Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peringskiöld ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan erhållas genom förvandling af detta bråk till
decimalbråk. – 6. Gramm., en stilistisk benämning på
ett visst antal satser, som höra närmare tillsammans
och äro på ett visst harmoniskt och afrundadt sätt
ordnade i förhållande till hvarandra samt bilda hvad
vi i dagligt tal kalla (sats-)mening eller sammansatt
sats. I den tryckta framställningen åtskiljas perioder
således i allmänhet genom punkt. En periodisk
satsbildning är så ordnad, att de underordnade
satserna omslutas och sammanfattas af hufvudsatsens
delar: hufvudsatsens subjekt, bisats(er) af första
ordningen (hvartill kunna sluta sig flere bisatser
såväl af första som af andra o. s. v. ordningen),
hufvudsatsens bidelar och predikat. Denna sats-
och ordställning är i synnerhet vanlig i Lat.,
hvarför perioden egentligen tillhör detta språk. I
Sv. säga vi t. ex. När Themistokles kommit till
Lacedemonien, ville han icke söka öfverhetspersonerna,
men i Lat. ordnas den likbetydande satsen periodiskt
sålunda: Themistocles, ut Lacedaemonem venit, adire ad
magistratus noluit. – I populär bemärkelse användes
namnet period äfven för en i stilistiskt hänseende
harmoniskt afrundad och ordnad sammanställning
af satsen i allmänhet. – 7. Musikt., en inom sig
relativt afslutad musikalisk tanke ur ett större
musikaliskt helt, traditionelt bestämd till 8
takter, men dock stundom öfverskridande, stundom
understigande detta antal. En period delas vanligen
i två »satser»: försats och eftersats. 2. E. J. 3,
5. G. E. 4. E. E. 6. K. F. J. 7. A. L.
Periodevt (Grek. periodevtes, egentl.
kringvandrare). Se Chorbiskopar.
Periodicitet (se Period), periodisk
vexling, regelbundet omlopp, återkomst på bestämda
tider.
Periodisk (se Period), som återkommer regelbundet på
bestämda tider; som »kommer och går». – Om periodiska
decimalbråk och periodiska funktioner se Period 5. –
Periodisk variation, meteor. Se Operiodisk variation.
Periodisk skrift, skrift, hvaraf särskilda häften
eller blad utgifvas i en viss nummerföljd efter
kortare mellantider (i utländska lagar är i allmänhet
bestämdt, att skrift för att anses såsom periodisk
skall utkomma åtminstone en gång i månaden), och som
i en serie af uppsatser afhandlar uppgifna slag af
frågor. I Sveriges nu gällande Tryckfrihetsförordning
§ 1 angifves i mindre väl affattade ordalag såsom
periodisk skrift en sådan, som i nummerföljd eller
på bestämda tider utgifves. Denna del af pressen,
i synnerhet tidningar, har, så vidt den behandlar
dagens politiska, sociala och kyrkliga frågor, i flere
lands tryckfrihetslagstiftning ådragit sig en särskild
uppmärksamhet till följd af det inflytande den utöfvar
på allmänna tänkesättet. Man har derför ansett sig
böra fästa vissa särskilda vilkor och förpligtelser
för erhållande och åtnjutande af rättigheten att
utgifva tidningar och andra periodiska skrifter,
som afhandla dagens politik. Sålunda var det en tid,
då det i de flesta land fordrades borgen till ett
visst belopp. Borgensystemet är nu
afskaffadt i de land, som åtnjuta konstitutionel
frihet, utom i Österrike och i Finland. Derjämte
har blifvit stadgad skyldighet för utgifvare af
periodisk skrift att hos offentlig myndighet göra
anmälan om utgifningen, och har man på sina ställen
ålagt utgifvare att förskaffa sig tillstånd dertill,
hvartill kommit föreskrift om uppfyllande af vissa
personliga behörighetsvilkor för utgifvaren. Sveriges
Tryckfrihetsförordning påbjuder, att utgifvare af
dagblad eller periodisk skrift skall anmäla sig
jämte skriftens titel och tryckningsort hos chefen
för Justitiedepartementet, som eger att, så vida
sökanden ej för nesligt brott blifvit dömd eller
förklarad ovärdig att föra andras talan, meddela
bevis att intet hinder mot skriftens utgifvande
förekommer. Utan en sådan anmälan och uppfyllande
af föreskrifna behörighetsvilkor må ingen utgifva
en periodisk skrift. Boktryckare, som, utan att vara
försedd med chefens för Justitiedepartementet bevis
om gjord anmälan af ett dagblad eller periodisk
skrift, densamma trycker, är förfallen till
100 Rdr b:ko i böter, och skriftens utgifvande
inställes, till dess utgifvaren iakttagit nämnda
föreskrifter. Hos oss gälla, onödigt nog, dessa
föreskrifter ej allenast tidningar eller tidskrifter,
som afhandla politiska, sociala och kyrkliga frågor,
utan hvilka ämnen som hälst, t. ex. vetenskap, konst,
näringar. – I Danmark och Norge är den periodiska
pressen ej föremål för särskild uppmärksamhet
från lagstiftarens sida, utan tillämpas der hvad
i allmänhet gäller om skrifts utgifning på tryck.
H. L. R.
Periodos (Grek., »kringfärd»), titel på åtskilliga
jord- eller landbeskrifningar och dylika geografiska
arbeten under antika tiden. Jfr Periplus.
Perioiker (Grek. perioikoi, »de kringboende»)
kallades i det forna Lakonien i Grekland den talrika
del af befolkningen, som bildade en mellanklass
emellan de herskande spartiaterna och de lifegne
heloterna. Perioikerna voro personligen fria och
innehade med eganderätt sin jord. Till staten måste de
erlägga skatt och voro förbundna till krigstjenst,
men uteslutna från deltagande i det politiska
lifvet. De utgjorde för öfrigt det handels- och
näringsidkande ståndet inom den spartanska staten,
emedan all sådan yrkesverksamhet var förbjuden för
spartiaterna. Sannolikt voro perioikerna afkomlingar
af landets äldre innebyggare, hvilka genom att
dagtinga med de doriske eröfrarna tillförsäkrat sig
en visserligen underordnad, men dock lagligen skyddad
ställning. A. M. A.
Periophthalmus. Se Slamkrypare.
Periosteum (af Grek. peri, omkring, och osteon,
ben), benhinna (se d. o.).
Periostit, med., inflammation i periosteum.
Peripatetiska skolan, den af Aristoteles stiftade
filosofiska skolan i det gamla Grekland. Anledningen
till namnet ligger dels i stiftarens sed att,
under det han meddelade undervisning, vandra
fram och tillbaka (Grek. peripatein), dels i den
omständigheten att det s. k. Peripatas vid Lykeion
i Athen var skolans samlingsplats. Skolan åtnjöt ända
in i det 3:dje årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>