets eller komets
bana, der afståndet till solen är minst. Jfr Aphelium
och Apsider.

Perihepatit (af Grek. peri, omkring, och hepar,
lefver). Se Maginflammation.

Perikardit. Se Hjertsjukdomar och Karditis.

Perikitten [hårdt k]. Se Papegojor.

Periklas (af Grek. peri, omkring, och klasis, sönderbrytande,
brott), miner., ett till hufvudsaklig del af talkjord
bestående sällsynt mineral, som kristalliserar i
reguliera systemet, är till färgen grönaktigt och förr
funnet endast i kalkblock på Vesuvius, men på senare
tiden äfven i Sverige i hausmannitförande kalksten
vid Nordmarks grufvor. Ant. Sj.

Perikles (Lat. Pericles), forngrekisk statsman
i Athen, var en af den klassiska forntidens mest
framstående personligheter. Hans fader var Xanthippos,
segraren vid Mykale, och hans moder Agariste, en
sondotter af Kleisthenes. Efter att i sin ungdom
hafva åtnjutit undervisning af samtidens förnämste
lärare (bl. a. i synnerhet filosofen Anaxagoras)
framträdde han på statsmannabanan omkr. 469 f. Kr.,
vid den tid, då efter Themistokles’ landsförvisning
den aristokratiskt sinnade Kimon (se Cimon) stod i
spetsen för Athens politik. Gent emot honom uppträdde
P., ehuru sjelf aristokratiskt anlagd och beslägtad
med Athens förnämsta ätter, såsom hufvudman för
det framåtsträfvande demokratiska partiet. Till
öfvervägande inflytande kommo P. och hans parti
först genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:30:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfal/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free