Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Perislända ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
permiska tiden, hvaremot Calamites fortlefver
till yngre bildningar; af ormbunkar märkas
Neuropteris, Pecopteris, Cyatheites m. fl. samt de
förkislade stammar, som fått namnen Psaronius och
Tubicaulis. Bland barrträden äro slägtena Walchia
och Ullmannia karakteristiska.
Den betydligaste utbredningen i mellersta Europa
har permiska systemet s. om Harz, i Thüringen och
angränsande områden samt delas derstädes sedan gammalt
i två afdelningar: en undre sötvattensbildning
af sandsten och konglomerat med landtväxter,
rothliegende, och en öfre, hufvudsakligen mer eller
mindre dolomitiska kalkstenar med marin fauna,
zechstein, efter det mest utbredda lagret. Under den
egentliga zechstenen ligger den s. k. kopparskiffern,
en bituminös skiffer med Palaeoniscus Freieslebeni,
impregnerad med kopparmineral, som vid Mansfeld
gifvit upphof åt en betydlig grufdrift. Ofvanpå
zechstenen ligga i mellersta Tyskland ofta
mäktiga saltförande bildningar, som nu vanligen
räknas till perm. De äro rikast utvecklade vid
Stassfurt, hvarest äfven lättlösliga klor-
och kalisalter (carnallit m. fl. »abraumsalze»)
finnas i behåll. Vid Sperenberg, s. ö. om Berlin,
har man borrat 1,460 m. i rent salt. Liksom man
inom det produktiva stenkolssystemet urskiljer
paraliska och limniska bildningar, kan man ock göra
detta inom »rothliegende». De förra äro då direkt
fortsättning af de paraliska stenkolsbäddarna, och
det är mycket svårt att draga en skarp gräns mellan
dessa bägge system; de senare äro dels fortsättning af
limniska stenkolsbildningar med liknande svårigheter
vid begränsningen, dels uppträda de oberoende
af dem. De paraliska rothliegendebildningarna
betäckas af zechsten, hvilket ej är fallet med de
limniska. Förekomsten af rothliegende antyder, att
området varit höjdt öfver hafsytan och betäckt af
sötvatten, hvaremot uppträdandet af zechsten bevisar,
att hafvet betäckt detta område. Under stenkolsperioden
och permiska perioden har sålunda mellersta Europa
varit utsatt för åtskilliga nivå-oscillationer och
väl i sammanhang dermed stundom äfven för starka
lagerrubbningar. Motsvarigheter mot rothliegende,
hufvudsakligen limniskt, förekomma i Sachsen,
Böhmen, Saarområdet, mellersta Frankrike, Alperna
(Verrucano- och Grödener-sandsten med Bozens
porfyr) m. fl. st. Den i östra Alperna förekommande
s. k. bellerofonkalken är troligtvis eqvivalent till
zechstenen, dock med en rikare fauna. – I England
motsvaras rothliegende af den s. k. lower new red
sandstone, zechsten af magnesian limestone. I
Ryssland har permiska systemet stor utbredning,
särskildt v. om Ural, och detta i tämligen
nära öfverensstämmelse med såväl rothliegende,
d. v. s. sötvattensbildningar, som zechsten,
d. v. s. marint. Söt- och saltvattensbildningarna
äro dock ej der skilda i två bestämda grupper,
såsom i vestra Europa, utan vexla flere gånger med
hvarandra. I vestra Nord-Amerika (Kansas, Nebraska
m. fl. st.) äro permiska bildningar mycket utbredda,
dock uteslutande marina, liksom ock de på Spetsbergen,
hvarest man kan följa en småningom skeende öfvergång från den
rena bergkalksfaunan till den äkta permiska. Äfven
till de öfverliggande triasbildningarna synes en
småningom skeende öfvergång ega rum.
Zechstenens fauna visar sig öfverallt, der den
hittills iakttagits, såsom jämförelsevis mycket
fattig och kan, ehuru den länge var den enda kända,
svårligen betraktas såsom den typiskt marina permiska
faunan. I nyaste tider hafva några andra bildningar
med marin fauna anträffats, hvilka troligen
geologiskt motsvara zechstenen, men hafva en vida
rikare marin fauna. Bellerofonkalken i Alperna får
troligen betraktas såsom en dylik, sannolikt ock
den vid Djulfa i Armenien anträffade. Märkligast är
dock den s. k. Productus-kalkstenen i nordvestra
Indien, hvars undre del otvifvelaktigt motsvarar
stenkolssystemet, men hvars mellersta och öfre delar
med sin utomordentligt rika fauna, särskildt utmärkt
genom sina ammoniter, med all sannolikhet tillhöra
permiska systemet och väl närmast zechstenen samt då
framvisa den typiskt marina permiska faunan. – Det
bör ej lemnas oanmärkt, att i permiska konglomerat
såväl i Tyskland och England som i Australien
stundom finnas repade block, och att man på grund
deraf antagit transport genom glacierer, i hvilket
fall då äfven under permiska tiden en istid skulle
herskat B. L-n.
Permission (af Lat. permittere, egentl. släppa fram;
tillstädja), tjenstledighet. – Permittera,
bevilja tjenstledighet; gifva fritid; hemförlofva.
Permutation (Lat. permutatio, förändring, omkastning),
matem. Se Kombination 2.
Pernahyba. Se Paranahyba 3.
Pernambuco. 1. Provins i östra Brasilien, begränsad i
n. af prov. Parahyba, Rio Grande do Norte, Ceara och
Piauhy, i s. ag Bahia (mot hvilken Rio S. Francisco
en lånf sträcka bildar gräns) och Alagoas samt i
ö. af Atlantiska hafvet. Areal 128,395 qvkm. Omkr.
1 mill. innev., deraf 26,200 slafvar (1886). Det
inre, som genomskäres af flere bergskedjor, består
till större delen af gräsplatåer, som ofta lida af
torka. Den jämna, 50–70 km. breda kustregionen eger
mycket bördig alluvialjord, som är bevuxen med yppig
urskog och genom rika skördar af sockerrör och bomull
väl lönar odlarens möda. Skogarna lemna det efter
denna provins uppkallade färgämnet fernbock samt flere
andra färgämnen och droger. – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, af brasilianerna kallad Cidade do Recife
l. blott Recife, näst Rio de Janeiro och Bahia den
största staden i Brasilien, ligger vid kusten under 8°
3’ 27" s. br. Omkr. 130,000 innev. Längs kusten och
omkr. 1,5 km. från denna löper ett fullkomligt rakt,
5,2 km. långt sandstensref (Port. recife) af 30–60
m. bredd, hvilket bildar en säker, men tämligen grund
hamn. Fartyg, som ligga mer än 6 m. djupt, ankra på
redden. Staden består af tre delar: Recife, på en
ö, som bildar södra änden af en sandbank, hvilken
sträcker sig till den 4 km. norrut belägna staden
Olinda, Sant’ Antonio, på en halfö, genom ett smalt
sund skild från nämnda ö, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
